2007-06-12

Inga siffror i avtalen

I september går kollektivavtalen för oss statsanställda ut. Då ska det förhandlas igen. Arbetsgivarparten, i form av Arbetsgivarverket, har nu presenterat sina förhandlingskrav. Ett av dem är sifferlösa avtal; så här skriver Arbetsgivarverket: "Ramavtalen om löner m.m. ska inte innehålla några garantier för löneökningar."

Och nu får ju facken spel förstås (SvD, 12 juni). LO-förbundet Seko säger blankt nej. "Det ger inga som helst garantier för lönökningar för våra medlemmar," menar Sekos avtalssekreterare. (Nej, det är ju liksom hela poängen.) Tjänstemannafacken och akademikerförbunden i OFR kräver 10,2 procent på tre år. (Är det meningen att man ska va tacksam?)

Själv sympatiserar jag med Arbetsgivarverkets linje. Sifferlösa avtal bäddar för ojämna och rättvisa löner. Bra löneutveckling för dem som gör ett bra jobb, dålig - eller obefintlig - löneutveckling för dem som samlar damm.

4 kommentarer:

Petter Envall sa...

Jag haller fullstandigt med! Min egen bruttoloneokning under de 4 ar jag jobbat har varit ca 60% jamfort med vad jag borjade pa. Fan om jag varit fast med nagot kollektivavtal som stipulerar 2.5 % om aret eller nagot liknande.... Nej, ratt lon till ratt person!!

Forresten presenterar SAS sitt atgardsprogram imorgon, det forvantas berora 11000 anstallda. Men jag antar att fackforbunden inte kommer anamma nagon form av konsekvensanalys framover trots detta....huvudsaken ar ju trots allt att "rattvisa" skipas, om an for tva veckor....

Mathias Westerberg sa...

Rätt lön till rätt person är ju PRECIS vad svenska tjänstemanna avtal ger möjlighet till. Läs i dem hur löneprocessen skall gå till. Den skall vara individuell och det står klart och tydligt att individer med högre kompetens också skall få en större del av löneutrymmet. Så jag håller med rätt lön till rätt person!

När det gäller Jespers inlägg vill jag bara säga att min grundsyn är att människor som arbetar också skall har en rätt till att få del av resultatet. Därför finns våra kollektivavtal som en garant till att arbetsgivaren inte behåller hela kakan för sig själv.

När det gäller SAS så kan väl till och med ni inse att stridslinjen som SAS drev var en medveten strategi för att nu kunna skylla på facket när man strategiskt vill banta. Själv tycker jag att det är lite väl genomskinligt, men det kanske bara är jag ???

Jesper Svensson sa...

Hehe, tänkte att du skulle gå igång på detta Mathias ;-)

Du får gärna rätta mig om jag har fel, men stämmer det inte att tjänstemannafacken begär 10 procent på tre år? Och att det är lägstanivån för alla? På OFR:s hemsida står som ett av avtalskraven "Garanterad lägsta individuell löneutveckling".

Och det är detta jag inte riktigt gillar. För vad innebär det? Jo, då har du ju en garanterad löneökning oavsett vad du presterar.

Jag tror att ett tydligt samband mellan prestation och belöning är en bättre motivationsfaktor. Att ge en löneökning till någon som inte förtjänar den är orättvist eftersom det snor löneutrymme för den som presterar bra.

Mathias Westerberg sa...

Njae. Det är lite lurigt det där med 10,2%. Vad det egentligen innebär är att löneutrymmet som sedan skall fördelas LÄGST skall uppgå till 10,2% fördelat på 3 år. Det finns alltså inget som säger att individen är garanterad 10,2%.

Vad som däremot finns inskrivet i tjänstemannaavtalen är en individgaranti som åtminstone i sif:s avtal är specificerad i kronor och ören. Denna "för alla garanterade minsta löneökning" är cirka 300:- / månad (give or take) under de tre avtalsåren. Och detta är ju i princip endast ett inflationsskydd (måhända att det kanske blir en ytterst liten real löneökning för dessa individer).

Men som sagt, tanken med tjänstemannaavtalen är att:

1. Utrymmet skall fastställas och det skall LÄGST vara 10,2% på 3 år.

2. Löneöversyn skall göras för att belöna pelle, kalle och stina som har gått utbildningar och är duktiga och högpresterande medarbetare.

3. Utrymmet (utöver löneöversynen)skall fördelas i samråd mellan AG och AT org.

4. En avtsämmning skall göras för att kontrollera att ingen individ har fått mindre än individgarantin som är specificerad i kronor och ören.

Så är det tänkt att fungera. Problemet är att det i verkligheten ofta blir så att potten fördelas lika på alla och sedan är det bra med det. Detta tror jag är en konsekvens av att arbetsgivarna drar sig för att motivera varför pelle är bättre än stina. Det är lättare att ge alla / de flesta en lika stor del av utrymmet. Här är fackföreningarna dåliga på att trycka på arbetsgivarna och verkligen se till att varje medarbetare får rätt att veta på vilka grunder lönen sätts och var de kan göra för att höja sin lön vid nästa revisionstillfälle.

Som sagt teori och praktik går inte alltid hand i hand och det är nog båda parters fel i detta fall.