Påskens mest underhållande ögonblick stod faster för när hon under lördagens påskmiddag helt utan förvarning halade fram sin gigantiska kamera anno 1976. Kameran, en Konica, är av sådant slag att blixten måste laddas (en orange lampa lyser när laddningen är klar) och filmen måste dras fram för hand medelst en spak.
Faster och Konica anno dazumal.Åsynen av denna formidabla anakronism- som faster på fullt allvar använder ("den tar så bra bilder") - fick mig att fullkomligt explodera av skratt. När jag torkat tårarna funderade jag på vilka andra tekniska efterblivenheter som skulle kunna ha motsvarande underhållningsvärde. Kanske om någon fortfarande använde en matrisskrivare till datorn. Eller en
Motorola DynaTac? Hursomhelst, roligt var det.
Pappa och jag kopplar av efter skrattattacken.Påsken hemma på byn var annars lugn och fridfull, precis som förväntat. På fredagen var familjen på utflykt till
Wapnö Gård där vi tittade på kossor, kalvar och åt påskbuffé. Såg två bra filmer under påsken också: Susanne Biers
Efter bröllopet och Edward Zwicks
Blood diamond.
Faster och Konica anno dazumal.
Pappa och jag kopplar av efter skrattattacken.
2 kommentarer:
Hahaha.....! Dar har vi alltsa svaret pa varfor Kodacs totala forsaljning av 35 mm film gors i Halmstad med omnejd!;)
Jag borjade kolla pa Capote men maste saga att jag inte ar sarskilt imponerad annu! Stor mig mest pa Hoffmans sjukt irriterande stamma! Som tur ar levererade en liten sot "fagel" den senaste Beckfilmen (Advokaten)samt forsta sasongen av Hjalp, en svensk humorserie med Robban Gustavsson! Undebart!
Jag störde mig också på Capotes röst i början, men vande mig...
"Hjälp"? Jag försökte se den vid nåt tillfälle, pallade bara tio minuter; Robert Gustafsson spelade nån snubbe som stammade så mkt att han började tugga fradga. Ingen höjdare. (Fast de andra avsnitten kanske är bättre ;-)
Skicka en kommentar