Att läsa en bok är inte så dumt

När jag gick på högskolan, det var när juristprogrammet stod under Leif Alsheimers egid, fick vi lära oss - eller snarare, vi blev indoktrinerade i - meningen med boklig bildning. I kursen core curriculum, som löpte parallellt med de övriga studierna, anmodades vi läsa ett relativt stort antal (listan finns här) litterära klassiker. Syftet med core curriculum var att vi studenter genom att få en bredare bildning skulle bli bättre på att förstå historiska sammanhang och skeenden så att vi därmed ska stå bättre intellektuellt rustade för att möta de hot mot demokratin som förekommer även i modern tid.

En annan poäng med att läsa många böcker är att man blir bättre på att ta sig fram i samhället. Ett intressant exempel på detta redovisas i dagens SvD. Tidningen har besökt stålverket Sandvik där det pågår ett projekt för att få pappor att börja läsa böcker för sina barn - och för sig själva. Åke Dansk är en eldsjäl i projektet, och han påstår att de arbetare som deltar i projektet blir mer vana att läsa:

Det behövs verkligen i dag med tanke på alla instruktioner som ska läsas för maskiner och datorer. Det är en bra kompetensutveckling - för företaget och för våra [LO-fackens] medlemmar.

Det förefaller alltså som att uppmuntran till läsning och bildning är både lönsamt och meningsfullt, även för de grupper som traditionellt sett sällan öppnar en bok.

Tråkigt då att den svenska skolan leder eleverna i helt fel riktning. Ja, så tycks vara fallet enligt en bok av språkprofessor Inger Enkvist; i en kommentar av filosofiprofessor Per Bauhn som publiceras på sidan efter den upplyftande artikeln om bokprojektet på Sandvik refereras Enkvists bok Uppfostran och utbildning. I den sägs bl.a. att

Skolan hjälper inte längre de okunniga att bli kunniga och kultiverade utan får dem att tro att de redan är det.

Bauhn förklarar detta haveri med att den socialistiska jämlikhetstanken alltför länge fått råda i den svenska skolan. Lärarnas auktoritet har satts i fråga, så även betyg och kunskapsmätningar. Ambitiösa och målmedvetna elever betraktas som hot mot jämlikheten och oviljan mot framgång döljs i slagord som "alla ska med".

Så skönt då, att vi nu har en regering som inte är rädd för att även ge duktiga elever chansen. Så bra att vi har en skolminister som inser poängen med arbetsro i skolan. Så hoppingivande att Alliansen begriper att utbildning spelar en huvudroll för Sveriges framtid. Och att det inte är så dumt att läsa en bok då och då.

(Själv läser jag förresten just nu Charlayne Hunter-Gaults New news out of Africa.)