Skolbibliotek – ska det vara nödvändigt?

När jag gick i skolan var jag en ganska flitig biblioteksbesökare, åtminstone när det skulle skrivas "egna arbeten" eller uppsatser. Både i mina kommunala (något alternativ fanns inte då) grundskolor och i gymnasiet fanns det rätt bra skolbibliotek. Det var emellertid aldrig dit jag vände mig när jag skulle leta böcker.

Nej, i stället var det till de allmänna biblioteken jag lockades. Biblioteket i stadsdelen Vallås hade en inbjudande barnbokshörna (den mest bläddrade boken var dock avsedd för lite äldre elever; det var en välillustrerad berättelse om hur barn blir till). I stadsbiblioteket fanns oändliga hyllmeter böcker och dessutom ett par datorer med internet (en spännande nymodighet i mitten av 1990-talet).

Detta är mina erfarenheter. När jag läser Sveriges Radios artikel om Skolinspektionens kritik mot att en del skolor saknar skolbibliotek, är min första tanke därför: Är det viktigaste att det finns ett rum med böcker på skolan, eller att skolundervisningen gör eleverna till vana och bekväma biblioteksbesökare? Det senare förutsätter nämligen inte det förra.

Om en skola är belägen nära ett allmänt bibliotek, är det då vettigt att investera i ett eget bibliotek, eller är det bättre att ta med eleverna till det allmänna biblioteket för att finna nya läsupplevelser?

Enligt skollagen ska elever "ha tillgång till" ett skolbibliotek. Skolmyndigheterna gör tolkningar av vad detta innebär. I sin juridiska vägledning skriver Skolverket att "organisationen av skolbiblioteksverksamheten ska ... vara flexibel" samt att "det krävs ett organiserat samarbete mellan en skola och ett kommunalt bibliotek för att kravet på tillgång till skolbibliotek ska anses vara uppfyllt". Något strikt krav på eget bibliotek kan således inte utläsas av Skolverkets vägledning. Skolinspektionen, å sin sida, skriver:

"Eleverna [ska ha] tillgång till ett skolbibliotek i den egna skolenhetens lokaler eller på rimligt  avstånd från skolan som gör det möjligt att kontinuerligt använda biblioteket som en del av elevernas utbildning för att bidra till att nå målen för denna."

Trots att de formulerar sig annorlunda har alltså ingen av myndigheterna något absolut krav på ett eget bibliotek. Det är bra; olika skolor bör rimligen kunna lösa tillgången till skolbibliotek på olika sätt utifrån sina olika förutsättningar. Om man inte uppfyller skollagens krav förtjänar man förstås kritik, men det är viktigt att det tydliggörs att "tillgång till skolbibliotek" inte innebär att det måste finnas ett fysiskt bibliotek innanför skolans väggar.

~

Avslutningsvis, en reflektion: I slutet av 1990-talet infördes förmånliga skatteregler för s.k. hem-pc, dvs. att man kunde få en lånedator av sin arbetsgivare. Syftet var att göra det möjligt för alla att skaffa dator, så att ingen hamnade på efterkälken i det nya it-samhället. Det var en uppskattad jämlikhetsreform. Men när initiativet inte kommer från staten blir attityden annorlunda. När en del friskolor väljer att satsa på modern it-utrustning till sina elever – laptops, surfplattor, digitala bibliotek – så misstänkliggörs detta ofta som ett marknadsföringsknep. Är det i själva verket inte de kommunala skolorna som borde kritiseras för att de låter sina elever hamna på efterkälken?

Läs även Madeleine Sjöstedt (FP) och DN.