2012 – ett år i garderoben, del 2

Det här med slipsar är en hel vetenskap. Föga anade jag väl detta när jag någon gång i början av 1990-talet skulle vara min far behjälplig med att knyta en slips. Nu för tiden kan den vid slipsknytning ovane enkelt finna hjälp på nätet. Sådana möjligheter fanns dock inte i början av 1990-talet, utan man fick helt enkelt bege sig till närmsta herrekipering och införskaffa en liten broschyr. Jag har den fortfarande kvar.

Om jag vid den tiden varit mer insatt i slipsarnas vetenskap hade jag kanske funnit en bättre lösning på utmaningen att åstadkomma en lämplig slipsknut åt min far. Hans slipsar var nämligen av standardlängd, men hans midjemått var det inte. För att inte slipsen skulle sluta strax någonstans mitt på hans runda mage, så var jag tvungen att slå knuten nästan längst ut på den smalaste delen av slipsen. Jag lyckades därmed få slipsen att räcka ner till bälteskanten, men priset för det var att knuten blev väldigt liten. En extralång slips hade löst problemet på ett något elegantare sätt.

Sådan midjemåttsrelaterad slipsproblematik lider jag nu inte av, men tycker ändå att vissa slipsar i garderoben är omöjliga att knyta snyggt. Länge trodde jag att det berodde på "skit bakom spakarna", men jag har nu insett att det likaväl kan vara slipsen som inte håller måttet. Under året har jag skaffat mig ett par slipsar från slipstillverkaren Drakes i London. Vid ett besök i deras butik öppnades mina ögon för den fascinerande slipsvärlden. Det är lätt att valet av slips reduceras till en fråga om mönster – enfärgat, prickigt, randigt? – men alternativen är ju så många fler.

Slipsar från Drake's.

Ska det vara en klassisk sidenslips, eller varför inte ylle eller kashmir? Vävd eller virkad? Fodrad eller inte? "Self-tipped" eller "untipped"? Och så vidare – Drakes erbjuder många valmöjligheter (kanske inte så konstigt att Drakes-slipsen utnämndes till årets accessoar av sajten Manolo). Jag slog till på en mörkblå i kashmir och en mörkröd i siden. De är favoriter i slipsgarderoben. Under året har jag också skaffat en virkad slips från Oscar Jacobson. Den är vändbar; blå på ena sidan och brun på den andra. På så vis fick jag liksom två slipsar till priset av en – fiffigt.

Vändbart från Oscar Jacobson.

Som alternativ till slips går det ju bra att pryda halsen med en fluga. Jag har under året handlat en del från Petrell Bowties, ett familjeföretag i Halmstad som bara gör en fluga av varje sort. Det gäller alltså att passa på när nya kollektioner lanseras! Priserna är mycket modesta.

Skor är ett annat kärt ämne. För några år sedan introducerade en god vän mig för engelska Crockett & Jones. Företaget är familjeägt och ett av få med produktionen kvar i Northampton. Efter viss tvekan, inte minst med tanke på prisbilden, skaffade jag mig ett par av modellen Hallam (från Grafford). Detta var 2008 och de är sedan dess flitigt använda men fortfarande i skick som nya. När jag i höstas besökte Crockett & Jones butik på Jermyn street 69 i London fick jag lära mig att skorna, tack vare sin konstruktion, vid behov kan i princip helrenoveras. Inget slit-och-släng, alltså. Servicen i butiken var alldeles ypperlig, och tack vare den gynnsamma valutakursen kunde jag unna mig två nya par: ett par Pembroke och ett par mörkbruna Hallam, som jag trivs väldigt bra med.

Hallam t.v. Pembroke på promenad.

Olika årstider tarvar olika skodon. Lyckligtvis har jag lyckats reafynda både sommar- och vinterskor. I somras hittade jag ett par fina mörkblå mockaloafers från Moreschi (Ströms) och när snön började falla uppdagade sig behovet av ett par rejäla vinterskor. Det blev ett par "Maronibrater" från österrikiska Ludwig Reiter (via Heppo.se).

Skor för vinter och sommar.

Till hösten skaffade jag förresten en ny jacka också. Tyckte att jag behövde ett lite piffigare alternativ till det sedvanliga "hästtäcket" från Barbour. Efter mycket letande hittade jag i webbutiken Farfetch.com (med mycket bra kundservice!) denna tunna täckjacka från Armani Collezioni. Jag är nöjd med jackan, även om etiketten "Made in China" antyder att det inte är italiensk hantverkstradition som prioriteras högst av Armani...

Redo för hösten.

Fina strumpor från Corgi har jag för övrigt hittat på Tweed Country Sports; färgskalan skiljer sig onekligen från den pastellbonanza som fick följa med till Visby i somras. Men var sak har sin tid.

Strumpor efter säsong. Bilden t.v. från Tweed Country Sports.

Läs gärna även första delen, 2012 – ett år i garderoben.