Den 1 mars 1986 var jag uppe tidigt och skulle se på Gomorron Sverige. Men något tv-mys med Fredrik Belfrage blev det inte. Sveriges statsminister hade blivit mördad, berättade hallåan, och jag pinnade snabbt upp till min ännu sovande far. Pappa, pappa, Palme har blivit skjuten! Pappas morgonhumör var väl inte det bästa och han gjorde klart att det var bäst för mig att jag inte skämtade. Men det gjorde jag ju inte. Olof Palme var verkligen död och morgonen den 1 mars kommer jag aldrig att glömma.
Den 11 september 2001 är ett annat sådant datum. Då hade internet etablerat sig som massmedium och med ena ögat på CNN och det andra på datorskärmen satt jag en hel eftermiddag och letade information på de allt segare nyhetssajterna. Allt medan Manhattan fylldes av rök.
Det finns några fler sådana starka nyhetshändelser jag nog aldrig kommer glömma. Text-tv-bilden som förkunnade Astrid Lindgrens död. När jag fick veta att Anna Lindh blivit knivskuren. Valnatten 2006. Jag hoppas att ännu ett nyhetsminne snart kommer fogas till de andra.
I Egypten protesterar tiotusentals människor för frihet och demokrati. Diktatorn Hosni Mubarak har suttit vid makten i trettio år, men nu tycks egyptierna ha fått nog. Stärkta av tunisiernas detronisering av sin diktator, Ben Ali, tycks de nu inställda på att kräva sitt land tillbaka.
Jag hoppas att de lyckas. Och jag hoppas att Tunisien och Egypten i så fall inte blir de enda arabländer som hittar vägen till frihet. Fler diktaturer återstår. Måtte nu inte kraften i reformsträvandena ebba ut. Och måtte budskapet om Hosni Mubaraks fall snart bli ännu en av de nyheter jag alltid ska minnas.
1 kommentar:
Ja, troligen sa det ar
Skicka en kommentar