En mediestrategi att ha förtroende för?

Med anledning av att Skatteverkets kommunikationsavdelning sent omsider vaknade till liv och skickade ut ett pressmeddelande om det uppmärksammade 120-miljonersbedrägeriet (se Varför håller Skatteverket tyst?) så har det nu publicerats en artikel på myndighetens intranät där en medarbetare på presstjänsten intervjuas. Han får bl.a. svara på frågan om varför det skickades ut ett pressmeddelande på tisdagen (närmare bestämt på tisdagkvällen, efter det att nyheten publicerats i TV 4 och andra medier).

- Vi ville absolut att alla medarbetare skulle få information på jobbet innan den hamnade i tidningarna. Vi informerade kollegorna på sektionen och kontoret muntligt på måndag morgon. Någon timme senare la vi ut en notis på intranätet.

- Vi valde (sic!) att skicka ett pressmeddelande på tisdag kväll när media hade börjat rapportera. Det är bättre att vara så öppen och ärlig som det går, men i det här fallet begränsas vi av förundersökningssekretessen. Det också normalt att det är åklagaren som besvarar frågor från media efter en häktning.

Ja, med de svaren låter sig intranätreportern nöja. Vederbörandes roll är uppenbarligen att i reportageform basunera ut myndighetsledningens officiella budskap. Självklara följdfrågor får följaktligen ge vika.

Där försvinner 120 miljoner. Ska vi låtsas som ingenting?

För mig kvarstår emellertid ett antal frågetecken att räta ut: Med tanke på att Skatteverket har 10 000 medarbetare och att en intranätnotis med sådan sprängkraft självklart kommer att läcka, varför skickade man inte ut pressmeddelandet redan på måndagen? Varför "valde" man att gå ut med pressinfo först efter att nyheten spridits i media? Är det någon policy Skatteverket har att enbart skicka ut pressmeddelanden kvällstid? Är portot billigare då?

I mina ögon framstår Skatteverkets hantering av kommunikationen i det här ärendet som tafflig. Genom att skicka ut ett pressmeddelandet först efter att media publicerat nyheten signalerar man överrumpling och onödiga frågor väcks. Hade Skatteverket i själva verket förhoppningar om att den här historien skulle självdö innan den ens vaknat till liv? Det här handlar faktiskt om myndighetens trovärdighet. Vad är viktigast: Att skydda den eller de som är ansvariga för att Skatteverkets kontrollsystem är så ihåligt att det tar fem år att upptäcka att 120 miljoner försvunnit - eller att i möjligaste mån lägga korten på bordet för dem som ytterst är myndighetens uppdragsgivare, dvs. medborgarna?

I Skatteverkets interna kommunikation talas det mycket om förtroende. Det är viktigt att företag och medborgare har förtroende för Skatteverket. Ett högt förtroende leder till hög benägenhet att betala in rätt skatt, är hypotesen. Så synd då, att man i en sådan här situation inte tar chansen att agera på ett förtroendeingivande sätt.

Läs andras åsikter om Skatteverket