Dags att flytta fokus från fasaden

Dagens andra snackis var att regeringen har utsett Ingemar Hansson till ny generaldirektör för Skatteverket. Hansson är professor i nationalekonomi, statssekreterare i Finansdepartementet och har tidigare bl.a. varit gd för Konjunkturinstitutet. Han är således väl meriterad för jobbet.

Den yngre gubben. Foto: Pawel Flato.

Men ändå. Min spontana reaktion är att valet är trist. En grå gubbe ersätts med en annan grå gubbe. I mina ögon skickar det signalerna att Skatteverket ska rulla på i samma hjulspår. På ett sätt är det förståeligt. Skatteverket lyckas väl med det som är en av myndighetens viktigaste uppgifter, dvs. att ge god service till medborgare och företag. Jag antar att vi än så länge är rätt hyfsade på att håva in skattepengar.

Dessvärre är mitt intryck att Skatteverket alltmer påminner om en Potemkinkuliss. Fasaden ger ett bra intryck, men stomvirket börjar murkna. It-systemen lider av eftersatt underhåll och personalen ska vi inte tala om. De horder av unga akademiker som anställdes för några år sedan, och såg fram emot stimulerande materiella arbetsuppgifter, får nu i stället ägna sig åt att svara på telefonfrågor eller skriva ut personbevis på de förkättrade servicekontoren.

När intressanta arbetsuppgifterna försvinner och lönegapet till studiekamrater blir allt mer plågsamt så ställer sig allt fler frågande inför en framtid på Skatteverket.

Det är bland annat mot den bakgrunden jag hade uppskattat om regeringen hade utsett en generaldirektör som kunde blåsa liv i organisationen, som kunde symbolisera nytt blod och ny energi (det saknades ju inte bra kandidater :-). Jag är förstås orättvis som dömer Ingemar Hansson på förhand. Kanske är det något slags självbevarelsedrift. Om förväntningarna är låga är utrymmet för besvikelse litet. Å andra sidan är utrymmet för positiva överraskningar desto större.