På SvD:s ledarsida
idag lanserar
Thomas Gür den inte helt okontroversiella idén att lönerna för höga befattningshavare inom politik och statsförvaltning borde höjas rejält.
Svensk politik och statsförvaltning skulle må bättre om vi kunde (minst) fördubbla lönerna för befattningshavarna i de politiska staberna och för tjänstemännen på departementen. Det skulle givetvis betyda att också ministrar och statssekreterare skulle få en ordentlig löneförhöjning. Och det är i sin ordning, ty varför ska inte våra statsråd, med det ansvar som vi lägger på dem inom ramen för det demokratiska systemet, ha inkomster åtminstone i paritet med medelstora börsbolags ledningspersonal?
Gür anser att denna nyordning kunde finansieras bl.a. genom att skära ner på antalet riksdagsledamöter men också, genom vissa konstitutionella förändringar, stärka den enskilde riksdagsledamotens inflytande.
Utökad representationskraft och rejäl makt till riksdagsledamöterna, och ordentlig ekonomisk kompensation till regeringens tjänstemän och den politiska stabspersonalen, skulle bidra till att motverka den talangflykt som vi vet äger rum från regeringskansli och rikspolitik.
Som den ödmjuke statens tjänare jag är tillåter jag mig att tillägga att Gürs resonemang borde väcka visst gehör även i övrig statsförvaltning, alltså även utanför riksdag och kanslihus. En myndighet som drabbats särskilt av statens kärva lönepolitik är Finansinspektionen, där
personalomsättningen de senaste åren varit dramatisk. Om man utgår från att myndigheterna finns där av en anledning och att de är rimligt produktiva kanske man också kan tillåta sig att fundera på om inte alternativkostnaden - produktionstapp och kostsamma nyrekryteringar - är rimlig i förhållande till vad det skulle kosta att ge duktiga medarbetare en hyfsad ersättning.
2 kommentarer:
På FI beror nog en stor del av personalomsättningen på den låga lönenivån på den typen av specialister vi pratar om där. Det håller jag helt med om. Jag jobbar själv hos en privat finansaktör som brukar rekrytera därifrån emmellanåt och vi har inga problem att lägga på några tusen vid rekryteringarna. Men kompetensen som finns där kan omöjligt blandas ihop med den typ av handläggarkompetens som finns vid t.ex. Skatteverket. Det är två olika nischer och lönesätts därför helt olika.
Exempelvis finns vid FI personer som har som uppgift och som huvudsakliga kompetens att analysera företagstransaktioner och handelssystem och arbeta med bl.a. tillsyn över banker och finansinsitut. Dessa banker och finansinstitut har naturligtvis ett intresse i att rekrytera en del av de personer som jobbar på FI. Ungefär på samma sätt som redovisningsbyråer har intresse av att rekrytera vassa revisorer och jurister från Skatteverket. Men att blanda ihop dessa 2 olika kompetensområden och dra slutsatser utifrån detta blir felaktigt.
En revisor tjänar inte mycker mer hos KPMG eller Ernst & Young än på Skatteverket (ej inräknat bonusar osv). Däremot tjänar en finansnischad systemutvecklare vid HQ säkert dubbelt upp än sin motsvarighet på FI. En finansanalytiker vid Swedbank treasury-avdelning tjänar bergis dubbelt upp än sin motsvarighet på FI. En market-maker på Nordea drar säker ihop dubbelt så mycket per månad än vad en marknadsövervakare på FI gör osv. Men den typen av kompetenser finns inte vid SKV. Det är andra, mer välbetalda nischer vi pratar om.
Jag tror nog att FI (liksom Riksbanken, Riksgälden och för de högre departementspersonalen) bör se över sin lönepolicy och försöka nå ett ökat anslag mot bakgrund av att få vässa och behålla sin svårt konkurrensutsatta personal.
Skatteverket däremot har en annan potential om man vill öka sin löner på vassa revisorer och jurister. Lönekostnaderna till denna satsning borde enkelt kunna tas ur den stora mängd ickeakademiker som finns och som borde avvecklas. Det skulle göra Skatteverket mer attraktivt och konkurrenskraftigt som arbetsgivare. Men då borde samtidigt krav ställas på ökad effektivitet (ingen sovmorgon Jesper) så att villkoren likställs med de i den privata sektorn.
Anonym - Jag kan bara instämma i det du säger och jag menade inte heller att man rakt av kan jämföra t.ex. SKV och FI eftersom FI:s "motpol" på den privata sidan har ganska exceptionella lönenivåer.
Däremot tror jag att statsförvaltningen, även SKV, borde inse fördelarna av att kunna rekrytera - och behålla - kompetent personal. Ett sätt att lyckas med detta är ju onekligen att justera upp lönerna. Om priset för det är högre effektivitetskrav och kortare sovmorgnar - ja, inte mig emot.
Skicka en kommentar