Ingen av de socialdemokrater jag är bekant med - en riksdagsledamot och några vänsterintellektuella - säger sig sakna Göran Persson. Det är väl för övrigt en inställning som gäller rent generellt. Men jag tror att Persson hade en fördel, som hans efterträdare saknar: det var Han Som Bestämde.
Perssons buffelmentalitet gjorde att han klarade av att hålla vänstern och trädgårdsnissarna stången och lyckades bilda minoritetsregeringar trots att sossarna under hans tid gjorde historiskt dåliga valresultat. Har Mona Sahlin samma styrka?
Ur liberalt perspektiv är naturligtvis en socialistisk valseger ett skräckscenario rent generellt. Etter värre blir det om kommunister ska ingå i regeringen - och detta förefaller ju högst troligt bli fallet nästa gång vänstern vinner ett val. Om det värsta skulle inträffa så finns det en sak man kan hoppas på, och det är att högerfalangen inom socialdemokratin är tillräckligt stark för att hålla emot vänsterut. Göran Persson hade nog klarat det - men kommer det att gå för Mona Sahlin?
SvD rapporterar idag att socialdemokraternas Skånedistrikt - med namn som förre ministern Morgan Johansson och vu-ledamoten Heléne Fritzon - kräver att partiledningen backar från sin budgetpolitik (en politik som till och med Lars Ohly, efter lång vånda, accepterat). En sådan här maktkamp inför öppen ridå är illavarslande och kan tyda på att Mona Sahlins ställning inom partiet inte är tillräckligt stark. Hur länge orkar hon hålla emot innan de dammluckorna sprängs och de ansvarslösa utgiftshöjarna får fritt spelrum? Och hur kommer Lars Ohly att agera då?
Kanske börjar jag sakna Göran Persson lite, lite grann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar