 |
| Skattemoralen snurrar åt rätt håll. |
Idag tar 74 procent avstånd från svartarbete, jämfört med 51 procent för sex år sedan. Andelen som känner någon som anlitat svartarbetare har minskat från 38 till 24 procent. Det finns naturligtvis alltid felmarginaler i sådana här mätningar, men de dramatiska förändringarna talar ändå för att Skatteverkets mätning avspeglar ett reellt attitydskifte bland många svenskar. En positiv utveckling – men vad beror den på?
Det som hänt sedan 2006 är att Alliansen tagit över regeringsansvaret. Inkomstskatterna har sänkts kraftigt. Skatter som uppfattats som orättfärdiga, förmögenhetsskatten och fastighetsskatten, har avskaffats. RUT- och ROT-avdrag bidrar till att göra svart städhjälp och hantverkare mindre intressanta.
I debattartikeln pekar Skatteverket på att även externa faktorer kan ha påverkat attitydförändringen: "Finans- och Greklandskris kan också ha bidragit till normförbättringen och minskat skattefusk genom att ha ökat medvetenheten om att en välfungerande ekonomi kräver ett väl fungerande skattesystem", skriver Hansson och Bäckman.
Den globala finanskrisen ligger bortom den svenska regeringens kontroll. Däremot kan regeringen påverka skattesystemet, och jag tror att lojaliteten med systemet stärks när skatteuttaget uppfattas som rimligt och skatterna som rättvisa. Mot den bakgrunden är det bra att Folkpartiet fortsätter att driva att värnskatten ska avskaffas. Det skulle inte kosta något att avskaffa den och i praktiken är den bara en straffskatt på dem som utbildar sig och jobbar hårt. Det är inte sådana signaler vårt skattesystem ska skicka.
Läs även
Mikael Andersson (C): Kraftigt förbättrad skattemoral med Alliansens politik!
Rasmus Jonlund (FP): Rimligare och legitimare skatter
Media
DN
2 kommentarer:
Hej Jesper
Jag kan hålla med om en hel del av kritiken mot värnskatten. Dock främst som symbolfråga (där den kan ses som en symbol både för straff för hårt arbete och inkomst) och symbol för rättvisan i att de som har mer också betalar relativt mer.
Antagandet att den skulle vara "gratis" att avskaffa är betydligt mer komplicerat. Det finns en hel del forskning om dynamiska effekter och antaganden om hur människor agerar i olika situationer. Se bl.a. denna nya studie om hur inkomsterna följer de olika brytpunkterna.
http://ekonomistas.se/2012/05/02/skatter-och-arbetsutbud-en-studie-av-brytpunkter/
Dessutom är ju 5 % en piss i Nilen om man jämför med de övriga 50-ca % i en marginalskattehöjning. Om jag för det första har möjlighet att själv justera min arbetstid (redan där rensar vi bort en ganska stor del av befolkningen) OCH har inkomster som överstiger värnskattenivån (rensa bort en hel del till) så tror jag att 5 % hit eller dit spelar en mycket mycket liten roll.
Sen innebär ju ovanstående piss-i-Nilen resonemang också att skatten drar in rätt lite pengar (0,3 procent eller typ 4 miljarder), vilket gör att det inte är så dyrt att "chansa" med att ta bort den.
Anonym - Vad gäller kostnaden för att avskaffa värnskatten så konstaterade ju bl.a. Långtidsutredningen (SOU 2011:11), med hänvisning till ett antal studier, att staten sannolikt inte skulle förlora något på ett avskaffande. Olika studier kan förstås landa i olika resultat; det är alltid svårt att bedöma hur människors agerande påverkas av en viss regelförändring.
För egen del tycker jag i och för sig att de politiska skälen räcker – värnskatten är fel. Du tar även upp den statliga inkomstskatten. Även den ogillar jag; skulle gärna se att den sänktes. (Ett första steg kan ju vara att justera brytpunkterna i enlighet med intentionerna när skatten infördes.)
Skicka en kommentar