Kanske är Gustav Adolfsbakelsen en trivialitet, men jag tycker att den här typen av naiva hyllningar till gamla kungar eller andra historiska figurer i någon mån kan problematiseras. Jag kommer att tänka på den tyska barnramsan "bet, Kindchen, bet, morgen kommt der Schwed" (bed lilla barn, be; i morgon kommer svensken) som härstammar från trettioåriga kriget – nog säger den något om de effekter svenskarnas våldsamma härjningar i utlandet fick i den tyska folksjälen.
Man kommer osökt att tänka på den danske kungen Kristian II som år 1520 iscensatte Stockholms blodbad, där en inte så liten skara svenska adelsmän och präster tvangs ta farväl av sina huvuden. I svensk historieskrivning fick Kristian därefter tillnamnet Tyrann, medan han enligt myten av danskarna ska ha kallats den Gode eller Bondekär. Detta är nu blott en myt, men säger ändå något om hur vanskligt det kan vara att i efterhand försöka dela in historiska karaktärer i onda och goda. Sanningen kan mycket väl ligga någonstans däremellan.
Med det sagt önskar jag förstås alla Gustav Adolfsfirande bakelsebejakare en smaklig gottestund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar