Tre företagare mot en myndighet.Eftersom Skatteverkets byråkrater "verkar ha en massa tid över" har de nu bestämt sig på att granska landets bloggare, noterar bloggartrion spydigt. Man kan möjligen fråga sig varför Skatteverket skulle avhålla sig från att granska just den typen av näringsverksamhet som just Löwengrip, Nilsson och Zytomierska bedriver när man granskar alla andra typer av näringsverksamhet. Eller föreslår de att flera branscher ska fredas från granskning från Skatteverket?
Alla tre bloggar självständigt, varaktigt och med vinstsyfte. Således är kriterierna för näringsverksamhet uppfyllda och då gäller, hör och häpna, samma regler som för alla andra som bedriver näringsverksamhet.
Det som tycks uppröra bloggartrion mest är att de måste skatta för en massa "fullkomligt ointressant skit" som företag sänder till dem i hopp om att de ska skriva om grejerna på sina bloggar och därmed öka försäljningen.
Här finns förvisso en intressant frågeställning. Att de ska skatta för de prylar de händelsevis tar emot och använder torde inte vara särskilt kontroversiellt (utom möjligen för bloggarna själva). Frågan är hur de ska hantera saker som tillsänds dem men som de inte vill ta emot. Den frågan kanske får svar i samband med Skatteverkets granskningar.
Bloggandet är inget jobb, skriver debattörerna, det är våra liv som vi delar med oss av. Ja, ni skriver om era liv och ni tar betalt för det. (Annonsförsäljningen på era bloggar är väl ett tvång som ni inte kunnat värja er från, antar jag?) De inkomsterna ska ni skatta för, precis som alla andra.
Slutligen noterar jag att SvD:s kulturskribent Elise Karlsson i en kolumn beklagar sig över att hon får en massa böcker skickade till sig. "Någon gång i veckan dimper det ner ett paket på hallmattan", skriver Karlsson. Sedär. 52 böcker om året à, säg, 200 kr = 10 400 kr. Något för deklarationen? Eller vad säger bloggartrion - att vara bokrecensent är kanske inte heller något jobb?
Uppdatering 14 april: Ser nu att Annika Creutzer skrivit rätt bra om detta på E24.se.
Läs mer om Isabella Löwengrip, Blondinbella, Alexandra Nilsson, Kissie, Katrin Zytomierska, häxjakt, Skatteverket
3 kommentarer:
De ska beskattas som alla andra, dessutom borde de lära sig lagen. Marknadsföringslagen är entydig.
Detta är marknadsföring och ska enligt lag märkas som det i texten, något de glömt bort.
Sen är gåvoskatten borta och detta är då inte en gåva utan en betalning för utförd tjänst, så det ska beskattas som allt annat.
Med tanke på att det inte finns något bloggare som tjänar mer än 345 000 per år på detta så kan vi anta att de får en hel del bidrag, något som då ska betalas.
Apapap. Det är inte betalning för utförd tjänst, det är en skänkt gåva med hopp om motprestation. Sker ingen sådan så är gåvan lika beskattningsbar som ICA-kuriren eller en present.
Hade de fått smink för att de skrivit om det märket så hade saken varit en annan, nu är det som de själva skriver 90% skit som de inte vill ha och de 90% som de inte utför motprestation för ska inte beskattas.
En bokrecensent som skiter i att läsa böckerna denne får ska heller inte skattas för dem och om denne totalsågar en bok för att ge igen för meningslösa hemskick så är väl det ingen motprestation?
Vad säger SKV om det?
Victor - Apapap. Ett kriterium för att räknas som gåva är ju just att det saknas krav/förväntning på motprestation. Företagen skickar ju inte prylar till bloggare för att vara snälla, utan i förhoppningen om att deras produkter ska bli omnämnda på bloggarna och att bloggskribenterna således ska utföra ett slags marknadsföringstjänst.
Jag kan inte se annat än att en bokrecensent som tar emot gratisböcker i princip ska beskattas för dem. Oavsett om recensionen är bra eller dålig. Man kan förstås tycka att det inte finns nåt förmånsvärde för recensenten om boken är kass, men skatterätten funkar inte riktigt så.
Skicka en kommentar