En kvinna i Järfälla har dragit sin bostadsrättsförening inför domstol eftersom hon störs av en flaggvimpel på gården.
I första instans, miljö- och bygglovsnämnden i Järfälla kommun, fick hon (märkligt nog) delvis rätt; nämden förbjöd bostadsrättsföreningen att flagga annat än på allmänna flaggdagar och familjehögtidsdagar (dock max fem per månad).
Kvinnan överklagade dock till länsstyrelsen. Hon hävdade bland annat att bostadsrättsföreningen måste vara lojal mot sina medlemmar, behandla alla lika och inte fatta beslut som är till nackdel för någon särskild medlem. Eftersom flaggstången placerats så att den stör hennes utsikt har den orsakat stress för henne, påstår hon; hon åberopar även WHO:s och EU:s bestämmelser om människors rätt till sin hälsa.
Att kvinnans resonemang är en smula förvirrande framgår inte minst av att länsstyrelsen skrivit att kvinnan har "yrkat, såvitt får tolkas, att flaggstången med anordningar ska flyttas". Det där lilla "såvitt får tolkas" använder vi byråkrater alltid när vi vill markera att vi har att göra med osammanhängande tokstollar.
I sitt svaromål anför för övrigt bostadsrättsföreningen, en smula spydigt, att "flertalet boende i fastigheten har utsikt mot flaggstången och dess vimpel, men ingen av de övriga 293 bostadsrättshavarna, förutom den klagande, har ansett sig vara störd".
Länsstyrelsen avslog förstås överklagandet med buller och bång. Den lättstörda bostadsrättsinnehavaren gav dock inte upp utan vände sig till Miljödomstolen. Som självklart konstaterar att ifrågavarande flaggning inte kan "anses ge upphov till olägenhet för människor hälsa i den omfattning som avses i miljöbalken. Störning från en hissad flagga får, enligt miljödomstolen, anses vara en sådan störning som normalt måste tålas av omgivningen".
Man kan naturligtvis tycka att det här är lite pustligt. Men leendet stelnar när man börjar tänka på hur mycket skattepengar som gått åt för att tillfredsställa den här vilsna människans hunger efter rättvisa. I tre instanser - kommunen, länsstyrelsen och miljödomstolen - har jurister och andra suttit och funderat på hur de ska hantera den här människans prilliga skrivelser. Vad kostnaden har blivit för skattebetalarna vågar jag inte tänka på. Kostnaden för kverulanten är lättare att beräkna - den torde landa på någonsans kring 0 kr plus porto. Är det rimligt?
5 kommentarer:
Ja, det är rimligt. Det är inte rimligt att man ska behöva betala för att få rätt. I detta fall kan det ju te sig aningen absurt, och nog skulle man vilja fakturera tanten. Men då skulle man ju behöva göra det i alla andra fall också, och det är inte rimligt.
Jag är inte säker på att jag tycker det är rimligt att rättshaverister ska få gratis utlopp för sina galenskaper i tre instanser. Kanske borde det finnas större utrymme för överinstanserna att neka prövningstillstånd?
Jag anser att någon form av avgift bör tas ut av domstolsväsendet. I civilmål får man bära motpartens rättegångskostnader vid förlust, detta borde även tillämpas inom offentligrätten. Om någon överklagar t ex ett skattebeslut så bör denne även stå för SKVs processkostnader i skälig omfattning. Är man inte nöjd med det beslut som redan ska vara objektivt fattat av kvalificerade tjänstemän på grundval av lagstiftning och praxis så får man väga utsikten till framgång mot kostnaden vid förlust. Då kan antalet överklaganden förväntas närma sig sin samhällsekonomiskt optimala nivå. Säkerhet ska ställas för motpartens krav i eventualitet av förlust innan målet tas upp, insolventa personer ska inte få gratisbehandling. Rena slentrianmässiga överklaganden och chikanöst beteende ska stävjas. Nu får ju skattebetalarkollektivet stå för denna nota. Skattetrycket ska naturligtvis sänkas motsvarande inbesparingen för det allmänna. Mvh Karl Klyka
Bah!!
"Kverulanten" vad är det för ord?
Du hittar uppenbarligen på ord! Och så kan man inte hålla på ska du veta.
Meh! Det ordet har jag inte alls hittat på, det har funnits sen långt innan du var född och är mycket praktiskt och användbart. Så det så!
Skicka en kommentar