I Malmö har bibliotekschefen Elsebeth Tank fattat beslut om att gallra ut en rätt stor mängd gamla böcker som ingen frågar efter och annan obehövligt; instruktionsböcker till datorer som inte längre finns, dubbletter och sådant som finns bättre tillgängligt i digital form. Dessutom har hon haft mage att ägna sig åt lite nytänkande i form av en scen för författarbesök och en öppning för sponsring från bokförlag.
Detta har upprört ett antal författare. I en debattartikel i Sydsvenskan, med rubriken Kunskapens äppelskrutt, driver de tesen att Tank ställer boken i skymundan. "Vill vi författare in på ett bibliotek där eftertanke, läsande och bildning på ett förklenande sätt ställs mot upplevelser och information?" frågar de sig.
Självfallet får Elsebeth Tank även kritik för att "arbeta för sponsring och omvandla biblioteket till en kommersialiserad upplevelsepark".
Jag upphör aldrig att förvånas över vissa kulturarbetares arrogans. Jag har all respekt för deras arbete, och är tacksam för att få ta del av deras alster. Men varför anser de så ofta att det är självklart att kulturell verksamhet ska betalas av skattemedel? I stället för att gapa efter mer pengar från kommunen försöker nu Elsebeth Tank att generera intäkter till biblioteket genom att engagera näringslivet. Hon försöker göra biblioteket mer attraktivt genom att bereda plats för en författarscen.
Författarna till debattartikeln borde inspireras av Tanks idéer, snarare än att bespotta dem. De borde inte vara så förskräckligt motvalls så fort privata finansiärer kommer på tal. Det skulle skapa förutsättningar för ett ännu rikare kulturliv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar