Lördagskväll med två gamla tanter

Lördagkvällen tillbringades i biomörkret i sällskap med Helen Mirrens gestaltning av Storbritanniens drottning Elizabeth. Filmen The Queen skildrar hovets reaktioner på prinsessan Dianas död. Drottningen, som levt och verkat i enlighet med strikta hovprotokoll, betraktade det hela som en strikt privat angelägenhet (eftersom Diana efter skilsmässan med prins Charles inte längre var en "HRH") och förstod uppenbarligen inte hur kallhamrad hon verkade i det brittiska folkets ögon. Tidningarna löpte amok, med rubriker som "Show us there is a heart in the House of Windsor" och medan drottningen och hennes familj - inklusive Charles och Dianas söner - idkade sommarvistelse i Skottland genomgick den brittiska monarkin en av sina värsta kriser. Drottningens okänslighet för vad "hennes" folk krävde - hon lät inte ens flaggan på Buckingham Palace vaja på halv stång - fick folket att vända sig mot henne. Jag antar att man kan säga att Tony Blair, med sin mediala fingertoppskänsla, blev hennes räddning.

The Queen är nog inte tänkt som ett inlägg i den politiska debatten, men för mig illustrerar den hur fel det är när man håller individer fängslade på livstid innanför de kungliga palatsens väggar. Det är skadligt för individerna, som får en fullständigt absurd bild av vilka de själva är, och det är skadligt för deras undersåtar, som genom det kungliga spektaklet inbillas att vissa människor faktiskt är mer värda än andra. Filmen stärkte definitivt min övertygelse att monarki är fel och att republik är bättre.

Som ett litet PS kan jag också nämna att innan The Queen så visades en trailer för den nya filmen om Edith Piaf, la Môme (som på "svenska" fått namnet La vie en rose). När trailern spelade sista versen av Non, je ne regrette rien tystnade sorlet i biosalongen och huden knottrade sig på mina armar. Piafs magiska 60-talshit är (tillsammans med, ehm, Dover Calais) en av de få låtar jag minns att jag gillade när jag var liten. (Jag var nog ett konstigt barn. Hursomhelst; La vie en rose har premiär den 30 mars. Jag kommer vara där.)