Fortsatt fokus på kunskapsskolan

"Jag är professor i historia med en stor dos undervisning och tentarättning på schemat. Det gör att jag, högst motvilligt, tvingas inse att vad som för ett par decennier sedan definierades som allmänbildning i dag räknas som exklusiv kunskap. När jag dristar mig till att ställa tentamensfrågor om romerska riket för grundstudenter får jag svar som får mig att kippa efter andan. För det första kan många av mina studenter inte stava till imperiet. De skriver 'rommarriket' eller, ännu värre, särskrivet som 'rommar riket'. Dess mest ryktbare individ stavas inte Caesar utan 'Ceasar' och den titel som namnet utvecklades till stavas i omkring en tredjedel av tentamenssvaren 'kjesare'. På frågan vad personen ifråga skall ha uträttat har jag fått svar som går ut på att han förde krig i Sydafrika och därigenom orsakade imperiets undergång."

Citatet ovan är hämtat från en essä av historieprofessorn Dick Harrison i senaste numret av samhällsmagasinet Neo. Harrisons studenter torde ha börjat grundskolan omkring år 2000 och tagit studenten – förlåt, gått ut gymnasiet – strax innan, eller i samband med att, Alliansens reformer av den svenska skolan trädde i kraft. Pisa-mätningarna visar att under den perioden har resultaten i svensk skola sjunkit, inom såväl matematik som läsförståelse och naturvetenskap. Harrisons exempel illustrerar väl varför Alliansens reformer behövs.

Ett sätt att tydliggöra skolans kunskapsfokus är att göra sig av med den svårbegripliga skräcken för återkoppling i form av betyg. Alliansen har redan infört betyg från årskurs 6, och nu tas ett ytterligare steg genom att införa betyg genom hela mellanstadiet. Tack vare betyg kommer elever och föräldrar få en tydligare information om hur eleven klarar sig i skolan. Skolledning och lärare måste tydligt fokusera på att ge eleverna förutsättningar att nå kunskapsmålen. Betygen är ett verktyg för uppföljning och för att kunna sätta in rätt stöd och stimulans. Betydelsen av att bedöma elevernas prestationer är också något som understrukits av OECD i en fördjupad studie av Sveriges skolresultat.

Pisa-resultaten i den svenska skolan år 2000–2012.
Källa: Ekonomifakta.se

I sammanhanget kan det vara värt att nämna, att betyg från fyran (dvs. från 10 års ålder) inte är något konstigt (även om man kan få den uppfattningen av den svenska debatten). Det är snarare tvärtom; bland OECD-länderna är det absolut vanligaste att betyg ges redan från 6–7 års ålder. Sverige är bland de länder som dröjer längst med att ge eleverna tydliga besked om hur de ligger till i skolan.

För oss i Folkpartiet är det naturligtvis glädjande att vår skolpolitik fått genomslag även på detta område. Mot bakgrund av att den svenska skolan under lång tid varit på dekis kan förstås skolpolitikens nya kurs, med fokus på kunskap och satsningar på lärarna, tyckas ha kommit i elfte timmen. Men om ett antal år, när den nya skolan etablerat sig, kommer vi förhoppningsvis kunna glädja oss åt mer positiva Pisa-siffror, och eleverna kommer vara bättre rustade för de utmaningar som väntar – oavsett om det är i arbetslivet eller på en universitetstenta om romarriket.

Läs mer om Folkpartiets skolpolitik.

Media: DN, DN1, SvD, Expressen, Aftonbladet, SR
Bloggar: Malin Danielsson, Rasmus Jonlund, Anna Lundberg, Helene Odenjung, Martin Skjöldebrand, Hans Åberg