En skev bokhylla

Varje gång jag läst ut en bok vidtar den högst njutbara uppgiften att välja ut en ny. Att botanisera i det som författaren Nassim Taleb kallat för "anti-biblioteket", dvs. de böcker man samlat på sig men ännu inte läst, är något jag gör med förtjusning.

Medan jag stått där och funderat på vad jag vill läsa härnäst – skön- eller facklitteratur? nytt eller gammalt? tungt eller lättsamt? – har jag någon gång tänkt att det inte verkar råda någon vidare jämställdhet i mina bokhyllor.

Idag bestämde jag mig för att ta reda hur det förhåller sig med den saken. Således inventerade jag alla mina skön- och facklitterära böcker (med undantag för ett par travar med pocketar som jag inte orkade räkna) för att utröna hur många som skrivits av män respektive av kvinnor.

Utfallet blev onekligen ingen braksuccé ur genussynpunkt: Av de totalt 262 böcker jag har i min bokhylla är 219 författade av män och 43 av kvinnor, dvs. en ratio på 83/17.

Jag är nu inte riktigt säker på vad jag ska göra med den här informationen; jag föreställer mig ju att mina bokinköp inte styrs av författarens kön utan av att boken handlar om något jag tycker är intressant. Men jag tycker ändå att resultatet av inventeringen är tankeväckande, och ska fundera vidare på vad jag ska göra med denna nyvunna insikt. Någon som har förslag?

Med detta sagt kan jag i alla fall, som lite lindring för det dåliga genussamvetet, konstatera att bokåret 2014 börjat rätt bra. Jag har nyss läst ut Margaret Thatchers The Downing Street years och Eva F Dahlgrens Fallna kvinnor, samtidigt som jag snart är halvvägs i Hilary Mantels Wolf Hall. Och den bok som står näst på tur att lämna mitt anti-bibliotek är Alice Munros För mycket lycka. Därmed blir bokhyllan en aning mindre skev.