Bygg varierat när Stockholm växer

Alliansen har höga ambitioner för bostadsbyggandet i Stockholm. Fram till 2018 ska 40 000 nya lägenheter markanvisas och år 2030 ska 140 000 nya lägenheter ha byggts i kommunen. Det är bra att Stockholm har en hög takt i byggandet, men vi måste samtigt förmå ställa krav på det som byggs.

Ett hus blir ett bestående inslag i stadsmiljön. Om det är fult så kommer det stå där och vara fult under en lång tid. Å andra sidan kan ett hus med en genomtänkt arkitektur glädja generationer av stockholmare – både dem som bor i det, och dem som passerar förbi.

Inom Stockholms stad pågår för närvarande arbetet med en arkitekturstrategi, Arkitektur Stockholm. I det förslag som föreligger finns många formuleringar om hur Stockholms nya hus ska utformas, till exempel dessa:

1.5 All ny bebyggelse i staden ska bidra till att höja den kvalitativa upplevelsen av Stockholm och förbättra den gemensamma stadsmiljön. 

1.6 I Stockholm främjas en attraktiv stadsbild med varierad arkitektur av hög relevans och kvalitet i alla stadens byggnader, offentliga rum och landskap.

4.2 Alla byggnader, oavsett funktion ska utformas med medvetna arkitektoniska val för att aktivt bidra till en bättre stadsmiljö.

4.5 Arkitekturen i Stockholm ska utformas så att kvalitets- och skönhetsaspekter inte underställs kortsiktiga ekonomiska överväganden.

4.6 Ny bebyggelse ska eftersträva variation och mångfald i identitet och uttryck genom funktionsblandning, strukturell transparens i bottenvåningar, fasad och taklandskap.

Vad som är en "attraktiv stadsbild" och kvalitativ arkitektur är inte en exakt vetenskap, men mitt intryck är att mycket av det som idag byggs i Stockholm inte lever upp till de mål som arkitekturstrategin ställer upp. DN uppmärksammar detta i en artikel om arkitekturstrategin, där man påstår att Stockholm har en princip "att nästan enbart bygga vitt och fyrkantigt med glasbalkonger mot vattnet". En sådan princip finns förstås inte, men jag delar DN:s uppfattning att mycket av det som byggs är alldeles för likartat.

DN har bett ett antal arkitektkontor ge förslag på hur de skulle vilja rita framtidens hus i Stockholm. De förslag tidningen fått in är inte jätteimponerande (eller, som Viktor Barth-Kron uttrycker sig: "[D]et vore överdrivet att tala om några sensationella bidrag") men indikerar ändå att det finns idéer inom kåren för att utveckla stadsbyggandet i linje med arkitekturstrategins intentioner.

Personligen oroar jag mig dock för att arkitekturutvecklingen stannar vid ett antal enstaka mer spektakulära hus som placeras ut här och var som signaturbyggnader, medan merparten av bebyggelsen även i fortsättningen kommer att utgöras av enformiga putslådor. Detta vore särskilt bekymmersamt för oss i ytterstaden, eftersom det är här som merparten av de 140 000 nya lägenheterna kommer att byggas.

Vad jag skulle vilja se är en mer individualiserad – och mindre industrialiserad – arkitektur, där varje ny byggnad inte bara ses som ett skal för att inhysa bostäder utan också som en del i den vackra mosaik vars helhet utgör vår stad.

Jag tänkte på detta när jag för en tid sedan passerade ett hus på Kungsholmsgatan. Förutom trevliga detaljer som välvda fönster och gesimslister så har byggherren också försett huset med en vacker konstnärlig utsmyckning mellan fönsterna på översta våningen – till glädje för generationer av stockholmare.

Kungsholmsgatan.

Motsatta tankar får jag när jag passerar Sjövikstorget i Liljeholmen, och tittar på den monumentala fasad som där tornar upp sig. Ett gytter av balkonger – med tidsenlig oregelbunden placering – tittar ut mot vattnet, men trots stora fria ytor har byggherren valt att inte ge betraktaren något ögongodis. Det är synd, tycker jag – inte minst med tanke på husets framträdande placering.

Sjövikstorget. Bild från Stockholm & Projekt.

Till viss del handlar de här frågorna om tycke och smak. Det jag tycker är intressant och vackert tycker andra är trist och tråkigt, och vice versa. Men jag föreställer mig att det ändå finns vissa förhållandevis allmängiltiga faktorer för en tilltalande stadsbyggnad, till exempel skala och variation. Jag tror vi ska akta oss för att bygga för stort och monotont, ögat behöver omväxling och nya detaljer att fästa sig vid. 

Ett exempel på det är kvarteret Garnisonen på Östermalm, som utgörs av två dominerande byggnadskomplex: dels Svea och Göta Livgardes kasernbyggnader från 1880-talet, dels en kontorsbyggnad från 1970-talet. Trots att dessa båda båda komplex är storskaliga uppfattas det äldre helt annorlunda tack vare den varierade fasaden.

Det krävs naturligtvis ingen prålig 1800-talsarkitektur för att åstadkomma detta. Ett trevligt, modernt exempel hittade jag på Högbergsgatan, där arkitekterna lyckats få en ganska stor sammanhängande byggnadsvolym att kännas mer småskalig genom att bryta av den med ett antal innergårdar. Dessutom har husen fått liv genom detaljer som utskjutande fasadpartier och burspråk samt avvikande putsfärg och fasadsten i gatuplan.

Högbergsgatan.

Jag tror inte att det kostar särskilt mycket mer att bygga med omtanke om stadsmiljön. Jag tror inte heller det behöver ta särskilt mycket längre tid. Det måste gå att åstadkomma en kvalitetsförhöjning, men det krävs att vi politiker vågar ställa krav på byggherrarna och säga nej till fler tröstlösa putslådor. Vi som är politiska företrädare i ytterstaden kommer ofta ställas inför den här utmaningen. Förhoppningsvis kan strategidokumentet Arkitektur Stockholm bli verktyget som hjälper oss att fatta bra beslut som säkerställer både fler bostäder och en tilltalande stadsmiljö.

Även Rasmus Jonlund (FP) bloggar om detta.