"Politikerpensionen" ska inte vara livstidsförsörjning

Hur mycket politiker tjänar på sina uppdrag är ofta föremål för diskussion – en diskussion som inte sällan tycks bygga på uppfattningen att politiker tjänar mycket pengar.

Det är sant om man ser till en liten skara toppolitiker: statsråd, riksdagsledamöter, landstingsråd och kommunalråd har ersättningar som i regel ligger en bra bit över medel-Svenssons inkomst. Denna krets är emellertid relativt begränsad; av de 44 000 förtroendevalda politiker som finns i svenska kommuner och landsting är det bara 3 procent som lever på politiken. Resten, 97 procent, är fritidspolitiker, vars arvoden är betydligt mer modesta. Jag har tidigare skrivit om detta, se Politikerarvoden rätt lagom.

Om toppolitikernas ersättningar kan man tycka mycket. Själv stör jag mig inte så mycket på att en heltidsarvoderad politiker med stort ansvar har ett bra arvode. Däremot stör jag mig på de generösa pensionsvillkor som förekommer inom politiken. I höstas berättade SvD att Annika Billström, som var socialdemokratisk heltidspolitiker i Stockholm 1994–2006, fortfarande får 54 000 kr i månaden i "pension". Billström är född 1956 och har således tio år kvar till pensionsåldern. En annan socialdemokrat (numera miljöpartist), Lena Klevenås, var 51 år gammal när hon slutade i riksdagen 1998. Hon tar fortfarande emot inkomstgaranti från riksdagen, enligt Riksdag & Departement.

Billström och Klevenås. Risade av väljarna, rosade av pensionssystemet.
Bild: SVT och Riksdagen.

En hypotes till varför politikernas avgångsvillkor blivit så generösa kan vara att politikerkåren såg lite annorlunda ut när villkoren skrevs. Man fick topposter senare i karriären, och var således närmare pension när de avgick. Mot den bakgrunden var det mer motiverat med inkomstgarantier för att överbrygga de kvarvarande åren mot pension. I den mån det en gång varit ett argument så håller det förstås inte längre. Omsättningen på politiker är hög och många slutar mitt i karriären, så att säga. (När Göran Perssons regering avgick 2006 var snittåldern på statsråden 49 år.) Reglerna för inkomstgaranti måste ses över.

Det är inte orimligt att politiker, som inte har någon vanlig anställningstrygghet, får en viss omställningsersättning när de slutar sitt uppdrag. Den ersättningen ska dock bara gälla en begränsad tid. Man kan diskutera hur hög ersättningen ska vara, och hur länge den ska kunna gälla. Folkpartisten Christer Nylander har motionerat om att se över riksdagsledamöternas inkomstgaranti, och riksdagsledamöternas villkor utreds just nu av en särskild kommitté. Kommittén bör landa i att inkomstgarantin ska tidsbegränsas – den ska vara en omställningsersättning, ingen livstidsförsörjning. Den principen ska givetvis också gälla för avgångna toppolitiker i kommuner och landsting.

Läs även:
Politiker i Sörmlands landsting kan gå i pension vid 50 och bli försörjda till 65
I Västerbotten får ett 20-tal ex-politiker pension – utan krav på att söka jobb
F.d. kommunalråd får 350 000 om året, trots nytt vd-jobb 
Emmabodapolitiker slutar vid 50 – får 25 000 i månaden till 65