Det är väl lika bra att börja med Moderaterna; det är ju ändå kring dem som svensk politik graviterar för närvarande. Sedan Moderaterna blev nya och gammalmoderat ballast kastades över bord har deras formkurva varit stark. SCB:s partisympatiundersökning som presenterades i veckan gav Moderaterna 33,4 procent – inget tycks kunna stoppa det blå segertåget.
Allt går alltså Moderaternas väg just nu. Men detta är också deras stora utmaning. Hur upprätthåller man nytänkande och idéarbete i ett parti som ändå tycks göra allting rätt? Hur undviker man att bli ett pragmatiskt maktparti utan färdplan, styrt av opinionsvindarna? Hur håller man undan för maktens fartblindhet och fler symptomatiska misstag av typen historierevisionism? När tröttnar väljarna på att allt Moderaterna har att erbjuda är ett femtielfte jobbskatteavdrag? Och, framför allt: Vad händer när fixstjärnorna Reinfeldt och Borg, kittet i Nya Moderaterna, bestämmer sig för att dra sig tillbaka?
Att vara eller inte vara statsminister, det är frågan.
Bild: TV4
Dessa farhågor torde inte stå högt på Moderaternas dagordning idag. Såsom det socialdemokratiska exemplet har visat kan emellertid vägen från statsbärande parti till moras kan vara oväntat kort. Så länge oppositionen består av pajasar är det lätt att förstå att väljarna flyr till de moderata politikproffsen. Men den moderat som tittar i framtiden bör fundera på hur rustat partiet står för post-Reinfeldt, post-Juholt-eran.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Moderaterna, Nya Moderaterna, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg
2 kommentarer:
Moderaterna drev länge en politik grundad på en liberal-konservativ ideologi. När man till slut kom till makten 1991 utbröt en ekonomisk kris som man på tre år inte lyckades bemästra. Efter det fortsatte man med sin politik tills man ansåg att den inte hade någon framtid och då avsatte man Lundgren.
Med Reinfeldt blev politiken socialliberalt konservativ - en sorts socialdemokrati utan marxism. Den var sannolikt noga övervägd. Kan man inte vinna på sitt egentliga budskap för att man saknar kompetens att övertyga kan man alltid sälja sin själ för en grynvälling för att komma till makten.
Moderaternas nuvarande socialdemokratiska populism är effektiv för att med hjälp av minsta motståndets lag befästa makten. Men är politiken hedervärd i relation till vad moderaterna långsiktigt stått för? Hotet mot denna linje kommer verkligen inifrån.
/DNg
Danne Nordling - Att Moderaterna har anpassat sin politik är ju ingen hemlighet; snarare själva poängen med "Nya Moderaterna". Dock vänder jag mig mot din beskrivning att M blivit "en sorts socialdemokrati". För vad är socialdemokratin om inte en decennielång drift mot den politiska mitten? Den enda skillnaden är att S drivit från vänster och M från höger. Båda två befinner sig nu rätt nära varandra (bortsett från vissa plakatpolitiska skiljelinjer) och förenas framför allt av en pragmatisk beredvillighet att anpassa sin politik efter de opinionsvindar som blåser för stunden.
Skicka en kommentar