2010-07-11

Pojken med guldbyxorna 2.0

När jag var liten fanns ett barnprogram som hette Pojken med guldbyxorna. Varje gång pojken, som spelades av Harald Hamrell (sedermera bl.a. Beck-regissör), stack ner handen i sina byxfickor fick han upp ytterligare en sedel. Guldbyxorna tycktes outtömliga.

Originalet.

Serien spelades in i mitten av 1970-talet, och nu är det dags för en nyuppsättning - denna gång i regi av Vänsterpartiet. Huvudrollen spelas av Lars Ohly.
För hur ska man annars tolka det tal som V-ledaren höll i Almedalen i måndags? Vänsterpartiet, som ironiskt nog kallar sig "välfärdspartiet", tycks nämligen ha hur mycket pengar som helst att spendera: De vill ha gratis kollektivtrafik, studiemedlen ska höjas, alla som vill ska få jobba heltid. Vänsterpartiet vill "stimulera" byggandet av 40 000 nya bostäder, tandvård och hemtjänst ska bli billigare och privata entreprenörer i välfärden ska rensas ut.

Kopian.

Det är nog lätt att vara politiker när man tror sig ha så djupa fickor. Men, Lars Ohly: Pojken med guldbyxorna var bara på låtsas! I verkligheten finns inga guldbyxor.

Däremot finns det väldigt många svenskar som arbetar hårt och betalar in mycket skattepengar till statskassan. De har rätt att förvänta sig att vi politiker hanterar de pengarna ansvarsfullt. Vänsterns hejdlösa strösslande med skattepengar är inte seriöst. Till råga på allt vill de kasta ut privata företagare ur vården, och därmed försämra förutsättningarna för smartare lösningar och effektivare användning av resurserna. Det är riktigt dålig politik.

Om Lars Ohlys Almedalstal var första akten i Pojken med guldbyxorna 2.0, så hoppas jag att det inte blir någon fortsättning. Den 19 september kan du se till att ridån går ner för gott framför näsan på Lars Ohly.

Läs mer om Vänsterpartiet, Lars Ohly, Almedalen, välfärd, Pojken med guldbyxorna

1 kommentar:

Anders J sa...

Glöm inte bort att också brallornas pengar togs från någon annan. Byxorna producerade inget, bara omfördelade utan tanke på konsekvenserna. Likheten med V är nog till och med värre än vad man befarar.