Incestbrottet regleras i brottsbalken, 6 kap. 7 §. Där sägs att den som har samlag med eget barn eller barnbarn ska dömas för samlag med avkomling till fängelse i högst två år. Den som har samlag med sitt helsyskon döms för samlag med syskon till fängelse i högst ett år. Bestämmelserna gäller även om handlingarna varit frivilliga från båda parter.
I SvD:s artikel sägs något om motiven för incest-förbudet. Det har förstås genetiska skäl - inavel ökar risken för missbildningar (vilket inte minst Egyptiska faraoner bittert fått erfara). Men kriminaliseringen av incest har även en etisk dimension; det anses "stötande för de flestas rättsuppfattning" om incest skulle tillåtas.
Inavlad.Låt mig nu först av allt göra klart att jag inte vill göra incest tillåtet. Tvärtom finns det skäl för att bibehålla en kodifiering av det incestförbud som finns inpräntat i "de flestas rättsuppfattning". Jag hoppas detta är tydligt nog. Med det sagt vågar jag mig nu ändå på att resonera lite kring den här typen av lagstiftning.
För när jag läste "de flestas rättsuppfattning" så fick min liberala pulsåder en liten infarkt. Åtminstone i en teoretisk värld så borde inte den allmänna rättsuppfattningen få begränsa vad samtyckande vuxna människor gör i sängkammaren. Även om de råkar vara syskon. I en teoretisk värld, alltså. (I den verkliga världen finns fler aspekter att ta hänsyn till.)
Jag ska nu inte bli långrandig i detta obehagliga ämne utan tänkte i stället gå över till ett annat (som förvisso också kan vara obehagligt). Det jag tar med mig är den liberala inställning som jag redogjort för ovan, nämligen att det inte är statens uppgift att lägga sig i eller moralisera över människors sexliv, så länge ingen kommer till skada.
Under förra året uppstod nämligen en debatt kring sexköpslagen, dvs. den lag som kriminaliserar köp av sexuella tjänster. Ett antal liberala debattörer, däribland Alexander Bard, Fredrick Federley och Hanna Wagenius, menade att lagen inte uppnår sitt syfte, är moralistisk och därmed borde avskaffas.
De fick mothugg av andra liberala debattörer, t.ex. Birgitta Ohlsson och Hanna Lager, som menar att sexköpslagen är en viktig signal från samhällets sida att det inte är okej att utnyttja kvinnor sexuellt.
Folkpartiet tar tydligt ställning i frågan. På partiets hemsida står följande:
Prostitution kan aldrig accepteras i vårt samhälle. Människor som prostituerar sig måste få hjälp till vård. Den som köper sex av en annan människa ska straffas.Hade man skrivit "ofrivillig prostitution" så hade jag nickat instämmande. Nu måste jag emellertid lägga in en brasklapp mot partiets ståndpunkt. Frivillig prostitution, i den mån det förekommer, ska politiken inte moralisera över. Det borde, i princip, stå var och en fritt att sälja eller köpa sex. Under förutsättning att man gör det frivilligt. Någon annan slutsats har jag svårt att se hur man som liberal kan dra.
Bilden kompliceras förvisso av att en stor del av den prostitution som förekommer inte är frivillig. Den sker på grund av att de prostituerade av olika skäl blivit, eller känt sig, tvingade. Detta är ett problem och här har samhället en uppgift att skydda dem som är utsatta. Frågan är då om kriminalisering av sexköp är rätt väg att gå?
Fredrick Federley påstår att lagen lett till att prostitutionen gått under jorden och att säkerhetssituationen för de prostituerade försämrats. Birgitta Ohlsson menar att en legalisering av prostitution skulle förstärka efterfrågan och skapa ett utbud. Hon anser att sexköpslagen borde skärpas.
Jag vet inte vem av dem som har rätt. Men jag tycker att sexköpslagen är moraliserande och därmed kan dess existens berättigas endast om den når sitt syfte: Att erbjuda skydd åt personer som är ofrivilligt prostituerade. Om den inte har någon effekt i det avseendet så bör den avskaffas och andra, mer effektiva åtgärder sättas in för att skydda de personer som hamnar i den fruktansvärt kränkande situationen att tvingas sälja sex.
Läs andras åsikter om Folkpartiet, liberalism, moralism, prostitution, sexköp, sexköpslagen
3 kommentarer:
Om prostitutionens legalitet brukar jag tänka så här: Om någon mig närstående skulle prostituera sig, under vilka former skulle jag då vilja att det sker? I en laglig bordell med god säkerhet och renlighet eller i det fördolda som drar åt sig andra olagliga saker som hallickar, våld och droger.
Det du egentligen säger är att så länge man inte är tvingad så ska det anses som vilket jobb som helst.
Om man tänker ett steg längre och säger att vi inför lagliga och kontrollerade bordeller i Sverige. De annonserar om lediga tjänster.
Ska då en man eller framför allt kvinna vara tvungen att söka och ta det jobbet för att inte mista sin A-kassa/soc.bidrag? Eller ska man där göra skillnad på jobb och jobb? Eller ska endast alla gifta/sambos undantas etc. etc. Blir lite konstigt att godkänna det som ett yrke men ändå inte.
Ps. Själv har jag faktiskt inte tagit ställning i frågan, den är svår .Ds
Anonym 09:06 - Ursäkta, var har jag sagt att prostitution är ett "vanligt jobb"?
Det jag har sagt är att om någon frivilligt vill prostituera sig så borde politikerna i princip inte ha några synpunkter på det.
Sen har jag sagt att det är viktigt att samhället har åtgärder för att skydda dem som av olika skäl tvingas till prostitution.
Och sen har jag sagt att jag inte är säker på att sexköpslagen är ändamålsenlig i det avseendet.
Skicka en kommentar