Det handlar om värderingar

Den senaste veckan har DN publicerat ett antal artiklar om äldreboendet Koppargården, som drivs av företaget Carema. I artiklarna har man kunnat berätta om åldringar som drabbats av fallolyckor, om ovanligt många dödsfall och om outbildad personal. Den kritik som framkommit har lett till att stadsdelsnämnden nu vill säga upp avtalet med Carema, vilket framstår som en rimlig åtgärd.

En bekant till mig skrev på Facebook att det nu tycks "ingå i 'kvalitetsbegreppet' att man vanvårdar, kränker, misshandlar gamla människor! För våra skattepengar, dessutom". En av hennes Facebook-vänner, en socialdemokratisk lokalpolitiker, anmärkte att "skola, äldreomsorg och sjukvård måste nog, uppenbarligen, vara fredade från vinstintressen". "Caremas äldreboende på Koppargården i Vällingby kan sägas vara ett typexempel på hur illa det kan gå när kortsiktiga vinster istället för behov får styra vårdverksamhet", skriver vänsterbloggaren Anders Svensson.

Hårdhänt behandling är inte värdigt.

Självklart blir man upprörd när sådana här skandaler uppdagas. Men det är sorgligt att så många politiker på vänsterkanten fortfarande tar till argumenten om vinstintressen, så fort något dåligt inträffar. Precis som att den omständigheten att ett vårdboende drivs av ett vinstdrivande företag skulle ha något samband med vanvård av de boende. Det är både dumt, tröttsamt och irrelevant.

• Hösten 2008 avslöjades missförhållanden på Bäckagårds äldreboende i Halmstad. De äldre blev kränkta av personalen, fick inte sitta på toaletten i lugn och ro och tvingades i säng tidigt på eftermiddagen. 
• I januari 2002 placerade Walter Lööf en bandspelare i sin mamma Ruths rum på äldreboendet Hemgården i Gislaved. När han lyssnade av bandet föll han i gråt. "Sära på benen, det har du väl gjort en gång i tiden?" är ett exempel på vad Ruth fick höra.
• År 2005 anmälde en undersköterska på ett ålderdomshem i Västerås två kollegor för vanvård. Nattpersonalen struntade i larm från de gamla, och de struntade i att vända på dem på natten för att förhindra liggsår.

Ovanstående exempel är ett axplock av de oacceptabla vanvårdsskandaler som uppdagats inom äldrevården på senare år. De har det gemensamt att de inträffat i kommunalt drivna vårdboenden. Som alltså saknar vinstintresse.

Självklart finns även exempel på vanvård i vårdboenden som drivs av privata företag. Min poäng är att missförhållanden kan uppstå var som helst. Det handlar inte om vinstintresse eller ej. Det handlar om värderingar och ledarskap. Det handlar om vilken kultur som råder på en arbetsplats, vilken jargong som tillåts och vilket stöd medarbetarna får från chefer och sina kollegor. Diskussionen om dessa – låt oss kalla dem – mjuka värden är viktig att föra. På arbetsplatser, i vården och i samhället i stort. Hur ser vi på våra gamla? Hur bemöter vi dem? Hur tar vi hand om dem? Den är en diskussion som är alldeles för viktig för att skymmas av skränig vänsterretorik om vinster och privata vårdbolag.

Läs även
Peter Andersson (S): Carema-skandal i ljuset av ideologiskt drivna privatiseringar
Elias Granqvist (M): Koppargården
Ewa Samuelsson (KD) och Göran Fredriksson: Sparka den som blundar för vanvård

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om vård, äldrevård, omsorg, äldreomsorg, Carema, Koppargården, Hemgården, Bäckagård, vårdskandaler, vanvård

Säkrare val 2014?

För ett halvår sedan skrev jag att Sverige förtjänar ett smartare valsystem. Den slutsatsen har jag dragit bland annat mot bakgrund av mina erfarenheter som röstmottagare i två val. Det är inte så att det svenska valsystemet är katastrofalt dåligt, men det kan definitivt bli bättre. Det är mycket manuell hantering och finns många felkällor. Valsystemet skulle kunna bli säkrare, snabbare och effektivare med elektronisk röstning.

Slipper snart slicka?

Bild: Sven-Erik Sjöberg/Scanpix

Ny tycks justitieministern vara inne på samma spår. I morgon beslutar regeringen att inleda en översyn av valsystemet, skriver SvD:s Politik direkt. "Lappar i all ära, men finns det andra sätt bör det åtminstone vara något man prövar", säger Beatrice Ask till SvD.

Utredningen ska presentera sina förslag i december 2012. Jag ser med intresse fram emot vad de kommer fram till!

När Moderaterna skriver historia

De flesta partier har ett och annat politiskt lik i garderoben. Det tydligaste exemplet på detta är Vänsterpartiet, som alltför länge vägrat se kommunismen i vitögat och som även efter murens fall haft svårt att ta avstånd från socialistiska diktatorer. Men självklart finns ideologiskt skräp även annorstädes.

Det bör emellertid inte behöva ligga ett modernt parti till last att dess historiska åsikter rimmar illa med den allmänna uppfattningen idag. Inom politiska partier, liksom i samhället i övrigt, sker värderingsförskjutningar över tid – ibland fort, ibland mer långsamt. Den som läser ett partiprogram från, säg, 1930-talet blir nog rätt häpen, oavsett vilket parti det handlar om.

Fia fabulerar.
Bild: Scanpix

Därför borde det inte vara ett problem för Moderaterna att dess konservativa föregångare för ett sekel sedan inte var helt entusiastiska inför idén om allmän och lika rösträtt. Man hade kunnat konstatera att man tänkte fel då men att man nu, förstås, bejakar den allmänna rösträtten. I stället verkar det nu som att Moderaterna försöker skriva om historien.

"Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt ... För Moderaterna är rättviseperspektivet ständigt närvarande" står det i ett idéprogram som Moderaterna antog vid helgens partistämma.

Den första propositionen om rösträtt och valbarhet för kvinnor i riksdagsval lades fram av den liberala regeringen under Karl Staaff år 1912. Propositionen röstades dock ned i den konservativt dominerade första kammaren. Först i maj 1919 kunde riksdagen äntligen besluta om allmän och lika rösträtt för kvinnor och män. Reformen genomfördes efter förslag från en koalitionsregering bestående av liberaler och socialdemokrater.

Mot den bakgrunden framstår Moderaternas historieskrivning som en smula magstark. Ännu värre blir det när partisekreteraren Sofia Arkelsten vidhåller. I en DN-intervju påstår hon att de konservativa var med och genomförde den fria rösträtten för 90 år sedan.

Nu har Arkelsten förvisso backat. Tvärdraget kan därmed anses vara åtgärdat, och dammet kan åter lägga sig över de gamla protokollen i riksdagens bibliotek. Men en fråga dröjer sig ändå kvar. Om maktberusningen gått så långt att de börjar ägna sig åt historierevisionism i sina idéprogram – vad är det då för parti som Moderaterna börjar bli?


Läs även
Fredrik "Tokmoderaten" Antonsson (M): Att glo bakåt eller blicka framåt...?
Thomas Böhlmark (M): Väljarnas fokus – vad som händer nu och framåt
Anders Edwardsson (-): Sorgligt att Arkelsten backade från sanningen
Per Hagwall (M): Hela listan, med kommentarer!
Hanna Lager (FP): Arkelsten och moderaternas historia
Maria Hagbom (M): Offerkoftorna ständigt på!
Martin Moberg (S): Historieförfalskningen fortsätter från (m):s sida - nu om rösträttens införande...
Johnny Munkhammar (M): Historieskrivning
Jonas Sjöstedt (V): Moderaterna skriver (om) historien
Sebastian Stenholm (S): ABC för Arkelsten, M-bloggare och andra som far med lögner

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Moderaterna, Sofia Arkelsten, rösträtt, allmän rösträtt, Karl Staaff

En ny stadsdel tar form

På väg hem från stan igår fick jag en bild av det byggområde som heter Henriksdal, dvs. den del av Hammarby sjöstad som ligger längst västerut. Här har tidigare varit ett industriområde, men det får nu ge vika för 400–500 bostäder i citynära läge.

Industrier ger plats för bostäder.

Bland de gamla hus som rivs för att ge plats för bostäder finns Bröderna Edstrands kontorsbyggnad från 1960-talet. Huset är (eller var) klätt med karaktäristiska fasadplåtar, och det förekom spekulationer om att fasaden var ritad av uppburne arkitekten Sigurd Lewerentz och att huset därmed borde K-märkas. Nu valde man ändå att gå vidare med rivningsplanerna (och det har visat sig att fasaden sannolikt ritats av inte fullt lika uppburne Tage Hertzell).

Under ett par år kommer byggperioden att vara, inflyttning i Fredriksdal blir 2014–2015. Då kommer området även att rymma en del kontorslokaler samt en 48 000 kvadratmeter stor bussdepå för SL.

Så här ska det se ut när det är klart.

Tuffare tider för diktatorer?

Det fanns en tid när störtade diktatorer alltid kom undan. När Idi Amin år 1979 tvingades bort från Uganda efter 18 blodiga år som härskare togs han emot av Saudiarabien, där han levde i exil till sin död 2003. Paraguays Alfredo Stroessner tillbringade sina 17 sista år i Brasilien, innan han dog 2006. Etiopiens Mengistu Haile Mariam, dömd i sin frånvaro för folkmord, lever i komfortabel exil i Robert Mugabes Zimbabwe sedan 1991.

På senare tid har vi sett exempel på motsatsen. Saddam Hussein greps i den jordhåla där han gömde sig, ställdes inför rätta, dömde – och avrättades. Hosni Mubarak har också gripits, och rättegång pågår. Detsamma gäller för Liberias Charles Taylor.

Idag kablas bilderna ut av en sönderskjuten Muammar Gadaffi. Libyens mångårige diktator ska ha skjutits till döds när armén försökte ta honom till fånga. Det är inte det slut han förtjänar; han borde ha tagits levande och ställts inför rätta. Ändå är det förstås svårt att harmas över diktatorns död, men desto lättare att dela libyernas glädje över att deras mångårige förtryckare inte längre kommer att kunna plåga dem.

Jag undrar vilka tankar som tänks i palatsen i Damaskus, Riyadh, Teheran och i andra huvudstäder där förtryckare håller till. Borde inte Bashar al-Assad bli åtminstone lite svettig vid åsynen av Gadaffis blodiga lik och Mubarak bakom galler? Borde han inte tänka att tiden när diktatorer klarade sig undan kanske är förbi?

Läs även
Expressen: Skändningen som ger tyranner mardrömmar
Mark Klamberg (FP): Att avsätta Gadaffi räcker inte
Washington Post: Death, exile comes with being a dictator

Media
DN, DN1, DN2, SvD, SvD1, SvD2, Expr, Expr1, AB, AB1

Spårväg Syd spelar roll i Söderort

Idag tog trafik- och renhållningsnämnden ställning till ett remissvar gällande Spårväg Syd, som ska binda samman Älvsjö med Flemingsberg, via Kungens kurva.

SL har gjort en förstudie kring Spårväg Syd och funnit att den, mot bakgrund av beräknat resandeunderlag, inte är samhällsekonomiskt motiverad i dagsläget. Det är en slutsats som förstås väger tungt.

Samtidigt bör inte slutsatsen bli att lägga projektet i malpåse. Stockholm behöver fler goda tvärförbindelser och Spårväg Syd skulle betyda mycket för utvecklingen i Stockholms södra delar och i berörda kommuner på Södertörn. Därför bör fokus nu vara hur vi kan åstadkomma ett tillräckligt resandeunderlag – i praktiken torde det handla om att bygga fler bostäder i området. Den särskilt svaga länken torde vara sträckan Masmo–Flemingsberg, som till stora delar går igenom skog. Att bygga bostäder här är inte okomplicerat, eftersom stora delar av marken är naturreservat och/eller del av Bornsjökilen (se karta nedan).

På rätt spår?

Därför har vi i Folkpartiet tillsammans med de andra partierna i Alliansen gjort ett särskilt uttalande, där vi understryker att alla kommuner, inklusive Stockholm, bör vara tydliga i planeringen av kommande bebyggelse så att den görs i anslutning till en blivande spårväg för att den samhällsekonomiska nyttan därmed ska öka. I avvaktan på detta bör busstrafiken förstärkas på den aktuella sträckan.

Genom att alla inblandade aktörer drar åt samma håll kan vi skapa förutsättningar för en satsning som skulle vara mycket gynnsam för utvecklingen i Söderort.

Läs även
Mark Klamberg (FP): Lägg grunden för Spårväg Syd

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Spårväg Syd

Tredje statsmakten i hovets tjänst

Därför är jag republikan heter en pamflett författad av Vilhelm Moberg, där han på drygt 100 läsvärda sidor argumenterar för att Sverige borde avskaffa monarkin som statsskick. Låt mig återge ett avsnitt.

"I en monarki uppkommer det alltid en anda av undersåtlighet, som inte är fria medborgare värdig. Kring konungen med Guds nåde och hans anförvanter har i alla tider uppblommat en rik flora av servilitet och inställsamhet, kryperi och allsköns fjäsk. Denna undersåtlighet kräver sina offer i de bästa kretsar. Jag har sett högt bildade personer, som i andra sammanhang har ådagalagt intelligens, mista sin mänskliga värdighet inför en kunglig person ... Kungadömet frammanar och utvecklar några av människans mest förödmjukande egenskaper: Begäret att stå i gunst hos de höga, ivern att få umgås med dem, tjänstvilligheten till varje pris, den böjda ryggen inför överhögheten. Kungligheten får undersåtarna att förnedra sig själva även om det inte är dess avsikt."

Boken gavs ut 1955 och har alltså några år på nacken. Den är dock i stora stycken – beklämmande nog – ännu högst aktuell. Ett exempel på detta fick jag idag, när jag läste SvD:s intervju med drottningen, med anledning av hennes engagemang i antidrogorgansationen Mentor. Intervjun är gjord av journalisten Agneta Lagercrantz, som berättar om förutsättningarna för den "exklusiva intervjun":

"Vi har fått komma på ett villkor: Det ska handla om Mentors arbete."

Ett villkor som tredje statsmakten alltså villigt underkastar sig. Inga obekväma frågor om skuggor från drottningens förflutna, huruvida hon delar sin makes människosyn eller vad hon egentligen hade i Saudiarabien att göra. Håkan Juholt måtte avundas henne. Tänk om han hade kunnat få journalister att intervjua honom, på villkoret att det bara handlar om den socialdemokratiska budgetpropositionen. Men Juholt är inte kunglig. Kring honom frodas inget begär att stå i gunst, ingen förödmjukande tjänstvillighet. I förhållande till Juholt, och alla andra, gör journalisterna sitt jobb.

Några stycken längre ner i artikeln kommer ytterligare en upplysning som avslöjar ännu mer om hur lågt vissa skribenter är beredda att sjunka för att få närma sig Slottet:

"Vi har lotsats över inre borggården till östra valvet ... in till drottningens besöksrum ... Informationschefen sitter med och stämmer av att vi följer de på förhand inskickade frågorna."

Drottningen styr alltså ämnet för intervjun och kräver att få alla frågor i förväg. Där reduceras journalisten till lakej, vars enda uppgift är att beredvilligt sprida det budskap drottningen vill förmedla. Andra som vill få den tjänsten utförd av en tidning förväntas köpa annonsplats. "Kungligheten får undersåtarna att förnedra sig själva", skrev Vilhelm Moberg, och hans ord känns lika välfunna nu som då.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Monarki, republik, journalism, media

Femme fatale och förföriska dimmor

För två år sedan kom Britney Spears till Globen med sitt cirkussällskap (se It's Britney bitch). I kväll var det dags igen; utan cirkus men i stället med dramatisk jakt på femme fatale. Även denna gång i sällskap med musikaliska Britneylojalisten Anna.

Circus-showen var mer välgjord, men Femme fatale saknade förstås inte spektakulära nummer. Den egyptisk-inspirerade Gimme More, till exempel. Och den från Circus återvunna idén att hissa upp Brittan i en gunga och låta henne sjunga en ballad – då var det Everytime, nu Don't let me be the last to know.

Första halvan av konserten gick lite på tomgång, men sen tog det sig och avslutningsnummerna (bl.a. Toxic och Womanizer) var riktigt bra. Uppåttjack som Till The World Ends och S&M bidrog förstås till det.

Helgen bjöd för övrigt på kulturella upplevelser av annat slag. Moderna museet ställer just nu ett antal verk av Claude Monet, William Turner och Cy Twomly. Det är en ambitiös samling målningar som erbjuder många tillfällen att låta sig förföras av de trolska dimmorna hos Monet och Turner eller den ödesmättade dramatiken i Twomblys Hero och Leander.

Mindre förförisk var Livrustkammarens utställning Manligt. Jag hade hoppats få se ett rikt urval ur Gustaf V:s välskräddade garderob och blev därför lite besviken över det lilla antal plagg man hade lyckats rota fram ur den kungliga klädkammaren. Även om förstås kungens syetui i guld med briljanterat monogram och hans cigaretthållare i bärnsten var intressanta påminnelser om provocerande kungliga excesser i en tid när Fattigsveriges allmoge tampades mot vägglöss och tuberkulos. (Det kan tilläggas att den samtidiga utställningen om kvinnligt mode, Kunglig vintage, är betydligt mer välförsedd med tjusiga plagg. Men klänningar är ju trista.)

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Britney Spears, Britney, Femme Fatale, Moderna museet, Claude Monet, William Turner, Cy Twombly, Livrustkammaren, Gustaf V

Vigselrätten borde inte vara ovillkorad

Folkpartiet har tagit ställning för att kyrkor och religiösa samfund ska få behålla vigselrätten. Förslaget om att införa civiläktenskap har därmed förkastats.

Ett ja med rättsverkan.
Bild: Lars Dafgård

Jag har tidigare förespråkat civiläktenskap (se Biskoparna har rätt om äktenskapet) med motiveringen att kyrkan inte ska ägna sig åt myndighetsutövning. Det är ett argument som jag i och för sig fortfarande tycker har viss tyngd, men å andra sidan är ju ingen främmande företeelse i samhället att fristående organisationer ägnar sig åt myndighetsutövning: Friskolor sätter betyg, bilprovningar granskar fordon, läkare på privata mottagningar utfärdar olika slags intyg, och så vidare. Finns det då någon anledning att ändra på en ordning som fungerar och är väl etablerad i samhället? Jag börjar svänga i frågan.

En sak är emellertid viktig när det gäller myndighetsutövning. Alla medborgare måste behandlas lika. På samma sätt som en friskola inte kan tillåtas fortsätta sin verksamhet om man vägrar ge betyg till rödhåriga barn så bör inte ett religiöst samfund få bibehålla sin vigselrätt om man inte accepterar äktenskapslagstiftningen fullt ut. Vigselrätten kan inte vara ovillkorad – det är en fråga Folkpartiet borde driva.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Folkpartiet, äktenskap, civilt äktenskap, civiläktenskap

Dags för Ungdomsstyrelsen att byta ledning?

I somras uppmärksammade SvD:s ledarskribent Per Gudmundson att statliga Ungdomsstyrelsen gett bidrag till Sveriges Imamförbund, som bl.a. driver webbsidan muslim.se där kvinnor uppmanas lyda sina män, där muslimer uppmanas rösta på andra muslimer i val och där homosexualitet ska straffas med döden (se Skattefinansierad intolerans). Jag skrev till Ungdomsstyrelsens generaldirektör för att få klarhet i hur det kunde bli så tokigt. Han skickade ett svar (se Svar från Ungdomsstyrelsen) och sedan fick Ungdomsstyrelsen förklara sig på sin webbsida.

Per Gudmundson har följt upp ärendet. Nu har Ungdomsstyrelsen nämligen granskat bidraget till Sveriges Imamförbund, och kommit fram till att man inte använt det för att driva den aktuella webbplatsen, utan till att anordna konferenser. Så här skriver Ungdomsstyrelsen:

"Slutredovisningen visar att SIF har använt projektmedlen för det ändamål de beviljats för. Enligt redovisningen har inga medel använts för muslim.se."

Därmed tycks man vara nöjda. Detta trots att man i samma stycke konstaterar att

"Däremot har det förekommit att projektet hänvisat till muslim.se och andra webbplatser som används som informations-, diskussions- och debattforum."

Ska man tolka det som att Ungdomsstyrelsen tycker det är okej för vilken intolerant organisation som helst att få skattepengar för att med ena handen anordna fina konferenser, samtidigt som man med andra handen driver webbplatser där det hetsas mot judar och homosexuella? Om så är fallet tycker jag att ledningen för Ungdomsstyrelsen ska överväga att ställa sina stolar till förfogande till några som begriper bättre.

Läs även
Per Gudmundson (-): Följer upp det bidragsfinansierade hatet

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om Ungdomsstyrelsen, demokrati, tolerans, Sveriges Imam Förbund, Sveriges Imamförbund, intolerans, muslim.se, Per Gudmundson, bidrag

Miljardsatsning på Stockholms cyklister

För ett par veckor sedan vände sig SvD-kolumnisten och cyklisten Karin Thunberg till Stockholmspolitikerna i en krönika: "Hur i hela friden [har] de tänkt när de blandar ihop bilar, cyklister och fotgängare på samma utrymme – eller på vägar som korsar varandra, utan förvarning? Det kostar våra liv. Blodet rinner bokstavligen på Stockholms gator."

Även om jag inte skulle uttrycka mig lika drastiskt som Karin Thunberg så kan jag instämma i att det ofta är ett halsbrytande äventyr att cykla i Stockholm. Det finns alltför många trafikmiljöer i Stockholm som är ogästvänliga för cyklister (se till exempel nedanstående bild från Vasagatan), där cykelbanor plötsligt upphör i tomma intet, där trafikslagen blandas på ett olyckligt sätt med mera.

Vasagatan. Bilar och cyklar i oskön blandning.

Inom Folkpartiet är cyklisterna en prioriterad trafikantgrupp. Bättre snöröjning på cykelbanorna, bättre cykelparkeringar vid kollektivtrafikknutpunkter, fler pumpstationer, bättre tvärförbindelser i ytterstaden och överlag en tydligare prioritering av cyklister i stadsplaneringen är exempel på frågor som Folkpartiet driver.

Därför är det glädjande att Alliansen i stadshuset nu presenterar en miljardsatsning på cyklister de kommande åren. Fler cykelstråk ska byggas och de befintliga förbättras. Stockholm ska knytas samman med grannkommuner genom sammankopplade cykelvägar. Fler cykelparkeringar och utbyggt lånecykelsystem aviseras också. Ett annat exempel är att man vid nybyggnationer ska planera för ett ökat cyklande och behovet av cykelparkeringar.

Trampa tryggt.

Cykelfrågorna drivs även av Centerpartiet. Deras borgarråd Per Ankersjö har skrivit om budgetförslaget på sin blogg. Alliansens kraftsamling kring cykelfrågorna kommer göra skillnad. Karin Thunberg, och hennes 150 000 dagliga medcyklister, ska kunna komma fram tryggt och säkert i Stockholmstrafiken!

Media
SvD, DN

Läs även
Cyklistbloggen: 143 miljoner per år till cykling
Cykelsmart: Miljardregn till cykling i Stockholm
Mer om budgeten på stockholm.se/budget2012.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Stockholm, Folkpartiet, cykling, trafik

En ljusare jul i Stockholm

Best Christmas in Scandinavia. Det uppdraget gav trafik- och renhållningsnämnden till Trafikkontoret för ungefär ett år sedan att genomföra. Nu är det bara veckor kvar tills det är upp till bevis – på skyltsöndagen den 20 november ska Stockholm lysas upp av de nya ljusdekorationerna. Temat är "traditionell svensk jul". Här ser du hur det kan komma att se ut:

Varde ljus!

Bakgrunden till beslutet att satsa på Best Christmas in Scandinavia var bland annat att julbelysningen i stan behövde samordnas bättre. Julbelysningen har tidigare bara varit utbyggd på gator där det finns starka företagarföreningar, medan andra gator saknat belysning. Det har saknats sammanhållen julbelysning vid t.ex. Centralen, Cityterminalen och Tegelbacken – viktiga ankomstpunkter för turister och besökare. Tanken är att Best Christmas in Scandinavia ska bidra till att utveckla Stockholm som besöksmål vintertid.

Stockholms nya julbelysning består av led-dioder, som ska ha längre livslängd än traditionella ljuskällor samt dra uppemot 90 procent mindre el. Så blir julbelysningen ett lyft för såväl estetiska som ekonomiska och ekologiska värden!

Mer läsning och fler bilder i DN och Fastighetstidningen. Läs mer om ärendet på insyn.stockholm.se.

Intressant?  Läs även andra bloggares åsikter om Stockholm, jul, julbeslysning, LED

Folkpartiet vill avskaffa tv-licensen!

Folkpartiet ska verka för att avskaffa tv-licensen i dess nuvarande form. Det är ett välkommet besked från Folkpartiets landsmöte i Karlstad, som just nu pågår för fullt.

Ett antal motioner hade kommit in på detta tema. Amanda Brihed m.fl. menar att tv-licensen i praktiken blivit en "frivillig skatt" och att den i stället borde tas ut via skattsedeln, ungefär som begravningsavgiften, som idag kommer som en extrapost i deklarationen. Några andra motionärer (däribland Sundbybergsliberalen Mattias Lönnqvist) skriver att "tv-licensen bör ses för vad det är: en historisk kvarleva från en tid då en tv inte fanns i alla hem och då tv:n användes för sitt primära syfte, det vill säga att ta emot och visa analoga tv-sändningar". Teknikutvecklingen har sprungit ifrån tv-licensen, och även dessa motionärer föreslår en lösning liknande den för begravningsavgiften.

Tekniken har sprungit ifrån tv-licensen.

I sitt svar på motionerna understryker partistyrelsen betydelsen av public service som en del i medielandskapet. "Det behövs en oberoende och självständig public service som med stor integritet erbjuder kvalitet och ett varierat utbud", skriver partistyrelsen.

(Det kan möjligen diskuteras i vilken utsträckning SVT och SR uppfyller dessa kriterier; således skriver motionärerna Martin Ängeby och Andreas Bergström att produktioner som Melodifestivalen och hyllningsserien inför kronprinsessans bröllop visar att public service oberoende och integritet kan ifrågasättas.)

Partistyrelsen konstaterar att frågan om tv-licensen varit uppe för diskussion på tidigare landsmöten. Då har man röstat för att behålla det för att kunna garantera public service oberoende och att systemet varit stabilt. Nu har dock teknikutvecklingen gått ännu ett steg längre, och mot den bakgrunden finns det skäl att se över licenssystemet. Detta uppdrag ligger dock hos den public service-utredning som tillsattes i somras. Därför menade partistyrelsen att motionerna skulle anses besvarade. Folkpartisterna i Karlstad var dock lite djärvare än partistyrelsen och röstade alltså för att tv-licensen ska avskaffas.

Landsmötet har fattat ett bra beslut, som jag välkomnar. Jag har tidigare ställt mig bakom detta (se Avskaffa tv-licensen).

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Folkpartiet, tv-licens

En skola att räkna med

Dagens artikel om 15-åriga mattesnillet Ruben Lindström är uppmuntrande läsning för en folkpartist, av två skäl.

Även talangerna måste få utvecklas
I artikeln beskriver Ruben hur han blev uttråkad i skolan. "Mattelektionerna var så tråkiga, bara samma sak hela tiden. Jag kunde redan division och då ville jag inte göra ytterligare 300 likadana uppgifter", säger han. I stället för att hjälpa Ruben att odla sin talang gjorde skolan honom understimulerad.

Ruben räknar.
Bild: Ingvar Karmhed/SvD

Folkpartiet har drivit på för att försök med spetsklasser ska införas i högstadiet. Elever på spetsutbildningarna ska bland annat kunna läsa och få betyg i gymnasiekurser. Spetsklasserna kan ha matte-, engelska-, NO-, SO- eller språkprofil. Exemplet med Ruben Lindström visar att spetsklasserna är en satsning i rätt riktning.

Friskolereformen – en framgång
I sexan fick Ruben byta till en friskola som bland annat har ett spetsprogram i matte där eleverna kan läsa på gymnasienivå redan i årskurs åtta eller nio. Här fick Ruben stimulans och skolgången vändes från något trist till något positivt – som det ska vara.

Genom införandet av friskolor och skolval fick Ruben Lindström möjligheten att välja en skola som passade just honom. Hade han växt upp i det socialdemokratiskt styrda Sverige hade han varit hänvisad till den skola politikerna pekade ut, oavsett hur bra, eller dålig, matteundervisningen var.

Tack vare reformer som Folkpartiet varit med och genomdrivit kan Ruben – och många andra i hans situation – utvecklas och växa. Mycket återstår naturligtvis att göra; fortfarande kan mycket bli bättre. Men riktningen är tydlig: den svenska skolan ska sätta elevens bästa i första rummet – och att ha talang ska aldrig få vara en belastning.

Läs även
Lotta Edholm (FP): Ingen förlorar på att Ruben är duktig på matte
Folkpartiet Järfälla: Understimulerade elever får problem i skolan
Mary X Jensen (M): Hur många barn är understimulerade i skolan...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Folkpartiet, skola, skolpolitik, utbildning, utbildningspolitik, spetsklasser, elitklasser, profilklasser, friskolor, skolval

Bestäm premien efter individ, inte efter kön!

Ditt kön ska inte styra din försäkringspremie, skriver idag Folkpartiets Erik Ullenhag i en debattartikel. Det kan tyckas självklart, men det är det inte. Många försäkringsbolag ger män högre bilpremier eftersom män generellt drabbas av fler olyckor än kvinnor. Kvinnor, i sin tur, får högre sjukförsäkringspremier eftersom de oftare är sjuka.

Ur ett tekniskt-statistiskt aktuarieperspektiv är könsperspektivet säkert en bekväm faktor. Men det är inte rimligt att en människas kön ska läggas henne till last – eller till gynnande – när premien bestäms. I stället får försäkringsbolagen anstränga sig för att ta reda på individuellt påverkbara omständigheter när premiens storlek ska avgöras. Röker du? Motionerar du? Arbetar du på kontor eller som polarforskare? Sådana faktorer ska kunna påverka din sjukförsäkringspremie – inte om du är kvinna eller man.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Folkpartiet, Erik Ullenhag, jämställdhet, rättvisa, försäkringar

Håkan och hederligheten

Håkan Juholt och hans Åsa har nog kul ihop, i lägenheten i Västertorp. Och om någon dag blir grå och trist så kan de ju alltid tänka på att de bor gratis – skattebetalarna står för hyran. Kanske gör den insikten tillvaron i Västertorp lite kuligare.

Välmående i Västertorp.

Bild: Janerik Henriksson/Scanpix

I somras blev Håkan Juholt kontaktad av riksdagsförvaltningen och tillfrågad om det fortfarande var korrekt att han skulle ha ersättning för hela hyran. Som riksdagsledamot får man nämligen bara halvt hyresbidrag om man är sambo. "Jag är inte sambo, jag är kulbo", tänkte kanske Håkan Juholt, och lämnade ett par månader senare in en ansökan om full ersättning.

Jag vet inte om Håkan Juholt är dum, girig eller både och. Men han har snikat åt sig 160 000 kronor som han inte har rätt till. Det motsvarar en årslön för många av de lågbetalda arbetare han säger sig företräda. Pengar som han använt för att bo gratis. Hur kul är det?

Media
SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, Expr1, Expr2, AB1, AB2


Läs även
Fredrik "Tokmoderaten" Antonsson (M): När kaos & katastrof gläntar på dörren
Thomas Böhlmark (M): Juholts beteende skadar inte bara honom
Cornucopia: Särbo, kulbo och nu retroaktiv sambo – avgå Juholt!
Jan-Inge "Jinge" Flücht (V): Bör Juholt avgå nu?
Maria L: Juholts ursäkter står mig upp i halsen


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Håkan Juholt, Juholt, Socialdemokraterna, girighet, fusk

Idag var det livat i holken

Vilken absurd nyhetsdag det varit idag. Först kommer beskedet att Marcus Birro utmanar Göran Hägglund på posten som KD-ledare. För att sedan dra sig ur kampen, innan trycksvärtan hunnit torka. Som lök på laxen får han sparken av TV 4. Partiska programledare kan man inte ha, enligt fyran (om de inte heter Gustav Fridolin eller Lena Sundström och har vänstersympatier, förstås). Nu väntar vi bara på att Siewert Öholm ska ge sig in i partiledarkampen, så blir KD-farsen komplett.

Mitt i detta tumult kommer tillkännager Karolinska Institutet att man delat ut Nobelpriset i medicin till Ralph Steinman. Som visar sig vara död. Och eftersom Nobelpriset inte får delas ut postumt torde juristerna på Nobelstiftelsen ha haft ett och annat svettigt sammanträde under dagen.

Dårarnas julafton.

En som nog också har det svettigt är Håkan Juholt. I förra veckan åkte hans och Tommy Waidelichs budgetförslag på gängstryk i den socialdemokratiska riksdagsgruppen. Juholt tillstår nu att det var lite "huller om buller" med den gamla motionen, men nu har man infört en bättre "struktur" så nu ska det nog gå vägen. Huruvida en sådan här offentlig hudflängning hade kunnat äga rum på Göran Perssons tid kan ju var och en fundera på, liksom vad det säger om Håkan Juholts ställning inom partiet. (Juholts företrädare Mona Sahlin tycks för övrigt fira sin befrielse från det socialdemokratiska dårhuset genom att planka på motorhuvar i tv-program för vuxna barn.)

På tal om dårar så har kungen än en gång tagit tillfället i akt att trampa rejält i klaveret. Denna gång genom att, i egenskap av hedersordförande för World Scout Foundation, dela ut en scoutorden till Saudiarabiens diktator, kung Abdullah. Kungen har ju sedan tidigare uppvisat viss förtjusning för att umgås med diktatorer, och dagens kramkalas med den saudiske diktatorn är ännu ett exempel på hur utomordentligt dålig kungen är som pr-agent för Sverige.

Läs även
Peter Andersson (S): Kungen, Carl Bildt och världen utanför Skövde
Fredrik "Tokmoderaten" Antonsson (M): Det 16 timmar långa alternativet Birro, Partiet Huller och partiordförande Buller 
Thomas Böhlmark (M): Om att välja mellan ansvar och huller om buller 
Högberg (S): Socialdemokraterna: Var det en tendens till röd tråd som Juholt visade?, Med bitterhet kan man inte leda Kristdemokraterna


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Marcus Birro, Göran Hägglund, Siewert Öholm, Kristdemokraterna, Gustav Fridolin, Lena Sundström, TV 4, Nobelpriset, Ralph Steinman, Håkan Juholt, Tommy Waidelich, Socialdemokraterna, Mona Sahlin, trams, kungen, Carl XVI Gustaf, scout, scouterna, Saudiarabien, diktatur, pr

Ny (s)emantik

"Numera brukar jag och mina vänner kalla varandra sosse när något går lite snett."

Ungmoderaten Jessica Kourieh tillhör en generation som växt upp i ett Sverige där Alliansen styr och Socialdemokratin vittrar. SvD 2/10.

Kung Falukorv av landet Lagom

"[Fredrik] Reinfeldt är ett tydligt exempel på en politisk stereotyp som vill verka så vanlig som möjligt. Han tjatar om falukorv och Da Buzz. Det är väldigt tråkigt att han inte pratar mer om bildning och kultur."

Den drapan levererar Rakel Chukri, kulturchef för Sydsvenskan, i senaste Fokus apropå att tidningen publicerat en kulturartikel av Håkan Juholt. Att statsministern skulle höra av sig med en text om ett operabesök är inte så sannolikt, tror Chukri. Och det har hon nog rätt i. Fredrik Reinfeldt har satt en ära i att vara så vanlig som möjligt. I DN:s Hej Konsument-enkät häromåret berättade han att hans favoritmat är falukorv. Senaste shoppingfyndet var en Sand-kostym på NK:s rea. Han lyssnar på Abba och Magnus Uggla och han läser deckare – i somras ska han ha klämt fyra stycken Camilla Läckberg.

I stället för lagerkrans.

Fredrik Reinfeldt har onekligen gett ordet lagom ett ansikte. Eller kapitulerat fullständigt för jantelagen. Huruvida han faktiskt är sådan, eller om han låtit sig Nya Moderaterna-regisseras av Per Schlingmann, det vet jag förstås inte. Men kan konstatera att konceptet funkar. Fredrik Reinfeldt är poppis – inför valet hade sju av tio svenskar förtroende för honom, det bästa resultatet i mätningens historia. Och Nya Moderaterna är populära – trots ett ras i senaste DN-mätningen ligger de stadigt runt 30 procent.

Någonting har han alltså lyckats med, Fredrik Reinfeldt. Falukorvskonceptet klaffade. Och stämmer ju ganska väl överens med Moderaternas nuvarande strategi. Kasta all ideologisk ballast över bord, sitt sedan still i båten. Förvalta snarare än förändra. Vyssja väljarna till sömns snarare än att förföra dem med visioner. Det passar trygghetstörstande svenskar. Det ger bra opinionssiffror och goda förutsättningar för fortsatt maktinnehav. Men det gör också politiken lite tråkig.

Läs gärna en intervju med statsministern i senaste Fokus: "Jag tror inte på eviga maktinnehav". Läs även PJ Anders Linder i SvD, "Prata politik i stället för promille" och SvD: "Alliansen formar en ny generation". Fredrik "Tokmoderaten" Antonsson: På sju år kan man bli jättetrött

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Fredrik Reinfeldt, Håkan Juholt, Rakel Chukri, Moderaterna, Nya Moderaterna

Dags att banta Folkhälsoinstitutet?

I Danmmark vill den nya vänsterregeringen höja fettskatten rejält. Fläskfärs, grädde och smör – standardprodukter i de flesta barnfamiljers kylskåp – ska bli ordentligt mycket dyrare, allt för att "hjälpa" danskarna att gå ner i vikt.

Även i Sverige finns röster som talar för en fettskatt. Professor Claude Marcus vid Karolinska institutet tror att en fettskatt skulle få positiva effekter för folkhälsan. Och Folkhälsoinsitutet vill utreda frågan. "Redan förra året föreslog vi att man skulle utreda hur använda ekonomiska styrmedel för att främja hälsosamma matvanor", säger avdelningschefen Pia Lindeskog.

Fett i fara?

Claude Marcus har säkert rätt. Om all fet mat skulle bli förskräckligt dyr skulle människor tvingas välja andra alternativ. Konstgjorda lightprodukter skulle sälja som smör (om uttrycket ursäktas) och grädde skulle bli en lyxprodukt för medvetna innerstadsbor. Kanske skulle en och annan till och med gå ner i vikt. Men det innebär inte att en fettskatt är rätt. Politiker som tycker att medborgarna är fria och myndiga måste också låta dem äta vad de vill, även om det som hamnar på tallriken ibland är "fel" i politikernas ögon (se även gårdagens inlägg Vänstern och valfriheten).

Förslaget om fettskatt väcker också följdfrågor. Om fett ska straffbeskattas, varför inte också socker? Och om socker, varför inte kolhydrater rent generellt? Höjd skatt på vitt bröd kan väl få folk att välja rågbröd i stället? Proteiner kan man väl bli tjock av om man äter för mycket? Straffskatt på det!

Folkhälsoinstitutet borde inte utreda en fettskatt. Folkhälsoinstitutet borde i stället utreda hur man på enklast möjliga sätt kan banta sin egen verksamhet, med siktet inställt på total avveckling. Ett sådant initiativ hade varit välkommet.

Läs även
Isobel Hadley-Kamptz: Fettskatt kan göra oss feta
G-P: "Idiotlagar har en tendens att spridas"

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Folkhälsoinstitutet, fett, fettskatt, Danmark, förmynderi