Monica Green och minnesförlusten

Betydelsen av sociala medier är väl en av de saker som diskuterats mest inför detta val. Åtminstone av dem som är intresserade av och aktiva på sociala medier. Övriga torde läsa sina tidningar och se sina nyhetsprogram ungefär som tidigare.

Hur som. Emellanåt dyker det upp små guldkorn. Idag snappade jag upp en Twitter-diskussion mellan Centerpartiets Annie Johansson och Socialdemokraternas Monica Green. Att Monica Green är emot RUT-avdragen har jag tidigare uppmärksammat (även det, för övrigt, till följd av en tweet; se Arbetslöshet bättre än RUT-avdrag?). Nu fick hon följande fråga från Johansson:

anniejohansson Ok, vad säger du då till de RUT-kvinnor organiserade i LO som om ni nu vinner valet blir arbetslösa? Rut är även för äldre!

Svaret? Efter att Green gnuggat geniknölarna en stund kom hon fram med följande:

GreenMonica Jag säger till de att de kan fortsätta inom som den servicesektorn eller jobba inom den offentliga välfärdssektorn

Sedär, då har vi ju lösningen på allt. De tiotusentals personer, många kvinnor, som fått arbete i RUT-sektorn, och som sannolikt blir av med jobbet om avdraget försvinner, kan få jobb i offentliga sektorn.

Har socialdemokratin verkligen inte lärt sig någonting av valförlusten 2006?

Läs andra om Annie Johansson, Monica Green, RUT, RUT-avdrag

Med rätt att tycka

I kväll var det partiledarutfrågning med Folkpartiets Jan Björklund i SVT. Han grillades av Anna Hedenmo och Mats Knutson och jag hade nöjet att få vara med i tv-studion.

Först vill jag säga att jag är imponerad av alla politiker som klarar av sådana här intervjuer. Jag menar, även jag som satt i publiken kände mig nervös för alla frågor. Att sitta uppe i "heta stolen" i en hel timme måste vara en pärs.

Jag tycker Björklund klarade sig bra. Mitt intryck var att han var lite nervös och ibland stakade han sig lite innan han fann orden. Men när han väl samlat sig tycker jag att han presenterade Folkpartiets politik på ett bra sätt. Kunskap i skolan är centralt för att Sverige ska ha råd med välfärden även i framtiden. Det är bättre att unga har jobb än att de går på bidrag. Sverige ska vara ett land där din etniska bakgrund inte påverkar dina chanser att få jobb.

Björklund intervjuas efter intervjun.

Efter en sådan här utfrågning brukar allehanda förståsigpåare recencera den utfrågades prestation. Lena Mellin i socialdemokratiska Aftonbladet tycker att Björklund "svamlade och verkade dåligt påläst". Björklund var "virrig och dröjde med svaren", enligt Mellin.

Hennes kollega på vänsterkanten, Lotta Gröning, tycker å andra sidan att Björklund fick alldeles för lätta frågor. "Utfrågarna gjorde ett dåligt jobb, men Björklund gjorde ett bra jobb – han glassade ju fram", säger hon. Grönings uppfattning delas av statsvetarprofessorn Mikael Gilljam, som tycker det "var slående att [Björklund] fick prata om precis vad han ville".

Expressens borgerliga analytiker Marie Söderqvist tycker Björklund var "jätteduktig, extremt tydlig och klarade av sådana saker som uppenbart var tänkt att sätta åt honom".

En del tyckare verkar alltså tycka att Björklund fick tuffa frågor och var sådärbra på att besvara dem. Andra tyckare tycker att han fick riktiga glidarfrågor. Det är ju inte utan att man undrar om de verkligen sett samma program?

En del av intervjun som Björklund onekligen inte klarade fullt nöjaktigt var ordförståelsetestet som han utsattes för. Björklund fick bara ett rätt, vilket han tyckte borde rendera ett VG. Själv klarade jag arkaisk (ålderdomlig) och aritmetik (räknelära) men gick - till min förtvivlan - bet på letargi (håglöshet); ett ord som nu för evigt kommer vara en del av mitt ordförråd.

Läs andra om Jan Björklund, Folkpartiet, förståsigpåare

Läs även
Annika Beijbom: Björklund i #svtut ikväll
Runo Johansson: Bravo Janne!
Rasmus Jonlund: Stridbar Björklund bottnar
Olov Lindquist: Jan Björklund klarade sig alldeles utmärkt i tv-utfrågningen!

Politikens clowner har intagit scenen

Efter Socialdemokraternas förslag om butlers i tunnelbanan häromdagen (se Butler i tunnelbanan - en socialdemokratisk dröm) trodde jag att jag hört det mesta i form av politiska stollerier. Men icke. Idag lanserade Miljöpartiet ett förslag om att det borde finnas fler clowner på äldreboenden. "Äldre har ofta svårt att röra sig och jag tycker att kulturen borde komma till dem i stället", föreslår MP:s riksdagsledamot Esabelle Dingizian tillsammans med språkröret Peter Eriksson. "Clowner som sprider glädje kan skapa gemenskap och bidra till att de boende håller sig friskare", säger Dingizian vidare.

Men kom igen! Skratta då.

Och än en gång så avslöjar Miljöpartiet sig som ett parti som befinner sig rätt långt ifrån den latteliberala image man - ganska framgångsrikt, får medges - lanserat.

Liberalim handlar om att sätta individen i främsta rummet. Att tvinga på gamlingar clowner är ett exempel på en överdriven önskan att detaljstyra människors konsumtion av kultur. Jag är inte särskilt förtjust i clowner, och jag har svårt att tro att den inställningen kommer att förändra sig när jag hamnar på hemmet, oavsett vad Miljöpartiets politiker tycker.

I kontrast till den klåfingriga MP-politiken står Folkpartiets idéer för äldreomsorgen. Vi vill fokusera på varje äldre persons individuella behov. Rent konkret ska det finnas Leva livet-kontrakt, där den äldre beskriver vad som är viktigt för honom eller henne. Sedan ska äldreomsorgen göra sitt bästa för att tillmötesgå de önskemålen.

Det kan handla om att man vill ha tillgång till dator, att välja mat eller att få ett glas vin till maten. Eller, varför inte, att få besök av en clown då och då.

Poängen är att det är individen som ska bestämma. Att bli gammal innebär inte att man automatiskt uppskattar clowner, allsång, patiens eller vad politiker nu råkar tycka är lämplig underhållning för äldre. Ett liberalt parti låter även äldre personer få inflytande över sin tillvaro. Miljöpartiet tänker annorlunda.

Läs även
Andreas Krohn: Vem är mest clown?
Madeleine Sjöstedt: Måste man tycka att det är roligt med clowner?
SvD: Efter butlern -clowner på ålderdomshemmen
Äldreomsorgsprogram för Folkpartiet Stockholm

Läs andra om liberalism, Folkpartiet, Leva livet-kontrakt, Miljöpartiet, klåfingrighet, clowner

47:an är död. Leve 7:an!

Busslinje 47 ut till Djurgården har gått i graven. Nu rullar i stället spårvagnslinje 7 mellan Sergels torg och Waldemarsudde! Tack Maria Wallhager och andra Folkpartister i kommun och landsting som kämpat hårt för detta!


Läs andra om Spårväg City, spårvagn, kollektivtrafik, Maria Wallhager, Folkpartiet

Sanningen om Nyamkos klänning

Livet som valarbetare är omväxlande. Idag blev integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni utfrågad av Expressens Christina Lundell och Niklas Svensson vid tidningens valstuga vid Sergels torg.

Nyamko Sabuni blir utfrågad.

Folkpartiets valombudsman var naturligtvis där för att dela ut valmaterial till åhörarna. En kvinna kom fram och ville ställa en fråga: "Den där klänningen som Nyamko Sabuni har på valaffischerna, varifrån kommer den?" Kvinnan hade tidigare ställt frågan via e-post till ministerns stab, men inte fått något bra svar. Jag sa att jag skulle ta reda på det, och sen stressade den klädintresserade kvinnan vidare.

I den situationen var det onekligen väldigt praktiskt att ha ministern nära till hands. När Niklas Svensson var klar med sina frågor trängde jag mig förbi Säpo-vakterna och ställde den fråga som kvinnan i publiken så gärna ville ha svar på.

Så. Om nu händelsevis någon annan i den breda allmänheten funderat på var Nyamko Sabuni köpt sin grå topp (det var alltså ingen klänning) så kan jag meddela att den kommer från Filippa K.

Läs andra om Nyamko Sabuni, Filippa K

Hög tid för fler studentbostäder

Köerna till Stockholms studentbostäder är rekordlånga; 52 000 personer står i kö till de 8 000 studentlägenheter som Stockholms studentbostäder förvaltar, rapporterar SvD idag. Nu finns det ju fler studentlägenheter än så i Stockholm, men faktum kvarstår att det är väldigt svårt för nyinflyttade studenter att få tag i en bostad.

Bristen på studentbostäder är dessvärre inget nytt problem. Till exempel skrev Stockholms studenters centralorganisation (SSCO) år 2005 en debattartikel där man menade att bristen på studentbostäder är ett samhällsproblem. De lägenheter som byggs är dessutom ofta ganska dyra, vilket särskilt drabbar studenter med svag socioekonomisk bakgrund.

Dags att skrapa fram fler studentlyor!

Regelkrånglet kring byggande av studentlägenheter är förstås ett av skälen till varför det byggs för lite. Det blir helt enkelt för dyrt att bygga. Folkpartiet vill därför förändra kraven för byggnormer så att studentlägenheter med något enklare standard kan byggas.

Ett annat förslag är att göra det skattemässigt mer attraktivt för privatpersoner att hyra ut rum eller lägenheter i andra hand till studenter. Det bör vara okej att man tar ut en hyra som är större än lägenhetsavgiften. Den som hyr ut en bostadsrätt måste kunna få täckning för sin lånekostnad. Hela Folkpartiet Stockholms bostadspolitiska program finns här.

Det är helt klart att det byggs för få lägenheter för studenter i Stockholm. Det är på lång sikt ett problem för staden, eftersom Stockholm riskerar att tappa i attraktivitet som studentstad om alltför många upplever boendesituationen som omöjlig. Det är hög tid att reglerna förenklas och att mark anvisas så att spadarna kan sättas i jorden!

Läs andra om studentbostäder, bostadspolitik, Folkpartiet

Framtiden börjar i klassrummet.

Man kan alltid höja skatten lite till

Idag kom ett par talande utspel från de rödgröna. I en debattartikel i SvD tar Mona Sahlin upp vänsterns gamla dänga "100 000 nya jobb i offentlig sektor". Välfärden ska förbättras, säger Sahlin, och i nästa ögonblick vill hon sätta käppar i hjulen för en av de mest välfärdsförbättrande aktörerna, dvs. de enskilt drivna vårdföretagen. Att mångfald skapar mervärde är inget Mona Sahlin tycks vilja ta till sig.

Sahlins debattartikel har rubriken "Barn och äldre måste få kosta", och hon tycks därmed dra den märkliga slutsatsen att mer pengar (=högre skatter) alltid är lösningen. Borgerlig politik har andra utgångspunkter. Vi funderar i stället på hur saker och ting kan göras smartare och effektivare. Det är därför våra upphandlingar inte handlar om pris, utan om kvalitet: Vilken vårdgivare ger bäst kvalitet för pengarna? På så vis förbättrar vi välfärden utan att höja skatterna.

Vänsterns politik blir dyr, på många sätt.

Mona Sahlins kamrat Lars Ohly gillar det här med höga skatter. I en intervju i samma tidning funderar han på det här med att utjämna skillnaderna mellan skatterna för dem som jobbar och dem som inte jobbar. Det kan ske på två sätt. Antingen sänks skatterna för dem som inte jobbar. Eller så höjs skatterna för dem som jobbar. Var och en kan ju gissa vilket alternativ Lars Ohly tycker verkar mest lockande.

Stockholm har fler vägar än vi tror

I förra veckan promenerade jag på Djurgården och fick då till min förvåning se tyska spårvagnar rulla fram längs Djurgårdsvägen. På vagnarna stod det Probewagen - Nicht einsteigen och det förklarade saken; SL har lånat in spårvagnar från Tyskland för att testköra den första delen av Spårväg City, som ska invigas på lördag.

När den är färdigbyggd 2014 ska spårvägen gå hela vägen från Ropsten till Kungsholmen. Det som är klart nu är alltså första etappen, sträckningen mellan Waldemarsudde och Sergels torg. För Folkpartiet är detta en framgång, eftersom Spårväg City är något vi kämpat hårt för.

Här ska spårvägen gå när den här färdigbyggd.

Att vänsteroppositionen hånfullt kallar den första etappen av Spårväg City för "NK-Expressen" får mig att fundera på hur allvarliga de är när de förespråkar satsningar i kollektivtrafiken. Eller har de helt enkelt bara svårt att smälta att det är Folkpartiet och Alliansen som tagit täten när det gäller satsningar på kollektivtrafiken?

För Folkpartiets del slutar naturligtvis inte kollektivtrafiksatsningarna med Spårväg City. Här är några av de förslag vi vill driva under nästa mandatperiod:

Omvandla buss 4 till spårvagn
På sikt bör Stockholms stombussar, dvs. linje 1-4, omvandlas till spårvagn. Först ut är linje 4. Fördelarna med spårvagn jämfört med buss är att kapaciteten och framkomligheten ökar - spårvagnarna har plats för fler passagerare och drabbas inte av rödljus och andra trafikhinder.

Satsa på tvärbananTvärbanan har blivit en succé sedan den invigdes år 2000. Vi vill förlänga den i norr, från Alvik till Kista och Solna, och i söder, från Hammarby sjöstad till Slussen.

Bygg Spårväg Syd
Spårväg Syd är ett trafikprojekt som innebär spårbunden trafik i Söderort, mellan Skarpnäck och Skärholmen. En sådan tvärförbindelse skulle sannolikt minska belastningen på trafiken in mot stan, eftersom man skulle slippa åka in till Gullmarsplan eller Slussen för att förflytta sig på tvären. Dessutom kan Spårväg Syd leda till positiva effekter på utvecklingen av Söderort.

Mer kollektivtrafik på vatten
Stockholm har fler vägar än vi tror. Att staden ligger på ett antal öar ger oss en väldigt vacker stad med många vattenspeglar, men det skapar också utmaningar för trafiken - man kan helt enkelt inte bygga vägar och spårvägar hur som helst. Men Stockholms vatten kan användas bättre. Vårt förslag är att snabba båtbusslinjer inrättas. Den första stomlinjen kan gå från Hammarby sjöstad via Liljeholmen och Alvik till Solna.

Läs mer om Folkpartiets satsningar på kollektivtrafik
Läs mer om Spårväg City på SL:s hemsida
I inlägget Lös Stockholms trafikinfarkt skriver Per Altenberg mer om Alliansens satsningar på infrastrukturen i Stockholm.

Läs även
Lotta Edholm: Spårvagnar - tack vare Folkpartiet
Rasmus Jonlund: Äntligen rullar spårvagnen

Läs andra om Folkpartiet, kollektivtrafik, spårvagn, Spårväg City, NK-Expressen, tvärbanan, Spårväg Syd, båtbussar

Att välja eller inte välja - valet är ditt

Expressens löpsedel idag är en påminnelse om att Sverige har förändrats. Förr, när Socialdemokraterna styrde, hade en kvalitetsjämförelse mellan olika förskolor knappast varit förstasidesstoff. Information om vilka dagis som är bra och vilka som är dåliga tjänar ju inte mycket till för den förälder som ändå inte får välja utan är hänvisad till vad kommunbyråkraterna bestämmer.


Varje gång borgerligheten haft makten har människors valfrihet utökats. I början av 1990-talet avreglerades radiomarknaden så att fler radiokanaler kunde etablera sig. Flygmonopolet avskaffades vilket öppnade upp för lågprisflyg i Sverige. Tack vare friskolereformen är det idag självklart för svenska elever att de har olika skolor att välja mellan.

Även under denna mandatperiod har flera frihetsreformer genomförts. Apotekets monopol är historia; idag kan du köpa Panodil på Ica. Inom vården är det nu självklart att du kan välja husläkare och inte behöver gå dit landstingspolitikerna hänvisar dig. Det har lett till fler än 100 nya husläkare i Stockholmsområdet. Den som är äldre kan numera själv välja vem som ska sköta hemtjänsten.

Valfrihetsreformerna kommer förstås att fortsätta även under nästa mandatperiod, om Folkpartiet och Alliansen vinner valet. Socialdemokraternas och vänsterns ambitioner att styra och ställa i människors vardag måste rensas ut. Den 19 september kan vi se till att Sverige fortsätter att gå på den liberala vägen, med mer makt åt människorna och mindre makt åt politiker och byråkrater.

Butler i tunnelbanan - en socialdemokratisk dröm

Kombinationen valtider + desperation kan leda till konstiga utspel. Som dagens förslag från Socialdemokraterna om en butler-service i tunnelbanan.

När ska vi älska? När ska vi skratta? När ska vi prata? När ska vi hinna leva livet, så som det ser ut i våra drömmar? frågar sig S-politikerna Carin Jämtin och Ilija Batljan och man börjar nästan undra om de rökt på tillsammans. För det förslag som uppenbarade sig när dimmorna skingrats är onekligen - tja, en smula osammanhängande.

Enligt S-politikerna ska stockholmarnas alla svårigheter i vardagspusslet lösas vid tunnelbanan. Där ska man både lämna sina barn och sin smutstvätt, och så ska man hämta sin matkasse som någon redan packat ihop åt en.

Ärligt talat förstår jag inte. Av flera skäl. Först och främst är det märkligt att sossarna, som tycker att städtjänster i hemmet är typ det värsta som finns, vill satsa på tvättservice i tunnelbanan. Butler är okej men inte RUT. Hur sjutton går det ihop?

En annan aspekt är ju att den här typen av tjänster redan finns i stor omfattning. Om detta är vad Jämtins och Batljan vill använda "politiska vilja och kraft" till så får man väl säga att sällan har en öppen dörr slagits in så kraftfullt. För redan idag finns ju kemtvättar i närheten av många t-banestationer. Och att man kan få en matkasse hemlevererad är inte direkt någon nyhet. Den fria marknaden har sett till att den service sossarna vill införa i princip redan finns. Mer överflödigt än så kan ett politiskt parti knappast göra sig.

Muf bjuder på ett lustmord av dagens butler-förslag.

Läs även
Lotta Edholm (FP) och Birgitta Rydberg (FP) konstaterar i DN att sossarnas skattehöjarpolitik samtidigt leder till att färre stockholmarna får råd att köpa de tänkta butler-tjänsterna.
Annika Beijbom: RUT ok efter könsbyte?
Amanda Brihed: Rut flyttar till tunnelbanan, byter kön och blir helt plötsligt ok
Rasmus Jonlund: Skratta, gråta eller välja min egen butler?
Anna Lundberg: En butler i tunnelbanan?
Hans Åberg: RUT blir TUT – nytt socialdemokratiskt förslag

Språktest fortfarande en bra idé

Folkpartiet vill ha mer invandring, inte mindre. Vi vill öppna upp för arbetskraftsinvandring, medan bland andra Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är emot. Men vi måste ge de personer som kommer hit en chans att klara sig.

Folkpartiets riksdagsledamöter Gulan Avci och Nina Larsson förklarar i SvD varför Folkpartiets förslag om språktest för medborgarskap inte har med främlingsfientlighet att göra. Det handlar i stället om att skapa bättre förutsättningar för personer som väljer att bosätta sig i Sverige att klara av att stå på egna ben i samhället.

Språktest är förstås inte Folkpartiets enda förslag på integrationsområdet. Under Nyamko Sabunis ledning har det pågått ett intensivt arbete på integrations- och jämställdhetsdepartementet. Det arbetet har mynnat ut i ett antal förslag om hur mottagandet av nyanlända invandrare kan förbättras.

Språkutbildningen Svenska för invandrare (SFI) har förbättrats. Tidigare var 9 av 10 SFI-lärare obehöriga men nu har pengar avsatts för att höja kompetensen bland lärarna. Utbildningen förbättras också, t.ex. genom att man försöker undvika att invandrade analfabeter och invandrade akademiker hamnar i samma SFI-klass - de har naturligtvis helt olika förutsättningar att lära sig ett nytt språk.

Från 2009 finns en s.k. SFI-bonus, som ger ett belöning till den som klarar SFI-kursen med godkänt betyg inom ett år. På så vis stimuleras nyanlända att plugga lite hårdare och komma ut på arbetsmarknaden fortare.

Andra nyheter är att varje nyanländ ska få en etableringsplan, som upprättas tillsammans med Arbetsförmedlningen. Det handlar i princip om att fråga den nyanlända "vad kan du bidra med?". Sedan kan en etableringslots ta vid. Etableringslotsen, som får prestationsbaserad ersättning, jobbar fristående från Arbetsförmedlingen med att hjälpa den nyanlända att hitta ett jobb.

Hela syftet med Folkpartiets integrationspolitik är att ge möjligheter för nyanlända att så fort som möjligt etablera sig i samhället, i stället för att vagga in dem i bidragsberoende (Socialdemokraternas specialitet). Hur en sådan integrationspolitik kan kallas främlingsfientlig, det begriper jag faktiskt inte.

Läs även

Kloka Merit Wager reflekterar över debattartikeln på sin blogg.

På regeringens hemsida finns mycket information om integrationspolitiken.
Nina Larsson utvecklar tankarna något på sin blogg.
Sivert Aronsson: Språktest - en socialliberal vinnarfråga

Läs andra om Folkpartiet, språktest, invandring, integrationspolitik, SFI, SFI-bonus, Gulan Avci, Nina Larsson, Nyamko Sabuni

En politik för stockholmarna

Idag presenterades Folkpartiets valaffischer för Stockholm. Budskapen är förstås varierande - det handlar bl.a. om parboendegaranti (se Ett varmare Folkparti) , jämställdhetsbonus, minskade vårdköer, RUT-avdrag (se Arbetslöshet bättre än RUT-avdrag?) och förbättrad kollektivtrafik.

Själv gillar jag den här affischen: På 08-ornas sida, är budskapet. Vad menar vi med det då?

Jo, vi menar att med Folkpartiets politik så blir stockholmarnas vardag lite enklare.

Det gör vi till exempel genom att satsa på kollektivtrafiken. När de rödgröna vill tvinga stockholmarna att välja mellan Förbifart och utbyggd kollektivtrafik menar vi att det behövs både och. Essingeleden är dimensionerad för 1960-talets trafikmängder, det är uppenbart att den behöver kompletteras med en förbifart. Samtidigt är stombusslinjerna inne i stan överbelastade. Vår lösning på det är att ersätta dem med spårvagnar som har mycket större kapacitet.

De valfrihetsreformer som Folkpartiet genomdrivit är också sådant som gör vardagen enklare. Nuförtiden kan du välja vilken vårdcentral du vill, du måste inte gå dit landstingsbyråkraterna hänvisar dig. Och får du feber kan du köpa Panodil på Ica. Du som är äldre kan välja hemtjänst och du kan flytta in i ett trygghetsboende om kommunens handläggare tycker du är för frisk för ett servicehem. Eller varför inte ta hjälp av RUT? Folkpartiet vill öka RUT-avdraget från 50 till 75 procent för dig som är över 80 år.

Bostadsbristen i Stockholm är stor. Alliansen lovade påbörja 15 000 bostäder under mandatperioden och det har vi gjort. (Miljöpartiet röstade nej till hälften av dem.) För att bevara en mångfald upplåtelseformer vill Folkpartiet inte att det ska ske fler omvandlingar till bostadsrätter innanför tullarna. Byggandet måste fortsätta, för Stockholm växer så det knakar. Ska vi ha en chans att möta morgondagens bostadsbehov är det en liberal bostadspolitik som behövs - för stockholmarnas skull!

Många stockholmare bor i hus med höga taxeringsvärden. Stockholmare tjänar också mer än svensken i genomsnitt - faktum är att 40 procent av den statliga inkomstskatten kommer från skattebetalare i Stockholms län. Till skillnad från de rödgröna vill Folkpartiet inte att fastighetsskatten ska återinföras. Vi vill också ta bort värnskatten, som i praktiken är en straffskatt på utbildning och förkovran.

Det här var några exempel på Folkpartiets politik för Stockholm. Den 19 september har du chansen att låta oss fortsätta göra vardagen enklare för alla 08-or.

Andra folkpartister väljer sina favoritaffischer
Lotta Edholm: Folkpartiets valaffischer i Stockholm
Rasmus Jonlund: Liberala budskap till stockholmarna
Mark Klamberg: Både och - inte antingen eller
Seved Monke Ajnestål: FP Stockholms valaffischer
Birgitta Rydberg: Gräddfil för alla - Folkpartiets valbudskap för Stockholmsvården
Madeleine Sjöstedt: Folkpartiets valaffischer presenterade
Anna Starbrink: FP:s valkampanj i Stockholm
Maria Wallhager: På 08-ornas sida - FP-budskap för Stockholmsregionen

Vilken är din favoritaffisch? Kolla på Folkpartiet Stockholms hemsida!

Läs andra om Folkpartiet, valfrihet, parboendegaranti, RUT-avdrag, kollektivtrafik, Förbifart Stockholm, förbifarten, trygghetsboende, bostadsbrist, fastighetsskatt, värnskatt

Minska fusket - be om kvitto!

Häromdagen gick jag till närbutiken för att köpa ett paket ägg. För ovanlighetens skull betalade jag med kontanter, och noterade då att handlaren bara lade ner mina tior i en låda under disken. Han slog inte in något i kassaapparaten och något kvitto var det förstås inte tal om.

Vad handlaren inte visste - eller inte brydde sig om - är att det sedan årsskiftet finns en lag som säger att alla kassaapparater måste vara certifierade. Dessutom måste kunderna erbjudas kvitto efter varje försäljning. Givetvis ska varje transaktion registreras i kassan.

Sex numera vita ägg.

Eftersom jag kände till detta så bad jag handlaren om ett kvitto. Jag ska erkänna att jag blev något förvånad när jag fick en motfråga: "Vad ska du med det till?" Men jag förklarade för honom att han är skyldig att lämna ut kvitto och då knappade han till slut in transaktionen i kassaapparaten.

Jag må vara tjänstledig men skattmas är jag fortfarande. Så jag anmälde närbutiken till Skatteverket. Varför, kan man fråga sig. Jo, för att en företagare som fuskar med redovisningen, som inte betalar in den skatt som han är skyldig att betala - en sådan företagare gör det svårare för andra företagare att bedriva sin verksamhet seriöst. Den som fuskar med skatter och redovisning kan ju hålla lägre priser och därmed skapa sig konkurrensfördelar. I förlängningen kanske den seriöse företagaren också tvingas fuska för att inte bli utkonkurrerad.

Kassaregisterlagen kan säkert upplevas som ett irritationsmoment för många företagare. Men i grund och botten handlar det om att skapa bättre förutsättningar för sunda affärsverksamheter och att stoppa illojal konkurrens.

Var och en kan göra en insats. Om du inte får kvitto när du handlar - be om ett! På så sätt kan du bidra till att minska fusket och främja en sund konkurrens.

Läs andra om kassaregister, skattefusk, Skatteverket

Symbolen för Sverige är värd ett bättre öde

Nu anmäls Victoria Bernadotte och Daniel Westling för mutbrott. Anledningen är att de lånade privatflygplan och en lyxbåt av en affärsman under sin bröllopsresa.

När jag först läste detta tyckte jag det var en lite märklig anmälan. Men vid närmare eftertanke kanske det är en fråga som är värd att titta lite närmare på. Går det att muta kungahuset?

I brottsbalken (20 kap. 2 §) står det att den som tar emot, låter sig utlova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning ska dömas för mutbrott. Mutbrott har fängelse i straffskalan. När det gäller kungen själv så blir förstås detta aldrig aktuellt, eftersom han ju inte kan ställas till ansvar för sina gärningar enligt regeringsformen (5 kap. 7 §). När det gäller övriga medlemmar i kungahuset så är det, såvitt jag tolkar bestämmelsen, inte heller helt säkert att de omfattas av bestämmelsen. Men det får nu Riksenheten mot korruption reda ut.

Frågan är dock intressant även bortsett från de juridiska spörsmålen. Jag tänker närmast på det som kallas Kunglig Hovleverantör. Det vill säga, företag som levererar varor till Hovet och som blivit utnämnda till hovleverantörer får använda stora riksvapnet (!) i sin marknadsföring. Märk väl: stora riksvapnet är en symbol som annars inte ens används av högsta statsledningen. Faktum är att det i lagen om Sveriges riksvapen stadgas att "stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten." Men kungens leverantörer, de får använda emblemet.

Det företag jag jobbade på tidigare hade en stor myndighet som kund. Detta ville man använda i sin marknadsföring, men det krävdes mycket bearbetning innan man fick tillstånd att nämna myndighetens namn. Vilket förstås är rimligt; om en myndighet förekommer i reklamsammanhang kan det ju framstå som att myndigheten favoriserar vissa företag. Det som är en självklar förhållningsregel inom vissa skattefinansierade verksamheter gäller alltså inte alls inom andra.

Vilka villkor som hovleverantörerna erbjuder kungahuset är säkert dolt i hemliga avtal. Ingår det några fringisar för kungahusets medlemmar? Är det tänkbart att ett företag som vill få tillstånd att skylta med hovleverantörsemblemet i sin marknadsföring är berett att erbjuda något off the record - kanske några dagars vistelse på, säg, födelsedagsledarens lyxjakt i Karibiska havet? Är det, i så fall, att betrakta som korruption?

Företeelsen Kunglig Hovleverantör är, som så mycket annat med kungahuset, otidsenlig och stötande. Detta system, där företagare i maskopi med kungahuset får snylta på riksvapnets glans, borde omedelbart avskaffas. Symbolen för Sverige är värd ett bättre öde.

Uppdatering 11/8: Claes Sandgren, ordförande i Institutet mot mutor, menar att kronprinsessparet befinner sig i en gråzon, men att det sannolikt inte rör sig om ett mutbrott.
Uppdatering 19/8: Åklagare Gunnar Stetler kommer i morgon att förklara om det blir ett åtal eller inte.
Uppdatering 20/8: Efter Gunnar Stetlers besked att det inte blir något mutåtal konstaterar professorn i straffrätt Petter Asp att "man kan tänka sig det skulle kunna vara problematiskt om man exempelvis kan muta sig till att bli kunglig hovleverantör". (Källa: SvD)

Läs andra om mutbrott, korruption, kunglig hovleverantör, republik, monarki

Björklund skjuter mygg med kanoner

Igår presenterade utbildningsminister Jan Björklund (FP) ett förslag om att tydliggöra reglerna vad gäller användande av klädesplagg som döljer ansiktet, t.ex. burka och niqab, i skolan. Det finns redan riktlinjer från Skolverket om att rektorer har möjlighet att förbjuda sådana plagg, men Björklund vill förtydliga genom att lagstifta.

Jan Björklund uttalar sig om förslaget.

När politiker talar om att "förtydliga" vissa regler så brukar det tolkas som att "skärpa". Det kan knappast komma som en överraskning för Folkpartiets strateger att det här utspelet uppfattas som en blinkning åt väljare som tycker illa om den här typen av klädesplagg.

Jag tycker i grund och botten att Jan Björklund har rätt. Precis som Marie Söderqvist påpekar i en krönika är det fullt rimligt att skolan har rätt att ställa vissa krav på eleverna. Att man inte får ha keps på sig inomhus. Att man inte ska störa undervisningen med mobilprat. Att läraren ska kunna se elevens ansikte, vare sig det döljs av solglasögon eller av en niqab.

Ett fall för lagboken?

Sen är det ju frågan om detta är en sak att lagstifta om, och här känner jag mig betydligt mer tveksam. Nog hade det räckt om Skolverket, vid behov, hade förtydligat sina riktlinjer? Att lagstifta om rektorers befogenhet att förbjuda heltäckande kläder i skolan, nog känns det som att skjuta mygg med kanoner.

Frågan om ett totalt slöjförbud i samhället är en helt annan sak. Grundprincipen i ett liberalt och tolerant samhälle måste vara att vuxna människor har rätt att klä sig som de vill. Att det sedan finns sammanhang - t.ex. på en arbetsplats - där den friheten är inskränkt, är också något man får finna sig i. Alldeles oavsett om man gjort sitt klädval av estetiska, religiösa eller kulturella skäl.

För den som av godhjärtade skäl - att bekämpa det kvinnoförtryck som burkabärande innebär - vill införa förbud mot heltäckande slöjor, så hänvisar jag gärna till det debattinlägg av Mårten Schultz som jag länkade till i mitt inlägg Burkaförbud minskar inte förtrycket.

Läs även

Jan Björklunds nyhetsbrev: Heltäckande slöja - olämpligt i klassrummet

Läs andra om Folkpartiet, Jan Björklund, skolpolitik, slöjförbud, burka, niqab, kvinnoförtryck, diskriminering

En motfråga till Sverigedemokraterna?

I Halmstad gick i förra veckan den s.k. Marinfestivalen av stapeln; ett kommunalt jippo med tivoli, marknadsstånd, öltält och artistuppträdanden.

För ögonblicket väljer jag att inte fokusera på den principiella frågan om det är en kommunal kärnuppgift att anordna festivaler. Nej, i stället handlar det om lite turbulens som uppstått i den kommunalpolitiska ankdammen.

Marinfestivalen. Bild från hallandsposten.se

De politiska partierna i Halmstad var nämligen representerade på Marinfestivalen. Alla utom Sverigedemokraterna, vilket gjort dem mycket upprörda.

I valet 2006 blev SD invalda i Halmstads kommunfullmäktige med två mandat. Sedan dess har dess ledamöter övergått till att bli politiska vildar. Men partiet tycker ändå att man borde fått delta under festivalen. SD:s Lorenz Neumann är nu så arg att han anmält Halmstads kommun till Diskrimineringsombudsmannen.

DO är en myndighet som agerar utifrån diskrimineringslagen, en lag som skyddar människor (inte politiska partier) från diskriminering p.g.a. kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder. Den här informationen är inte svårtillgänglig, allt står på DO:s hemsida.

Antingen har Sverigedemokraterna inte läst informationen, inte förstått den eller helt enkelt inte brytt sig. Jag vet inte vilket som är värst. Men om de handlat mot bättre vetande så tycker jag de borde skämmas. För då har de medvetet använt en myndighets (skattefinansierade) resurser för att vinna egna politiska poänger, och det är väldigt respektlöst.

Tyvärr så är inte Sverigedemokraterna ensamma om den här typen av beteende. Visst finns det ibland verkligen skäl att anmäla en politisk motståndare, men alltför ofta gör politiker anmälningar av saker och ting tämligen grundlöst

I grund och botten handlar det om medielogik - det är alltid lättare att komma med i tidningen om man har en polisanmälan att peka på. Här kunde journalistkåren gott ta ett större ansvar. En mer vässad tredje statsmakt hade i det aktuella fallet till exempel kunnat ställa ungefär denna motfråga till Lorenz Neumann: Varför anmäler du kommunen till Diskrimineringsombudsmannen? Vet du inte att DO inte hanterar den typen av ärenden? Eller bryr du dig helt enkelt inte om att du slösar med skattebetalarnas pengar?

Läs andra om Sverigedemokraterna, ankdammen, Diskrimineringsombudsmannen, medier, val 2010