3,6 miljoner skäl för ökad jämställdhet

Ett viktigt mål för ökad jämställdhet är att minska löneklyftan mellan kvinnor och män. Folkpartiet har både idéer och ambitioner för att det ska bli verklighet.

I kvällens Agenda möttes jämställdhetsminister Maria Arnholm (FP) och Gudrun Schyman (FI) i en debatt om hur jämställdheten i samhället kan förbättras. Arnholm och Schyman är båda engagerade feminister, men där Schyman vill att jämställdhetsarbetet ska ta en vänstersväng står Arnholm för den framgångsrika socialliberala linje som åstadkommit reform efter reform på jämställdhetsområdet.

För den liberala rörelsen är kampen för jämställdhet inget nytt. I julas påminde oss tv-serien "Fröken Frimans krig" om en äldre generation liberaler som slogs mot manliga maktnätverk. Jag har tidigare bloggat om partiledardebatten 1976, där Folkpartiets Per Ahlmark som enda partiledare valde att fokusera på jämställdheten (se Folkpartiet tar jämställdhet på allvar), med bl.a. krav på lag mot könsdiskriminering. Ahlmarks efterträdare Bengt Westerberg insåg att Sverige behöver både företag och förskolor och Birgitta Ohlsson, en av Sveriges mest välkända feminister, argumenterar för ökad frihet och oberoende för kvinnor under parollen "cash is queen".

Folkpartiets engagemang i jämställdhetsfrågan har gett resultat. Listan med liberalt präglade reformer kan göras lång: utbyggnaden av förskolorna och avskaffandet av sambeskattningen, diskrimineringslagstiftning, pappamånader, jämställdhetsbonus och ökad mångfald i välfärdssektorn är några exempel. Men vi ger oss inte, för det återstår mycket att göra.

Jämställdhetsminister Maria Arnholm (FP).

"Feminismen är ett verktyg för individens frihet. Därför är feminismen en självklar del av liberalismen", sa Maria Arnholm när hon som nyutnämnt statsråd höll tal på Folkpartiets riksmöte för snart ett år sedan. I samma tal uppmärksammade hon ett av de mest påtagliga exempel på den bristande jämställdheten i Sverige idag: I genomsnitt tjänar en kvinna 3,6 miljoner kronor mindre än en man över en livstid. 3,6 miljoner – det är 90 000 kronor om året, om man räknar med ett fyrtioårigt arbetsliv.

Eftersom många kvinnor är anställda i den offentliga sektorn menar Maria Arnholm att politiker i kommuner och landsting har ett särskilt ansvar att komma till rätta med löneskillnaderna. Ett sådant steg har vi tagit i Stockholms läns landsting, där personallandstingsrådet Anna Starbrink (FP) drivit igenom en lönesatsning på 118 miljoner kronor för att lyfta lönerna för bl.a. specialistsjuksköterskor.

Även på nationell nivå gör Folkpartiets politik skillnad, inte minst för de nya förstelärare som får ta del av den statliga lönesatsningen på ca 900 miljoner kronor. Alliansens jobbskatteavdrag har också gett effekt, vilket framgår av bilden nedan. Nu lönar det sig mer att gå upp i arbetstid, och år 2012 var andelen heltidsarbetande kvinnor större än någonsin tidigare. Längre arbetstid och lägre skatt ger mer pengar i plånboken – och är ett steg mot att minska de 3,6 miljonerna i löneskillnad.

För att låna lite militär terminologi kan man säga att kampen för jämställda löner måste föras på flera fronter. Det handlar till exempel om att förmå både stat och kommuner att ta ökat ansvar för löneutvecklingen. Det handlar om att stärka det kvinnliga företagandet och det handlar om att skapa förutsättningar för jämställt föräldraskap. Som vanligt är Folkpartiet jämställdhetens banerförare. Idag är det Maria Arnholm som för befälet. Och hon är på offensiven.

Läs även

Rasmus Jonlund (FP): Frimansk inspiration för liberaler

Vi kan och ska göra mycket, intervju med Maria Arnholm i tidningen NU

”Kvinnors inkomster som andel av mäns är oförändrade”, debattartikel av Maria Arnholm och Carl B Hamilton
Folkpartiets jämställdhetspolitik