Almedalsplanering

Idag ägnade vi oss på jobbet åt att pussla ihop våra Almedalsscheman. På Almedalsveckans hemsida (som onekligen skulle behöva uppgraderas till 10-talsstandard) presenteras ett smörgåsbord av intressanta seminarier. Det är verkligen inte lätt att välja (och välja bort) men efter ett par gallringsomgångar är nu schemat lagt.

För min del blir det naturligtvis mest seminarier som rör mina arbetsuppgifter och aktuella politiska frågor inom vården. Det kommer att handla om patientjournaler och integritet, aktiv hälsostyrning, bättre vård med kundval och upphandling, sjukvård i världsklass samt, förstås, en hel del om mat och måltider i vården.

Jag har förstås också smugit in en del som har bäring på mitt uppdrag i kommunpolitiken. Särskilt ser jag fram emot seminariet "Dags för en stadsminister?" som anordnas av Sveriges Arkitekter. Jag hoppas få ta del av ett intressant samtal om hur städer kan utvecklas och hur man kan skapa förutsättningar för tillväxt, idéutveckling och kunskapsutbyte. 

En av deltagarna i seminariet är Ola Andersson, vars bok Vykort från Utopia jag med stort intresse läste under midsommarhelgen. Där finns många tänkvärda åsikter, till exempel om hur Stockholms ytterstadsenklaver kan byggas samman för att vidga staden. Andersson ifrågasätter också de människor som tycks förvänta sig att livet i staden ska rätta sig efter deras önskemål. Så här skriver han (något redigerat):

Idag motsvaras privilegiet att bo i staden inte av någon skyldighet att acceptera stadslivet. Den som exempelvis tycker att kyrkklockorna i Hedvig Eleonora stör boendet på Östermalm kan tvinga församlingen att upphöra med klockringningen. De som flyttade in i de nybyggda radhusen ett stenkast från Sergels torg lyckades genom klagomål hos kommunen få den klubb som drevs på Kulturhusets tak att stänga tidigare [...] De som inte kan acceptera livet i staden har ett utmärkt alternativ: flytta därifrån.

Det är ganska hårda ord, men de rymmer en insikt som både stadsbor och politiker måste ta till sig: Den levande staden är inte villkorslös. Om vi inte låter staden vara en föränderlig plats där olika människor kan mötas, där åsikter får brytas mot varandra, där idéer kan födas och där olika levnadsvanor kan samexistera, då uppfyller vi inte stadens villkor. Då somnar staden in och blir bara en tätort.

Min förhoppning är att seminariet i Almedalen kan ge lite nya tankar kring hur man ska se på staden och dess utveckling. För utvecklas och förändras, det måste staden. Det som Tomas Tranströmer skrev om människan, det gäller faktiskt också för staden: "Du blir aldrig färdig, och det är som det skall."