Vi stod varandra inte så nära, men både min syster och jag kände oss alltid välkomna när vi (alltför sällan, förstås) besökte henne och Sixten i småländska Össjöa. Kanske blev vi i någon mån de barnbarn hon själv aldrig fick.
Sally och hennes Sixten.
Sallys bortgång väcker minnen och försänker mig i tankar. Hon var den sista som fanns kvar ur mor- och farföräldragenerationen och när hon nu somnat in är är kedjan till familjehistorien bruten. Det blir en påminnelse om tidens gång och livets obönhörliga förgänglighet. Men mest av allt blir det förstås en påminnelse om att rara små tanter ska man ta hand om.
1 kommentar:
Hej!
Fick idag vetskapen om att tant Sally inte längre finns i livet =( Hade ingen kontakt alls med den sidan av släkten sen pappa (Christer) dog -81 Men Sally & Sixten var personer som man minns.Hon var min farmors lillasyster med.Träffade några när Klas begravdes o sen när farmor (Ellen) lämnade oss.Sökte här på datan för att se om något kom upp o då kom din blogg fram.Blir rörd när jag läser ditt inlägg. Skriv gärna tillbaka rottetuss@hotmail.com eller leta upp mig på facebook om du har det linda kristensen i halmstad
Skicka en kommentar