Ska skadeståndet svida?

Skolinspektionen har stämt Vimmerby kommun på 285 000 kr för att den inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att förhindra mobbningen av en 15-årig pojke.

Det begärnda skadeståndet är väldigt högt, med svenska mått mätt. Som jämförelse kan nämnas att Anna Lindhs båda söner av Högsta domstolen tilldömdes 100 000 kr var i skadestånd från Mijailo Mijailovic.

Som förklaring till det höga skadeståndskravet säger Lars Arrhenius, barn- och elevombud vid Skolinspektionen, så här:

"Varför är det då nödvändigt med höga skadeståndsbelopp?

[...]

Det ska kosta skolorna, och då ytterst huvudmännen, om de inte hindrar och arbetar förebyggande mot mobbning. Kommunerna eller den fristående skolan har ett absolut ansvar för att skapa en trygg miljö i skolan så att ingen kränks eller mobbas. De som brister i det arbetet kan ställas till ansvar. Min uppfattning är att skadeståndet ska vara priset för att inte satsa pengar och kraft på det förebyggande arbetet. Och då krävs det att skadeståndsbeloppen svider."

Skadestånden ska svida alltså, enligt Skolinspektionen. Och det här är lite intressant. Den svenska skadeståndsrätten vilar ju traditionellt på principen att den som orsakat en skada ska ersätta skadan. I fråga om förmögenhetsskador (om någon t.ex. slår sönder din dyra kristallvas) är skadeståndets storlek ganska lätt att bestämma (värdet på vasen), men när det gäller personskador är det förstås svårare.

Vad ska en bruten näsa kosta? Ett knivhugg i armen? Mordet på en anhörig? Genom årtionden har domstolarna arbetat fram ett system för den här typen av skadestånd, och det finns numera färdiga tabeller som domstolarna tillämpar för olika typer av skador.

Men: Skadeståndets storlek påverkas inte av vem som orsakat skadan. Det innebär att om Kalle Banan ger dig en smäll på käften så får du lika stort (eller litet) skadestånd som om Peter Wallenberg gör det.

I den anglosaxiska rätten finns en annan princip, som kallas punitive damages. Den principen går ut på att skadestånd inte bara ska ges ut för att kompensera den skadelidande, utan även för att avskräcka våldsverkaren från fortsatt brottslighet. Det är bl.a. därför som vi hör talas om galet höga skadestånd i USA. En person som bränt sig på McDonalds kaffe kan t.ex. tilldömas tiotals miljoner i skadestånd. Anledningen till de är då inte att man anser att kaffeskadan är så allvarlig, men det ska svida för McDonalds när de gjort fel. Och för att det ska svida för ett så stort företag så måste skadeståndsbeloppet vara skyhögt.

Nu vill alltså Skolinspektionen tillämpa punitive damages-principen mot kommuner som inte agerar mot mobbning. Det ska svida. Den inställningen kan man sympatisera med, men det intressanta tycker jag är att resonemanget - om domstolarna köper det - kan leda in den svenska skadeståndsrätten på ett nytt spår. Bäva månde, McDonalds!