Sen gick jag några steg till och fick se att någon klottrat på en vägg. Jag blev mycket upprörd och irriterad över vandaliseringen.
Därefter drabbades jag av en kris.
Vandalisering?För faktum är ju att den som målade puss-rutan på trottoaren gjort sig skyldig till i princip samma vandalisering som klottraren. Han/hon har utan tillåtelse bemålat egendom som tillhör någon annan. Ändå blev jag inte upprörd av puss-rutan, utan snarare upprymd. Vilket är ett tecken på att jag inte lyckas förhålla mig objektiv ens till min egen rättsuppfattning. I stället värderar jag olika typer av vandalism olika, utifrån en subjektiva uppfattning - i det här fallet av dess estetiska uttryck. Jag är helt enkelt inte en rationell varelse.
Gulligt?Och det är klart att när man ertappat sig själv med att ha den här typen av intellektuella brister, då krisar man. Således var jag tvungen att ha terapisamtal med mina kollegor om detta under lunchrasten.
Efter en lång diskussion, som bland annat kom att handla om naturrätten, John Rawls och gömda flyktingbarn, så slog en kollega fast: "Du är inkonsekvent. Det beror på att du är människa och har känslor." Vilket är en något svårsmält slutsats. Men jag ska försöka vänja mig vid tanken.
1 kommentar:
Ytterliggare ett skäl för en del av Er att krisa m.a.o!
Tycker iofs. det verkar som om ett stort antal av de ca 7500 akademiker som är anställda vid SKV verkar förtrycka sina egna behov av understimulans/ underbelöning (såväl monetärt som ickemonetärt - en del verkar dock nöja sig med att skriva av sig detta på sin egna blogg).
Jag kommer dock att sluta föra mina resonemang i denna blogg inom kort, då jag verkar tala inför döva öron. Lämnade "koncernen" för ett tag sedan och har funnit att min arbetsinsats både belönas mer (trots finanskris osv), är mer stimulerande och ger en större hävstång i karriären (tog 4 månader att bli chef här - väntade i 6 år inom "koncernen" om nu chefskarriären är ett mått på framgång och utveckling dvs...) och utan att det kostar mer av den balans i livet som jag värderar högt som småbarnsfar.
Tycker SKV misslyckats kapitalt i sin personalpolitik (som jag iofs. redogjort för tidigare). Den har enligt mitt tycke enbart sin utgångspunkt i att hålla den stora massan av produktionsapparaten (lågbetalda akademiker - dvs 30.000-kronorsfolket) levandes genom icke realiserbara hopp som t.o.m. vissa regionchefer understryker (medvetet eller icke) i sina texter till "fotfolket". En kan ju bara filosofera kring medvetandegraden i den tydligheten i resonemanget. Kan det vara så att man vill att de som förstår andemeningen ska ge sig av till något annat äventyr och därmed reduceras möjligheten att sprida den beska sanningen vidare till mindre förmedlade?
Eller är det som så att regionchefer har så taskigt omdöme inom SKV att de inte ens är medvetna om vilka signaler de sänder? Kanske lika illa det?
Jag hänvisar förstås till den text som regionchefen Gellerbrandt-Hagberg tillsänt fiskal Svensson i något sammanhang som jag redan glömt.
Det är det man inte gör som man ångrar brukar det heta - vari finner jag stöd för den logiken hos bloggare svensson som (passivt) valt att inte gå vidare utanför den trygga statsapparaten? Är det typsnittet Courier New som håller honom tillbaka i utvecklingen eller är det lika (passiva kollegor) som gillar att ta en 15 minuter extra fikarast om dagen som hämmar hans karriär genom att hålla honom kvar i träsket?
Det intressanta är dock den destruktiva kraft som åskådliggörs i den illustration som bloggare Svensson ger uttryck för, och som jag mötte både inom mig själv (tills jag insåg detta och fattade handling och sökte mig annorstädes - och hos mina fd. kollegor som jobbat 20 år på samma plats utan att avancera). Fikarasten blir längre, gnället högre, delaktigheten och stimulansen sämre, lönen relativt sett lägre, chansen att få jobb utanför "koncernen" mindre och så fortsätter den onda "spiralen". Men naturligtvis hjälps såväl personalpolitiken (utformad av VL) och den kuvade produktionsapparaten åt att definiera sk. "specialistkarriärer" som inte är karriärer utan enbart olika illustratoner för undertryckta den ensildes behov av att utvecklas.
Skit samma, trevlig sommar fiskaler!
Skicka en kommentar