Ett foto av en gråtande zimbabwisk pojke pryder fredagens upplaga av tidningen Herald Tribune. Han är högst ett år gammal och har gipsade fötter. Båda bröts av anhängare till president Mugabe, av den enkla anledningen att pojkens pappa arbetar för oppositionen.The Economist 28 juni:
It is hard to believe that the horrors inflicted by Zimbabwe’s ruler on his own people could get worse. But even in the past week they have. The burning to death of a six-year-old boy because his father is an opposition politician, and the butchering of the young wife of the capital’s new opposition mayor, are part of a growing wave of violence that has persuaded Morgan Tsvangirai, the opposition leader, to withdraw from the presidential [election].Det är uppenbart att så länge Robert Mugabe kan klamra sig fast vid makten kommer våldet i Zimbabwe att eskalera, åtminstone så länge det finns människor kvar som ens vågar tänka oppositionella tankar.
Omvärlden skulle kunna förändra detta. Men omvärlden verkar förlamad, och det tycks främst bero på att Ryssland och Kina, dessa diktatoriska/semidiktatoriska stormakter, vägrar kritisera Zimbabwe. För att inte tala om Sydafrika, den regionala stormakten, vars president Thabo Mbeki visat sig förbluffande ryggradslös gentemot diktatorn i norr.
Det är förstås inte lätt att efterträda en nationell och global hjälte som Nelson Mandela. Men även bortsett från Mandelas skugga så hade Thabo Mbeki framstått som en exceptionellt patetisk representant för sitt land.
I Zimbabwe dödas och lemlästas människor - eller deras barn - för att de sympatiserar med "fel" parti. Situationen är skrämmande och frustrerande. Det är möjligt att det inte tjänar särskilt mycket till att spy galla över fega politiker. Men jag får i alla fall utlopp för frustrationerna.
1 kommentar:
"What is lacking now are goods on the shelves - that is all" Robert Mugabe
Yet another brilliant quotation from our main man in Zimbabwe.
Skicka en kommentar