Klippt för censuren?

Gunnel Arrbäck är något så unikt som en myndighetschef som vill avskaffa sig själv. Hon är byrådirektör på Statens biografbyrå, dvs. den skattefinansierade myndighet som ägnar sig åt att tala om vilka filmer som är farliga att se, och eventuellt censurerar dem. Förutom att Biografbyrån i det närmaste personifierar det (s)venska storebrorssamhället och är tvivelaktig ur yttrandefrihetsperspektiv, så är den också tämligen meningslös eftersom den film som byrån eventuellt skulle klippa i nuförtiden enkelt kan laddas ner i oklippt version via internet eller beställas på dvd från något mindre överbeskyddande land.

Gunnel Arrbäck har insett detta. Arrbäck, som är folkpartist, har länge kämpat för att den svenska filmcensuren ska avskaffas. När hon i slutet av augusti insåg att inte ens den borgerliga regeringen skulle avskaffa censuren (kd satte sig på tvären), sade hon upp sig i protest.

Statens biografbyrå har inte klippt i en film sedan 1996. Myndighetschefen vill lägga ner. Varför envisas då politikerna med att ha censuren kvar?

Gunnel Arrbäck säger så här:

"Oro uppstår så lätt i vissa delar av allmänheten och då kan politikerna säga 'vi har ett organ som tar hand om det här'. Att vi sedan inte tar hand om det, det är en annan sak."

Alltså: När svenska moraltanter får panik tycker politikerna att det är behändigt att kunna hänvisa till Gunnel Arrbäcks hibernerande censurbyrå.

Det säger en del om hur patetiska våra politiker kan vara. De låter hellre skattebetalarna pröjsa tio miljoner för en icke-myndighet än att ta en diskussion med upprörda moralister. Jag börjar fanimej tycka att alla partier förtjänar att förlora nästa val.