Så fort man säger Afrika så tänker de flesta på fattigdom, svält och oändliga krig. Det finns naturligtvis god anledning att göra den typen av associationer. Men allt i Afrika är inte elände. Ett exempel är Mocambique, en före detta portugisisk koloni som efter långa inbördes oroligheter nu tycks ha klarat övergången till demokrati. Jag besökte Mocambique under Sydafrikaterminen 2003 och kan varmt rekommendera en resa dit.
Ett annat glädjande exempel är Botswana, som ligger norr om Sydafrika, mellan Namibia och Zimbabwe (här finns karta). (Jag var för övrigt nära att även besöka Botswana under Sydafrikaterminen, men när den sydafrikanska polisen stoppade oss några mil från Botswanas gräns - nära Swartruggens, om det hjälper - och konstaterade att vår hyrbil var oskattad, så tog det äventyret slut.) Faktum är att Botswana under åren 1966 till 1996 hade världens snabbaste tillväxt, med en genomsnittlig inkomstökning på 8,2 procent per år.
Naturligtvis är detta till stor del tack vare intäkterna från diamantgruvorna, men det beror också på "good governance", dvs. att regeringen tidigt förstod vikten av att låta välståndet komma befolkningen till del samt att bekämpa korruption. Utgångsläget var inte lysande; vid den brittiska överhögheten visade inte Botswana något större intresse och vid självständigheten 1966 fanns det t.ex. mindre än en mil asfalterad väg i landet. Botswanas regering lyckades dock väl, och idag har landet en BNP per capita som nästan når upp till Sydafrikas (11.400 dollar jämfört med 13.000; Sverige har som jämförelse 31.600).
I SvD den 15 februari har Sveriges ambassadör Annika Jagander skrivit en intressant understreckare, som utgår från de memoarer som Botswanas tidigare president Ketumile Masire nyligen gett ut (Very Brave or Very Foolish: Memoirs of an African Democrat). Jag skulle gärna vilja läsa boken men jag hinner nog inte. Dock rekommenderar jag Jaganders artikel, som ger en mycket intressant inblick i en afrikansk framgångssaga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar