2007-01-24

Pengar nu eller sen?

Jag har Kalle och Hobbe-seriestripp hemma som jag gillar. I första rutan står Kalle framför en hög nykramade snöbollar och funderar: "Throwing these snowballs would give me immediate and certain pleasure." I nästa ruta tänker han: "Refraining from throwing these snowballs in the hope of being rewarded at Christmas is delayed an uncertain pleasure."

Ungefär sådär resonerar jag kring det dödstråkiga ämnet pensionssparande. Ända sedan jag började jobba har jag tänkt att jag ska börja pensionsspara när jag fyller 30. Men ju närmare jag kommer den där dagen, desto mer börjar jag tvivla. Precis som Kalle väger jag för- och nackdelar mot varandra.

Fördelarna med att pensionsspara är förstås att tillvaron som pensionär blir bättre.

Nackdelarna då? Ja, framför allt är det ju att jag under en massa år, i princip hela mitt yrkesverksamma liv, måste avstå en del av min inkomst för detta avlägsna mål. Frågan är då om pengarna (hur mycket sparar man? En tusenlapp i månaden?) åstadkommer störst lycka om jag får använda dem nu eller sen (ett lätt utilitaristiskt resonemang alltså).

Jag har gått in på Försäkringskassans hemsida och räknat ut min pension. Enligt den beräkningen skulle jag vid 65 år få drygt 33 000 kr/mån i pension. Räcker inte det? Borde jag inte kunna anta att jag vid 65 års ålder dessutom har en del kapital bundet i min bostadsrätt/mitt hus? Som jag kan frigöra genom att sälja kåken, flytta in i en hyrestvåa och leva ett rätt behagligt liv ändå? Även utan privat pensionssparande, alltså.

Jag börjar bli trött på att hela livet tycks gå ut på att spara och gneta för att få det bra när man blir pensionär. Vafan, jag kanske dör på fläcken den dag jag fyller 65! Då är ju allt förgäves. Och vad är felet med att vilja ha ett så bekvämt liv som möjligt i dag, här och nu, när jag faktiskt vet att jag lever, är frisk och vill göra så mycket roliga saker som möjligt?

Tänker jag fel? Om jag skulle träffa mig själv i framtiden, skulle Jesper anno 2044 då be mig fara åt helvete?

Eller ska jag kanske tänka som Kalle? I sista serierutan konstaterar han: "As usual, goodness hardly puts up a fight."

2 kommentarer:

Petter Envall sa...

Ja jag haller faktiskt med! Om man inte var sa feg sa skulle man kunna kopa trisslotter for 500 spann i manaden istallet. Pa 40 ar blir det 4800 trisslotter, det vore val sjalva fan om man inte skulle dra in nagra hundra tusen atminstone pa det!!?

Jesper Svensson sa...

It's a deal then. Jag skiter i att pensionsspara.

Trisslottsidén verkar f.ö. inte så dum.