Ända sedan jag var liten har jag fascinerats av utryckningsfordon. Man skulle ju kunna tänka sig att den fascinationen borde avta med åren (i takt med att man blir s.k. vuxen), men icke i mitt fall; varje gång en siren hörs och ett blåljus blinkar slutar min värld att snurra och som i trans följer jag det utryckande fordonet. Som idag, när jag stod som en reguljär jubelidiot utanför 7-eleven och i en halv minut följde två brandbilar som banade sig fram genom trafikströmmen på Götgatan.
What's wrong with me? Är det nån annan som känner igen dessa symptom? Finns det nån terapigrupp kanske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar