Inte så intelligent design

Den kristna högern har som bekant lanserat begreppet intelligent design, ID, som en alternativ evolutionsteori. ID-teorin bygger på tesen att eftersom alla biologiska varelser är så häpnadsväckande komplext uppbyggda, så måste en intelligent och planerande kraft ha varit inblandad. ID-förespråkarna menar alltså att vi är för komplicerade för att ha kunnat åstadkommas av den till synes slumpmässiga evolutionen. Den "intelligenta kraft" som ID-teorin har i bakhuvudet är förstås gud; syftet med ID är således att göra sannolikt att gud finns.

Eftersom ID-isterna (ID-oterna är kanske bättre?) fått genomslag i debatten, åtminstone i USA, finns det all anledning att bemöta dem. Glädjande nog ombesörjer Torbjörn Fagerström detta i en understreckare ("Människan är bitvis ett fuskbygge") i SvD idag. Artikeln utgår från John Brockmans antologi Intelligent Thought: Science Versus the Intelligent Design Movement.

I artikeln angrips ID:s raison d'être, nämligen utgångspunkten att vi är så ofattbart intelligent desingade. Fagerström skriver att

[n]aturen är inte alltigenom intelligent formgiven och den som vill åkalla en intelligent formgivare måste därför också förklara varför vederbörande har sluntit med handen så påfallande ofta.

Förklaringen, som också motbevisar tesen om intelligent design, är att vi biologiska varelser skapas av evolutionen utifrån principen "man tager vad man haver" snarare än av en intelligent kreatör utifrån ett blankt papper. Varför skulle annars våra inneröron bestå av resterna av kräldjurens käkapparat? Eller varför skulle annars luftstrupen ligga framför matstrupen så att vi sätter i halsen och dör om inte struplockets blockeringsfunktion är perfekt synkad? Så här avslutar Fagerström:

Den springande punkten är att ID är motbevisad redan genom att dess grundläggande premiss är fel - utgångspunkten att naturen är intelligent formgiven. Förespråkarna för ID ställs därför inför en egen variant av teodicéproblemet: varför skulle en intelligent formgivare ibland konstruera intelligenta, ibland ointelligenta, former?

Fagerströms understräckare är läsvärd och intressant. Och viktig, i kampen mot den vidskepliga, vetenskapliga och inhumana religionen.