En ledare värd respekt

Storbritanniens förra premiärminister, tillika Västvärldens första kvinnliga regeringschef, Margaret Thatcher har avlidit i London. Hon blev 87 år gammal och knappt hade nyheten om hennes bortgång kablats ut i media förrän diskussionerna om hennes politiska gärning tog fart.

Thatcher var en kontroversiell person. "En politisk stjärna har slocknat. En stor ledargestalt med mod, ambitioner och visioner", skrev jag på Facebook.  Det innebär förstås inte att jag reservationslöst hyllar Margaret Thatcher. Men det sammanfattar ganska väl skälen till varför jag tycker att hon förtjänar respekt. Specerihandlardottern från Grantham lyckades på ett imponerande vis demonstrera hur mycket som kan åstadkommas med stark politisk övertygelse, tydliga värderingar och vassa armbågar (och en handväska). I det avseendet är hon en förebild.

Margaret Thatcher, 1925–2013.

Hon genomdrev åtgärder för att skapa förutsättningar för den sklerotiska brittiska ekonomin att återhämta sig. Hon tog fajten mot övermäktiga fackföreningar. Hon sålde ut statliga bolag. Hon försökte reformera välfärdssektorn. Hon var en stark förespråkare för marknadsekonomi och kämpade mot såväl socialiseringstendenser på hemmaplan som socialistregimer på andra sidan järnridån. Och trots sina hårda nypor blev hon vald, och omvald, tre gånger.

Margaret Thatcher tillhörde det brittiska Tory-partiet, och hade konservativa värderingar. Det gör många av hennes ställningstaganden svårsmälta för en liberal. Hon stod förvisso bakom ett beslut på 1960-talet att avkriminalisera homosexualitet, men medverkade å andra sidan till en lagbestämmelse som syftade till att förhindra skolor från att förespråka homosexualitet. Hennes ovilja att ta ställning för anti-apartheidrörelsen i Sydafrika nämns ofta. Det går knappast att ursäkta, men finner möjligen sin förklaring i de särskilt starka sociala och ekonomiska band som funnits mellan Storbritannien och det vita Sydafrika. Och det hedrar henne inte att hon, för att visa tacksamhet för Chiles stöd under Falklandskriget, bjöd Chiles ex-diktator Pinochet på te.

Starka politiska ledare blir ofta kontroversiella. Kanske för att de så tydligt drivs av värderingar, som ibland leder dem på fel väg. Jag kommer att tänka på Olof Palme, som i likhet med Margaret Thatcher var tydligt värderingsstyrd. Precis som Margaret Thatcher hade han tvivelaktiga vänner. Samtidigt var de så olika: Han var arbetarledaren från den yppersta överklassen; hon var högerledaren från medelklassen. Där han entusiastiskt ägnade sig åt socialistisk experimentverkstad med kvävande skattetryck, löntagarfonder och dödfödda statsföretag ägnade hon sig med samma frenesi åt att befria sitt lands ekonomi från de socialistiska bojorna. Båda är livligt omdiskuterade, långt efter att deras politiska gärningar tagit slut.

Margaret Thatcher styrde Storbritannien i en tid när världen fortfarande var uppdelad mellan öst och väst, när halva Europa levde i förtryck och när Sovjetkommunismen fortfarande var ett hot. Nu, när hon är död, kommer hennes land att hedra henne med en ståtlig begravning. Militära hedersvakter kommer att följa hennes kista längs Londons gator och tusentals britter kommer att kanta kortegevägen för att visa respekt. Respekt för en premiärminister som lämnar en värld som är friare och rikare än när hon tillträdde.

Media
DN, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SvD, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, AB, AB1, AB2, Expr, Expr1, Expr2, SVT, SVT2, SR, CNN, CNN2, BBC, Economist, Guardian, Fokus (2012)

Bloggar
Fredrik Antonsson, Johan Westerholm, Peggy Noonan