Får fritidspolitiken tid för sitt uppdrag?

Om fritidspolitikern ska vara något annat än en demokratisk dekoration bör man fundera på vilka förutsättningar hen har att utöva sitt uppdrag.

Varje månad sammanträder de olika politiska nämnderna, och de förtroendevalda får en trave beslutshandlingar att läsa igenom. Inför det senaste mötet med trafik- och renhållningsnämnden, där jag är invald, var det omkring 400 sidor. Allt ifrån korta skrivelser till genomförandebeslut i mångmiljonklassen, remissvar och antagande av handlingsplaner för framtiden.

Om man som förtroendevald ska kunna ta sitt uppdrag på någorlunda allvar bör man få en reell chans att sätta sig in i åtminstone de viktigaste ärendena. Förutom inläsningstiden kräver det ofta kontakter med medborgare och tjänstemän samt diskussioner med sina partikamrater.

Var god läs!

Denna ambitionsnivå kan tyckas självklar, men framstår ändå som lätt utopisk. Åtminstone för den som har ett heltidsarbete och som förväntar sig att kunna kombinera sitt förtroendeuppdrag med ett normalt familjeliv, att hinna träna och någon gång umgås med vänner.

Enligt kommunallagen gäller att förtroendevalda har rätt till tjänstledigt för politiska möten och resor till och från mötena. För denna tid har de också rätt till ersättning för förlorad arbetsinkomst. Problemet är ju att de formella nämndsammanträdena är den kanske minst tidskrävande biten i fritidspolitikerns livspussel. Det är det där andra – inläsning m.m. – som verkligen tar tid.

En färsk undersökning från SCB (se även regeringen.se) visar att under de två senaste mandatperioderna valde 16–17 procent av de förtroendevalda att hoppa av sina uppdrag. Avhoppen är vanligast i de grupper som redan är sämre representerade. Framför allt unga kvinnor hoppar av i högre utsträckning än andra.

Vill vi ha politiker med olika bakgrund och i olika faser i livet bör vi våga ställa oss frågan  vilka förutsättningar fritidspolitikern har för att utöva sitt uppdrag. Ett förslag skulle till exempel kunna vara att lägga "skälig förberedelsetid" till kommunallagens lista på saker som ger rätt till ledighet. Det skulle ge åtminstone en del av fritidspolitikerna bättre möjligheter att vara ordentligt pålästa. Alternativet är att seriösa och ambitiösa fritidspolitiker lägger av och att fritidspolitikern får en alltmer dekorativ funktion i den demokratiska processen.

---

Detta blogginlägg är en omarbetad version av en insändare som jag skrev i Stockholmsliberalen nr 3 2013.