Det är ju synd att det krävs dålig ekonomi för att en kommun ska inse det orimliga i att politiker kan uppbära generösa "pensioner", även om de har 10–20 år kvar till 65. Men annars gör förstås Åmål helt rätt. Den rapportering som varit i media visar på en pinsam oförmåga bland politiker att förändra ett system som väl har sina rötter i en tid när avsuttna politiker i regel bara hade några få år kvar till pensionen.
Idag är allt fler kommunalråd unga när de tillträder – och unga när de avgår. Det är naturligtvis bra, men då måste deras ersättningar anpassas efter den verkligheten. Allmänheten ska inte acceptera att en politiker får livstidsförsörjning efter en eller ett par mandatperioder som kommunalråd.
År 2011 slutade Solnapolitikern Johanna Graf (S) som kommunalråd. Motivet: "Nu ska jag bli sjöman. Det är en gammal dröm ... och kan jag försörja mig på det hjälpligt så slipper jag ligga skattebetalarna till last med pensioner och garantier för inkomsten alltför länge", sade Graf då till SVT, som uppger att hon sedan dess lyfter 30 000 kronor i månaden i pension. Vilket hon kan göra i 14 år till. Solna kommuns skattebetalare är alltså tämligen generösa sponsorer åt Grafs sjömansdrömmar.
 |
| 30 000 i månaden i 15 år – plötsligt händer det! |
Inom en del offentliga verksamheter har ledande tjänstemän ofta ett avgångsavtal som bygger på 1+1-modellen, dvs. ett års full lön och ett års lön med avräkning mot nya arbetsinkomster. En sådan modell tycker jag man kan ha som utgångspunkt när man formulerar framtidens avgångsvillkor för politiker. Se även "Politikerpensionen" ska inte vara livstidsförsörjning.
Media
SvD, SDS, SVT, DN.
Läs även
Slöseriombudsmannen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar