En meriterad statschef?

Karl XIV Johan är utan tvekan en av de bästa statschefer Sverige haft. Han är också den ende som bokstavligt talat blivit headhuntad till ämbetet. Med andra ord: han fick jobbet på meriter.

Historikern Dick Harrison i SvD den 25 april. Att tillsätta statschefen på meriter - ja, det vore kanske något att dra lärdom av från historien.

Ska motorvägen vara i stan eller utanför?

Man upphör aldrig att förvånas över de röriga turerna inom de rödgröna. Den 29 mars svarade Carin Jämtin (S) så här på DN:s frågor:

Så om Socialdemokraterna och de fyra borgerliga partierna får fler röster än Miljöpartiet och Vänsterpartiet kommer Förbifart Stockholm att byggas?
– Ja, säger Carin Jämtin.

Och det här är ett löfte från din sida?
– Ja, det är det.

Nu, tre veckor senare, är det dock annat ljud i skällan. Enligt ett pressmeddelande från vänstern ska det nu i stället hållas en folkomröstning i frågan, där valet ska stå mellan förbifarten och en utbyggd kollektivtrafik. "Jag är inte överkörd", säger Carin Jämtin. Den som tror på det kan ju räcka upp en hand.

Nej, Carin Jämtin framstår som så överkörd man någonsin kan bli. Och därmed medverkar hon till att skapa osäkerhet om den infrastruktursatsning som så väl behövs i Stockholm. Anna Wersäll vid Stockholms Handelskammare har en poäng när hon säger att det är oseriöst av den rödgröna oppositionen att inbilla väljarna att de måste välja mellan vägar eller kollektivtrafik. Sanningen är att ett växande Stockholm behöver både och.

Självklart kan man ha synpunkter på förbifarten och hur den har utformats. Men i grund och botten tror jag det handlar om det som Karin Karlsbro, Folkpartiets ledamot i miljö- och hälsoskyddsnämnden, koncist formulerat så här (fritt ur minnet): "Antingen så väljer vi att ha en motorväg utanför Stockholm. Eller så väljer vi att ha en motorväg som går rakt igenom stan."

Jag vet vad jag tror är bäst för Stockholmsregionens fortsatta tillväxt och attraktionskraft.

Läs även
Per Altenberg: Lös Stockholms trafikinfarkt
Johan Ingerö: Parliament of nitwits
Krohniskt: Så fult, så fegt
Christer Sörliden: Förbifart i Stockholm - även ett skånskt problem
Maria Wallhager: Första (s)vikna vallöftet: Förbifarten

Läs andra bloggare om Förbifart Stockholm, Stockholms Handelskammare, Karin Karlsbro

Stödet minskar för monarkin

Till dagens glada nyheter räknar jag SOM-institutets vid Göteborgs universitet rapport att stödet minskar för monarkin. Fortfarande är det en klar majoritet - 56 procent - av svenskarna som vill behålla monarkin, men det är en rejäl minskning jämfört med 2003 års mätning, då stödet låg på 68 procent. Samtidigt har republikförespråkarna blivit fler - 22 procent jämfört med 15 procent för fem år sedan.

Monarkisterna har fortfarande ett rejält övertag i opinionen. Men kanske håller droppen på att urholka stenen. Republikanska Föreningen noterar ett fördubblat medlemsantal sedan jag slutade i styrelsen (huruvida det finns ett samband låter jag vara osagt) och har nyligen rekryterat Mona Abou-Jeib Broshammar till posten som föreningens första generalsekreterare. I en intervju i Jusek-tidningen säger hon det som borde vara, men tyvärr inte är, självklart:

I mitt drömsamhälle är Sverige en demokrati fullt ut, alla människor har samma värde och jag kan säga till mina barn att de kan bli precis vad de vill, att det lönar sig att kämpa och utbilda sig, att kompetens går före arv.

Håller glansen på att falna?

Monarkin är en rest från ett fördemokratiskt Sverige. I dagens samhälle har den urartat till en bisarr underhållningsindustri till skvallerpressens fromma. Detta duger inte. Det är hög tid att, som det står i sången, göra kronan på kungens hjässa lätt - genom att lyfta av den för gott.


Läs även
Krohniskt: Vi vill inte ha en Svenssonkung
Peter Althin m.fl.: Pr-värde dåligt argument för att ha monarki

Läs mer om republik, monarki, Republikanska Föreningen, kungahuset

De omutbara?

Idag hade jag bokat in ett möte med en företagare. Företagaren dök upp på utsatt tid och hade med sig de fakturakopior jag hade begärt. Samt en bukett blommor. "Den här är till dig" sa han och log glatt när han överräckte den. Jag mumlade ett besvärat "tack", lade buketten på bordet och gick raskt över till att gå igenom fakturakopiorna.

Sverige brukar få bra resultat i internationella korruptionsundersökningar. Enligt organisationen Transparency International ligger vi på delad tredjeplats i världen (jämsides med Singapore, efter Nya Zeeland och Danmark). I Sverige finns ett särskilt organ, Institutet mot mutor, som arbetar mot mutor i näringslivet. Det arbetet är oerhört viktigt. Mutfrihet är en förutsättning för ett fungerande samhälls- och näringsliv. Ett korrumperat samhälle vittrar snabbt sönder inifrån i takt med att människor tappar respekt för demokrati och rättsstat.

Även liten ros kan ge stort huvudbry.

Inom Skatteverket råder en mycket sträng policy när det gäller vad man som tjänsteman får ta emot. Att vägra ta emot en gåva från en företagare eller medborgare kan emellertid vara svårt, ur ett mänskligt perspektiv. Det känns helt enkelt oförskämt, i synnerhet om syftet med gåvan synes vara att tacka för god hjälp, god handläggning eller motsvarande.

Eftersom jag fick min blombukett innan handläggningen var avslutad borde jag kanske tackat nej. Samtidigt ville jag minnas att det vid tidigare tillfällen godtagits att man tagit emot blombuketter, under förutsättning att man placerat dem i fikarummet. Jag uppfattade även att företagaren inte hade något dolt syfte med buketten, utan gav enbart som en vänlig gest (samtidigt inser jag att denna subjektiva uppfattning sannolikt är föga värd vid bedömningen om bestickning har ägt rum). Icke desto mindre kände jag mig som en skurk när jag vandrade tillbaka till kontoret med blomsterkvasten i handen. Jag funderade på om jag borde anmäla det hela i Skatteverkets incidentrapporteringssystem.

Vad som besvärade mig ytterligare var tanken på vilka signaler jag skickat ut till företagaren. Han hade utländskt påbrå; kanske kom han från en kultur där myndighetspersoner förväntade sig gåvor? Gav jag honom, genom att inte vägra ta emot blommorna, signalen att svenska myndigheter behöver smörjas? Tänk om han talar med sina vänner om detta, blir det då en etablerad sanning i hans kretsar?

Skatteverket, och andra svenska myndigheter, har sina brister. Ibland är vi långsamma, ibland är vi övernitiska och fyrkantiga, ibland ger vi dålig service. Men som statstjänsteman är jag ändå stolt över den okorrumperade kultur som jag upplever råder inom myndigheten. Det är, av ovan anförda skäl, så oerhört viktigt. Har jag medverkat till att nagga den kulturen i kanten? Tanken skaver. Liksom törnen sticks på de rosor som nu pryder Skatteverkets fikarum.

Läs mer om Skatteverket, mutor, bestickning, korruption, Institutet mot mutor, Transparency International

Rätt av Ohly att tacka nej till bröllopet

Lars Ohly har blivit inbjuden till bröllopet mellan Victoria Bernadotte och Daniel Westling. Han har tackat nej. I en debattartikel i Aftonbladet förklarar han varför:

Det här bröllopet handlar inte bara om Victorias och Daniels kärlek. I stället håller det på att växa till en slags nationell hyllningsfest för monarkin. Och det vill inte jag som är republikan och motståndare till monarkin ställa upp på.

Det är inte ofta jag håller med Lars Ohly, men i det här fallet har han helt rätt. Som republikan och politiker på hög nivå så hamnar man ibland i situationer där ens övertygelse prövas, på grund av den konstitutionella situationen.

Tack, men nej tack. Bild: Björn Lindahl/Aftonbladet

Ett sådant exempel är riksmötets öppnande, där de folkvalda ledamöterna förväntas resa sig upp för den framavlade statschefen; en ceremoni som torde upplevas besvärande av varje republikan. Ändå deltar man, av respekt för konstitutionen eller, i andra sammanhang, för protokoll och etikett.

Den respekten har emellertid sina gränser. Det finns tillfällen när man kan låta sin övertygelse styra. Omdömet får avgöra vilka dessa tillfällen är.

Som republikan tycker man antagligen att Victorias och Daniels bröllop är, eller åtminstone borde vara, en privatsak för dem, deras familj och vänner. Bröllopsspektaklet kan heller inte anses ha sådan konstitutionell tyngd att alla partiledare måste närvara. Det är då rätt och rimligt att man markerar detta genom att, som Lars Ohly gjort, tacka nej till att delta.

Läs även
Maria Byström: Tänk att jag och Lars Ohly delar samma tanke!
Fredrik Sneijberg: Holy Ohly

Andra bloggare om Lars Ohly, Victoria Bernadotte, Daniel Westling, monarki, kronprinsessbröllop, Republikanska Föreningen

Plikten framför allt?

"Kungligheter gör helt enkelt inte sådant."

Monarkiskribenten Roger Lundgren kommenterar i Aftonbladet hur osannolikt det vore att Madeleine Bernadotte och Jonas Bergström bryter upp sin förlovning innan sommarens bröllop. Nej, för kungligheter går etiketten uppenbarligen före välbefinnandet. Ännu ett exempel på hur absurt vårt statsskick är.

Legitimation, tack!

Om Sverige ska fortsätta att vara ett konkurrenskraftigt land i en global ekonomi så måste vi ha välutbildad arbetskraft. Grunden för det läggs i skolan. Folkpartiet vill ha en skola i världsklass och den kanske viktigaste pusselbiten är att lärarna är engagerade och kvalificerade. Tyvärr har läraryrket tappat i attraktionskraft under lång tid. Nu genomför Alliansen en satsning för att ändra på detta.

En yrkeslegitimation för lärare ska införas. Endast den som är legitimerad ska få arbeta som lärare eller förskollärare. Det är huvudbudskapet i en debattartikel i dagens DN. Alliansen vill dock även ge möjligheter för de som har en annan akademisk utbildning att genom ett kompletterande pedagogisk utbildning, s.k. KPU, samt praktik kunna få legitimationen. Dessutom återinförs lektoraten som en karriärväg för lärare.

Förslaget är uppskattat. Lärarfacken välkomnar förslaget och anser att lärarlegitimationen stärker skolans kvalitet. Till och med oppositionen är positiv. Det är naturligtvis glädjande att det finns en bred enighet om att det är dags att satsa på skolan. Och det är bra att Alliansen nu gör en rejäl insats för kunskapsskolan.

Läs även
Christoffer Fagerberg: Äntligen legitimerade lärare
Andreas Froby: Lärarlegitimation inte så dumt
Roger Haddad: Lärarlegitmation höjer yrkets status
Runo Johansson: Lärarlegitimation införs - Bravo Jan Björklund!
Rasmus Jonlund: Leg. lärare - kvalitetsstämpel för kunskapsskolan
Mark Klamberg: Målmedvetet arbete leder till resultat
Nina Larsson: Bra med lärarlegitimation!
Seved Monke: Endast legitimerade lärare får undervisa i framtiden
Niklas Odelberg: Lärarlegitimering
Kent Persson: Alliansen flyttar fram positionerna ett steg till
Per Pettersson: Klara besked om skolan från Alliansen
Helen Törnqvist: Lärarleg höjer status för lärare

Läs vad andra tycker om lärarlegitimation, Folkpartiet, Jan Björklund

Uppskattade bloggare?

Tre av Sveriges största mode- och livsstilsbloggare, Isabella Löwengrip ("Blondinbella"), Alexandra Nilsson ("Kissie") och Katrin Zytomierska har fått nys om att Skatteverket kommer att granska även den typen av näringsverksamhet som de bedriver och gråter nu ut i en gemensam debattartikel. I ett försök att framställa sig själva som offer för en sadistisk myndighet kräver de att Skatteverket ska "ställa in häxjakten".

Tre företagare mot en myndighet.

Eftersom Skatteverkets byråkrater "verkar ha en massa tid över" har de nu bestämt sig på att granska landets bloggare, noterar bloggartrion spydigt. Man kan möjligen fråga sig varför Skatteverket skulle avhålla sig från att granska just den typen av näringsverksamhet som just Löwengrip, Nilsson och Zytomierska bedriver när man granskar alla andra typer av näringsverksamhet. Eller föreslår de att flera branscher ska fredas från granskning från Skatteverket?

Alla tre bloggar självständigt, varaktigt och med vinstsyfte. Således är kriterierna för näringsverksamhet uppfyllda och då gäller, hör och häpna, samma regler som för alla andra som bedriver näringsverksamhet.

Det som tycks uppröra bloggartrion mest är att de måste skatta för en massa "fullkomligt ointressant skit" som företag sänder till dem i hopp om att de ska skriva om grejerna på sina bloggar och därmed öka försäljningen.

Här finns förvisso en intressant frågeställning. Att de ska skatta för de prylar de händelsevis tar emot och använder torde inte vara särskilt kontroversiellt (utom möjligen för bloggarna själva). Frågan är hur de ska hantera saker som tillsänds dem men som de inte vill ta emot. Den frågan kanske får svar i samband med Skatteverkets granskningar.

Bloggandet är inget jobb, skriver debattörerna, det är våra liv som vi delar med oss av. Ja, ni skriver om era liv och ni tar betalt för det. (Annonsförsäljningen på era bloggar är väl ett tvång som ni inte kunnat värja er från, antar jag?) De inkomsterna ska ni skatta för, precis som alla andra.

Slutligen noterar jag att SvD:s kulturskribent Elise Karlsson i en kolumn beklagar sig över att hon får en massa böcker skickade till sig. "Någon gång i veckan dimper det ner ett paket på hallmattan", skriver Karlsson. Sedär. 52 böcker om året à, säg, 200 kr = 10 400 kr. Något för deklarationen? Eller vad säger bloggartrion - att vara bokrecensent är kanske inte heller något jobb?

Uppdatering 14 april: Ser nu att Annika Creutzer skrivit rätt bra om detta på E24.se.

Läs mer om Isabella Löwengrip, Blondinbella, Alexandra Nilsson, Kissie, Katrin Zytomierska, häxjakt, Skatteverket

Snabba cash, Skatteverket

"Skatteåterbäring redan till midsommar" kan man få om man deklarerar via internet, meddelar Skatteverket. Och det är ju ett steg framåt jämfört med förr, när skattepengarna dröjde nästan ända till jul. Men ändå är det en onödigt lång väntan.

Foto: Skatteverket.se/Michael Stavbäck

Att få skatteåterbäring innebär att man betalat in för mycket skatt under föregående år. Pengarna tillhör inte staten utan deklaranten, och jag har svårt att se varför Skatteverket ska hålla inne dem ända till midsommar (eller ännu längre, för den som inte kan deklarera via internet). Självklart kan det finnas skäl för Skatteverket att inte vilja betala ut, till exempel om de granskar en deklaration. Detta torde dock tillhöra undantagsfallen.

Som huvudregel borde i stället gälla att skatteåterbäringen betalas ut så snart du godkänt din deklaration. Med dagens teknik borde detta kunna ske i princip samma dag.

Läs andra om Skatteverket, skatteåterbäring, deklaration

Pinsamt, påven

Katolska kyrkan har under rätt lång tid plågats av ett stort antal pedofil-skandaler, där präster förgripit sig på barn. Det har ifrågasatts hur mycket påven själv kände till om detta, och vilka åtgärder han vidtagit när han först fick kännedom om problemen på den tid han var kardinal i Tyskland.

Påven har nu hållit sitt påsktal urbi et orbi, där han inte med ett ord ska ha berört skandalerna, vilket väckt viss uppståndelse. En kardinal sade till och med i ett för-tal att Gud inte "låter sig påverkas av stundens pladder".

Påven pladdrar.

Vad påven säger och inte säger är naturligtvis ingen slump. Urbi et orbi är inget som Benedikt XVI svänger ihop på en kafferast. Det som sägs i talet måste således tillmätas en rätt stor betydelse. Nu valde påven att inte fördöma, kritisera, anmärka på, reflektera över eller ens att nämna de många pedofilavslöjandena. Om det handlar om förnekelse, att han inte tycker problemen är nämnvärda eller om han helt enkelt anser saken utagerad kan man bara spekulera i.

Jag känner inte till omfattningen av pedofilhärvorna. Förhoppningsvis är det bara ett litet fåtal av katolska kyrkans tusentals präster som är inblandade. Men ändå. Prästerna har en stark maktposition i förhållande till barnen och katolska kyrkan är en moralisk auktoritet i många samhällen. Därför är det särskilt viktigt att kyrkan sätter ner foten i den här frågan och är tydlig med att övergreppen inte kan tolereras. Kyrkan måste stå bakom offren, inte förövarna. Det är pinsamt att påven inte tog chansen att klargöra detta.

Uppdatering 10 april: Nya uppgifter (DN, SvD) talar för att påven personligen agerat för att skydda en sexdömd präst. Det förklarar möjligen att påven valde att förbigå skandalerna med tystnad i sitt påsktal, men det gör inte tystnaden mindre pinsam.

Läs andra om påven, katolska kyrkan, pedofilskandaler, Benedikt XVI

Ett mord som väcker oro

Apropå det jag skrev häromdan (Dystra tongångar från Sydafrika) är det en händelse som nästan ser ut som en tanke att Eugene Terre'Blanche, ledare för den vita rasistiska rörelsen AWB, slagits ihjäl på sin gård i Ventersdorp, en bit väster om Johannesburg.

AWB-anhängare har nu utlovat hämnd för Terre'Blanches död och Julius Malema, ordförande i ANC:s ungdomsförbund och ökänd för sitt hets mot vita i Sydafrika, tror sig ha fått ett pris på sitt huvud.

Kommer han ställa till mer elände
som död än som levande?

Uppenbarligen föreligger det en risk för ökade spänningar mellan svarta och vita i Sydafrika. Därmed ligger ansvaret tungt på president Jacob Zuma att göra sitt yttersta för att förhindra extremism och raskonflikter. Framtiden får utvisa om han tar det ansvaret. Få torde sörja Eugene Terre'Blanche, men det vore en bitter ödets ironi om hans död skulle ge bränsle åt den brasa av rashat han ägnat sitt vuxna liv åt att hålla glöd i.

Läs vad andra skrivit om Sydafrika, Jacob Zuma, AWB, Julius Malema, Eugene Terre'Blanche

Dystra tongångar från Sydafrika

I Sydafrika har det blåst upp en konflikt om den gamla kampsången Ayedaba Amagwala, som innehåller textrader om att skjuta vita. Sången har blivit anmäld som hets mot folkgrupp och en domstol har gett anmälaren rätt. Nu väntar batalj i författningsdomstolen.

Domstolsutslaget har retat upp ANC. Företrädare för partiet menar att ett olagligförklarande av sången vore som att försöka utradera historien.

Man kan önska att ANC ville sansa sig lite. Kampsånger som handlar om att ta livet av människor är sällan smakfulla, men kan kanske förstås i den pressade och upphetsade situation som rådde under apartheid-förtrycket. Det innebär inte att textraderna måste leva kvar för alltid.

Det finns exempel på politiska kampsånger som fått anpassas då de blivit otidsenliga eller olämpliga av andra skäl. Sålunda har ANC:s socialistiska vänner i Sverige valt att, när de stämmer in i Internationalen, inte längre sjunga "Båd' stat och lagar oss förtrycka / vi under skatter digna ner" eller "Om de oss driver dessa kannibaler / mot våra grannar än en gång / vi skjuter våra generaler / och sjunger broderskapets sång".

ANC kan nog också anpassa sin kampsång efter en tid där den politiska konflikten inte handlar om att vilja ta livet av sina motståndare. Men partiet verkar sakna den ambitionen, vilket är ledsamt. För femton år sedan predikade Nelson Mandela försoningsbudskapet och banade därmed vägen för en sydafrikansk framgångssaga. Idag känns hans ord väldigt avlägsna.

Lundby-Wedin vs. Louis Vuitton

I egenskap av LO-ordförande företräder Wanja Lundby-Wedin tusentals medlemmar. Vad hon gör och säger har naturligtvis ett visst symbolvärde.

På LO:s hemsida kan man läsa om organisationens arbete för fackliga rättigheter. Man berömmer sig bland annat för att drivit kraven på socialklausuler inför WTO:s bildande och man driver krav på mänskliga rättigheter och social rättvisa inom arbetslivet. Jag antar att Wanja Lundby-Wedin ställer sig bakom sin organisations krav.

Är det då inte lite märkligt att hon i en tidningsintervju, när hon får en fråga om sin Louis Vuitton-väska, svarar så här:

Jag köpte min på en marknad i Kina för 200 spänn, den är en kopia. Jag har flera stycken.

Det torde inte vara en alltför djärv gissning att de personer som tillverkat Wanja Lundby-Wedins Louis Vuitton-kopior befinner sig ganska långt från de arbetsplatser där mänskliga rättigheter och socialklausuler äger tillämplighet. Det förstår nog även LO-basen. Ändå så väljer hon att supporta den här typen av verksamhet genom att gång på gång köpa piratkopierade märkesväskor. Är det facklig solidaritet i praktiken?

Det är som Jan Björklund brukar säga: Moral är bra. Men dubbel moral är inte dubbelt så bra.

Läs vad andra tycker om Wanja Lundby-Wedin, LO, Louis Vuitton, hyckleri, dubbelmoral

Känn ingen sorg för Volvo, Göteborg

Nu är det klart att Volvo säljs till kinesiska Geely. Sedan tidigare vet vi att Saab numera är nederländskt. Innebär detta att svenskt bilbyggande och svensk bilindustri därmed tagit ett steg mot graven?

Jag tror inte det. Saab och Volvo har varit utlandsägda sedan länge. Kanske kommer det i framtiden att krävas ytterligare välvilja för att kalla dem för "svenska" bilar. Särskilt om tillverkningen på sikt inte kommer att ske här (därom vet vi inget men en flytt till lågkostnadsländer vore väl inte direkt någon sensation).

Men oavsett vad som händer med bilmärkena Volvo och Saab så består ju bilindustrin av så mycket mer än själva bilfabrikerna. Utvecklingsavdelningar, designkontor, testanläggningar och, inte minst, underleverantörer kan numera, tack vare globaliseringens alla fördelar i form av infrastruktur och rivna gränshinder, etableras fysiskt oberoende av varandra. Vilket innebär att Sverige, om vi håller oss framme, borde ha goda förutsättningar att kapa åt oss en bit av "bilkakan" även i framtiden och att Göteborg-Trollhättan kan fortsätta vara ett internationellt bilkluster.

Folkhemsnostalgi när den är som bäst.

Jämförelsen med 1980-talets krisande teko-industri är sliten men intressant. Visst, vi har inte lika många lågkvalificerade sömnadsarbeten längre (vilket den som läst Torbjörn Flygts Underdog nog inte beklagar), men vi har ändå en högst livaktig modeindustri. Den t-shirt jag har på mig just nu kan få representera min tankegång: Formgiven av svenska framgångssagan Filippa K, tillverkad i Portugal.

Även om man tror på denna ljusa framtidsbild så inser man nog att vi inte bara kan luta oss tillbaka. Om Sverige i framtiden ska kunna hävda sig i konkurrensen i bilbranschen måste vi ha duktiga tekniker, formgivare och ingenjörer. Grunden för detta läggs i skolan, och det är därför Folkpartiet vill ha en skola i världsklass där fokus är på kunskap.

Vid sidan av detta krävs förstås rimliga villkor för företagande och tillgång till kapital. Därför är det bra att vi har avskaffat förmögenhetsskatten, som drev kapital ut ur landet, och därför vill Folkpartiet fortsätta arbetet med regelförenklingar och skattesänkningar.

Att Geely köper Volvo är inte ett hot mot Sveriges framtid. Åtminstone inte under förutsättning att det drivs en politik som skapar möjligheter för nya företag att växa fram.

Läs vad andra skrivit om Volvo, Geely, Saab, globalisering

...döma efter Sveriges lag och laga stadgar...

Rättegången inleddes med att målsäganden bröt ihop i en gråtattack. Mittemot satt hennes man, åtalad för att ha skallat henne så att hennes näsben bröts. Men när gråtattacken var över förklarade hon att det som hänt inte var så farligt. Det åklagaren påstod var fel, i själva verket hade hon själv åstadkommit näsfrakturen när hon försökte kränga sig loss från sin makes omfamning. Och i vart fall fick hon ändå skylla sig själv eftersom hon försökt skilja sig från sin man i stället för att ge äktenskapet en chans till. När maken förhördes bekräftade han i stort sett sin hustrus version av händelseförloppet.

En situation som denna torde inte vara helt ovanlig i svenska domstolar nuförtiden, med tanke på att många som bor i Sverige har bakgrund i länder där rättsskipningen fungerar annorlunda och där familjekonflikter traditionellt regleras intern utan inblandning av rättsväsendet.

Det finns inget skäl att vara undfallande i sådana här situationer. Därför var det helt rätt av åklagaren att driva det här målet, trots att den utsatta kvinnan dragit tillbaka alla anklagelser. Jag tycker också det är rimligt att åklagarna tar till de verktyg som finns, i form av åtal för mened och falsk tillvitelse, i de situationer där personer uppenbart far med osanning inför domstolen. Ingen, allra minst brottsoffren, tjänar på att den här typen av brott undandras rättvisan.

Tuffa tider på Teneriffa

Under en vecka på Teneriffa blev de första tillskotten i min blygsamma spanska vokabulär uttrycken se vende och se alquila; till salu och uthyres. De budskapen var annonserade på ett beklämmande stort antal affärslokaler och blev en dyster påminnelse om hur hårt Spanien drabbats av den pågående internationella lågkonjunkturen.

Den spanska arbetslösheten är högst i Europa, 19,5 procent, och budgetunderskottet uppgår till 11,4 procent av BNP. Detta i kontrast till den nyss rådande högkonjunkturen, som för spansk del eldades på av en ordentlig bygg-boom. Att bygg-bubblan spruckit behöver ingen tvivla på som besöker Teneriffa, där det ena avstannade byggprojektet avlöser det andra och där var och varannan semestervilla är till salu.

Tomma lokaler. En alltför vanlig syn på Teneriffa.

Spaniens problem har många orsaker, men även här lägger stela arbetsmarknadsregler hinder i vägen för återhämtningen. Förhoppningsvis kan premiärminister Zapatero inta den ledarposition landet behöver och driva igenom nödvändiga reformer.

En ytterligare reflektion som särskilt relateras till de kanariska öarna är hur ålderstigna turisterna är. Att, som min reskamrat gjorde, beskriva en stadspromenad i Los Cristianos som en vandring "i dödens väntrum" tyckte jag var att överdriva en smula, tills min mor berättade för mig att orten faktiskt är en populär destination för de vårdgivare inom äldreomsorgen som erbjuder sina brukare solresor (något som tydligen nu även kan erbjudas på hemmaplan).

Således borde jag kanske vara försiktig med att dra alltför långtgående slutsatser av mina iakttagelser från Palm-Mar och Los Cristianos. Men en känsla klamrar sig ändå fast; för en region som är så beroende av turismen som Kanarieöarna borde en föryngring av turistkollektivet vara väldigt angelägen. Vilka ska annars köpa de många semestervillorna när nuvarande ägargeneration dör ut?

När Ohly får bestämma...

I dagens SvD publicerades en lista över vilka av veckans artiklar som blivit mest ombloggade. Det visade sig att alla fyra i toppen handlade om skatteavdraget för hushållsnära tjänster, RUT. Efter mycket vånda har nämligen de rödgröna nu beslutat sig för att avskaffa detta populära skatteavdrag om de vinner valet i höst.


Det har ironiserats lite över att RUT-avdraget är populärt även bland socialdemokratiska toppolitiker, trots att de nu vill avskaffa det. Själv tycker jag inte att det är så mycket att yvas över; för att använda Johan Norbergs ord: "Det är som att påstå att jag hycklar när jag köper Svenska Dagladet och därmed drar nytta av ett presstöd som jag ogillar."

Det man möjligen kan hoppas är att de S-toppar som använder hushållsnära tjänster reflekterar över varför det är så viktigt att deras parti driver ett avskaffande av en reform som hjälper många med det berömda livspusslet och, framför allt, bidrar till att svart arbete blir vitt och otrygga jobb blir trygga anställningar i en bransch som tidigare präglats av motsatsen.

Ändå kan jag tycka att det är lite uppseendeväckande att RUT blivit en så otroligt laddad fråga. Skatteavdrag för tjänster har ju funnits tidigare under socialdemokratiska regeringar i form av ROT, och de tjänster som utförs inom RUT-avdraget är till viss del sådana som redan idag tillhandahålls inom kommunernas hemtjänst.

Det verkar alltså inte vara tjänsterna i sig det är fel på. Vad är då felet? Att människor anlitar RUT-jobbare när de själva anser att de behöver, och inte efter prövning av en kommunal byråkrat? Att staten gör en satsning för att personer som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden ska kunna ta sig över tröskeln?

Jag gissar att det är ideologiska skygglappar som av någon anledning ställer till det för de rödgröna. I någon mån är det förstås inte märkligt att ideologin för företräde framför en valvinnande politik. Lite beklagligt, dock, att det är Lars Ohly som fått vara chefsideolog i den här frågan. Det är ju inte utan att man blir lite nyfiken på i vilka andra frågor som S och MP ska dansa efter hans pipa.

Läs även:
Rasmus Jonlund: RUT-avdraget i väljarnas vågskål
Christer Sörliden: Tack för beskedet
Maria Byström: Favorit i repris: Polskan och den rike
Shane Whaley: Mona Sahlin, Lars Ohly and Maria Wetterstand would put household service workers in a RUT
Annika Beijbom: Bättre lite skit i hörnen än...?
Anna Lundberg: RUT blir en valfråga
Linnéa Darell: Så vann då Lars Ohly över RUT
Mark Klamberg: Både RUT och ROT riskerar att ryka
Carina Boberg: Vänster har nu bestämt hur de rödgröna ska ha det när det gäller RUT/ROT

En politiker i sängkammaren?

Till de mer sällsynta inslagen i nyhetsflödet (se t.ex. Expressen, Aftonbladet, G-P) hör lyckligtvis rapporter om inceståtal. Nu rapporteras emellertid att ett syskonpar i Kalmar, 17 och 20 år gamla, åtalats för incest.

Incestbrottet regleras i brottsbalken, 6 kap. 7 §. Där sägs att den som har samlag med eget barn eller barnbarn ska dömas för samlag med avkomling till fängelse i högst två år. Den som har samlag med sitt helsyskon döms för samlag med syskon till fängelse i högst ett år. Bestämmelserna gäller även om handlingarna varit frivilliga från båda parter.

I SvD:s artikel sägs något om motiven för incest-förbudet. Det har förstås genetiska skäl - inavel ökar risken för missbildningar (vilket inte minst Egyptiska faraoner bittert fått erfara). Men kriminaliseringen av incest har även en etisk dimension; det anses "stötande för de flestas rättsuppfattning" om incest skulle tillåtas.

Inavlad.

Låt mig nu först av allt göra klart att jag inte vill göra incest tillåtet. Tvärtom finns det skäl för att bibehålla en kodifiering av det incestförbud som finns inpräntat i "de flestas rättsuppfattning". Jag hoppas detta är tydligt nog. Med det sagt vågar jag mig nu ändå på att resonera lite kring den här typen av lagstiftning.

För när jag läste "de flestas rättsuppfattning" så fick min liberala pulsåder en liten infarkt. Åtminstone i en teoretisk värld så borde inte den allmänna rättsuppfattningen få begränsa vad samtyckande vuxna människor gör i sängkammaren. Även om de råkar vara syskon. I en teoretisk värld, alltså. (I den verkliga världen finns fler aspekter att ta hänsyn till.)

Jag ska nu inte bli långrandig i detta obehagliga ämne utan tänkte i stället gå över till ett annat (som förvisso också kan vara obehagligt). Det jag tar med mig är den liberala inställning som jag redogjort för ovan, nämligen att det inte är statens uppgift att lägga sig i eller moralisera över människors sexliv, så länge ingen kommer till skada.

Under förra året uppstod nämligen en debatt kring sexköpslagen, dvs. den lag som kriminaliserar köp av sexuella tjänster. Ett antal liberala debattörer, däribland Alexander Bard, Fredrick Federley och Hanna Wagenius, menade att lagen inte uppnår sitt syfte, är moralistisk och därmed borde avskaffas.

De fick mothugg av andra liberala debattörer, t.ex. Birgitta Ohlsson och Hanna Lager, som menar att sexköpslagen är en viktig signal från samhällets sida att det inte är okej att utnyttja kvinnor sexuellt.

Folkpartiet tar tydligt ställning i frågan. På partiets hemsida står följande:

Prostitution kan aldrig accepteras i vårt samhälle. Människor som prostituerar sig måste få hjälp till vård. Den som köper sex av en annan människa ska straffas.

Hade man skrivit "ofrivillig prostitution" så hade jag nickat instämmande. Nu måste jag emellertid lägga in en brasklapp mot partiets ståndpunkt. Frivillig prostitution, i den mån det förekommer, ska politiken inte moralisera över. Det borde, i princip, stå var och en fritt att sälja eller köpa sex. Under förutsättning att man gör det frivilligt. Någon annan slutsats har jag svårt att se hur man som liberal kan dra.

Bilden kompliceras förvisso av att en stor del av den prostitution som förekommer inte är frivillig. Den sker på grund av att de prostituerade av olika skäl blivit, eller känt sig, tvingade. Detta är ett problem och här har samhället en uppgift att skydda dem som är utsatta. Frågan är då om kriminalisering av sexköp är rätt väg att gå?

Fredrick Federley påstår att lagen lett till att prostitutionen gått under jorden och att säkerhetssituationen för de prostituerade försämrats. Birgitta Ohlsson menar att en legalisering av prostitution skulle förstärka efterfrågan och skapa ett utbud. Hon anser att sexköpslagen borde skärpas.

Jag vet inte vem av dem som har rätt. Men jag tycker att sexköpslagen är moraliserande och därmed kan dess existens berättigas endast om den når sitt syfte: Att erbjuda skydd åt personer som är ofrivilligt prostituerade. Om den inte har någon effekt i det avseendet så bör den avskaffas och andra, mer effektiva åtgärder sättas in för att skydda de personer som hamnar i den fruktansvärt kränkande situationen att tvingas sälja sex.

Läs andras åsikter om Folkpartiet, liberalism, moralism, prostitution, sexköp, sexköpslagen

Fler apotek ger bättre tillgänglighet

En av många märkligheter i nyhetsflödet läser jag i SvD. Efter apoteksavregleringen finns det inte längre någon central information om var man närmast kan hämta ut sina mediciner.

I mina ögon är det ganska rimligt att apoteket Hjärtat inte har någon koll på hur många paket Ipren apoteket Medstop har i sina butiker. Men även efter avregleringen borde det väl gå att ringa till sitt närmsta apotek och fråga om de har produkten inne? Och, om svaret blir nej, ringa till nästa apotek.

Snart nytt apotek i Ringens köpcentrum.

Även om en del kan uppleva det som krångligt att kontakta flera olika apotekskedjor så torde avregleringen leda till fler etableringar av nya apotek. Och därmed ökar också sannolikheten för att det faktiskt finns ett apotek i närheten som har just den medicin du behöver.

Läs andras åsikter om avregleringar, apotek, monopol

Kristendomen ska inte ha företräde

Skolverkets förslag att kristendomen inte ska inta en särställning bland har stött på patrull. Bland kristna debattörer, förstås, men även statsministern och utbildningsministern verkar missnöjda med Skolverkets nya kursplaner. Jan Björklund anser dessutom att det är att "utplåna sin egen kulturhistoria" att inte ha skolavslutning i kyrkan.

Vad Jan Björklund fiskar i för vatten är oklart, men inte tycker jag att han agnat med särskilt liberala beten. Kristendomen har av historiska skäl en särställning bland svenska religioner, men det innebär inte per automatik att den ska ha en särställning i svensk religionsundervisning. Även om kristendomen är en stor religion i förhållande till andra så är den i dagens Sverige en religion bland andra och den svenska skolan ska inte förmedla en bild av kristendomen som "viktigare" eller "riktigare" än andra livsåskådningar.

En särställning kan innebära att den tillskrivs förtjänster som inte hör kristendomen till, utan snarare är allmänmänskliga. I en debattartikel signerad bl.a. Christer Sturmark, ordförande i Humanisterna, ges ett exempel på detta; den ”gyllene regeln” formulerandes av den kinesiske filosofen Konfucius cirka 500 år innan den tillskrevs Jesus.

Det är förvisso inte direkt en nyhet att många av de levnadsregler och visdomsord som finns i kristendomen ofta har sina motsvarigheter i andra religioner - eller i vanlig humanism. Vem som kom på klokheterna först må vara en meningslös diskussion om hönan eller ägget; det viktiga för en liberal skolpolitik borde dock vara målsättningen att eleverna ska ha kunskaper och förståelse för andra människors synsätt, och där ingen livsåskådning ska ha företräde framför någon annan. Så lägger vi grunden för ett tolerant och liberalt samhälle!

Läs även
Niklas Odelberg: Skolverkets förslag om ny kursplan
Louise Stjernquist: Ta seden dit man kommer...

Läs andras åsikter om Skolverket, Jan Björklund, Christer Sturmark, Humanisterna, sekularisering, skolpolitik, skolavslutningar