Game over för spelmonopolet?

Svenska staten är ett märkligt väsen. Under lång tid har den varit förtjust i att tjäna pengar på sprit och spel.

Under den här mandatperioden har Alliansen sålt av statens spritfabrik. Fortfarande håller sig dock staten med ett monopol på spel och casino. (Nåja, riktigt monopol är det inte. Även Socialdemokraterna får bedriva lotteriverksamhet, och cashar därmed in runt 80 miljoner om året.)

"Det här blir jackpot för statskassan, älskling."

När det gäller regleringen av spelmarknaden så har regeringen tillsatt en utredning (SOU 2008:124) som föreslår att fler aktörer än staten och folkrörelserna får bedriva lotterier. Men nu kan ett beslut i Högsta domstolen komma att skynda på liberaliseringen.

Målet gäller en restaurang som ställt ut spelautomater som är uppkopplade mot en server i Tjeckien. Restaurangen hävdar att lotteriet därmed inte äger rum i Sverige och att svenska lotteribestämmelser därmed inte är tillämpliga.

Om HD skulle komma fram till att det här är okej "blir det oerhört problematiskt", enligt Lotteriinspektionens generaldirektör Håkan Hallstedt.

Tvärtom, skulle jag säga. Ett sådant HD-utslag skulle tvinga fram en förändring av regelverket. Förhoppningsvis utmynnar den i insikten att det inte finns någon anledning för svenska staten att hålla sig med ett spelmonopol. Spelmarknaden ska vara öppen även för andra aktörer. Den bästa lösningen vore ett licenssystem för spelarrangörer, där spelföretag åläggs ett visst socialt ansvar. Det är också grundpelarna i Folkpartiets spelpolitik - lite mindre statlig reglering, lite mer frihet för människorna.

Läs andra om spelmonopolet, lotterilagen, Lotteriinspektionen, Svenska spel

Den 1 juli får Sveriges studenter lite mer frihet

Kärnan i den liberala ideologin är tron på individen och individens frihet. Den enskilda människan är viktigare än systemet.

I regeringsformen, en av Sveriges grundlagar, stadfästs vissa grundläggande rättigheter i 2 kap 1 §. Varje svensk medborgare har t.ex. frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften: föreningsfrihet.

Lika viktig som rätten att få tillhöra den förening man vill är emellertid rätten att slippa tillhöra någon förening, s.k. negativ föreningsfrihet. På grundlagssvenska uttrycks detta som att

"varje medborgare är [...] skyddad mot tvång att deltaga i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning [i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende]". (2 kap. 2 § RF)

Den 1 juli tas ett stort steg för den negativa föreningsfriheten. Då avskaffas nämligen kårobligatoriet, som funnits länge och som tvingat studenter vid svenska universitet och högskolor att vara medlemmar i studentkåren.

Lite mer frihet.

- Kårobligatoriet är lika fel som en gång kollektivanslutningen till Socialdemokraterna och statskyrkan var, sade dåvarande högskoleministern Lars Leijonborg (FP) när han lade fram förslaget om avskaffande. Självklart har han rätt. Att kårobligatoriet avskaffas är en viktig liberal reform.

För Sveriges Radio tycks dock studentkårernas välbefinnande vara viktigare än studenternas föreningsfrihet. "Tuff framtid väntar Sveriges studentkårer" är rubriken på Ekots inslag, och man understryker att studentkårernas personal sägs upp och verksamheten krymper.

Det kanske blir så. I så fall beror det på att ett antal studenter valt att inte vara medlemmar i studentkåren. Kanske tycker man inte att studentkåren sysslar med saker som är angelägna. Kanske ställer man inte upp på studentkårens politiska agenda. Oavsett vilket skäl man har för att stå utanför så ska man vara i sin fulla rätt att göra det. Den 1 juli blir det möjligt, tack vare liberalerna på utbildningsdepartementet.

Läs andra om kårobligatoriet, föreningsfrihet, negativ föreningsfrihet, SFS, Lars Leijonborg, Folkpartiet, liberalism

Åt var och en efter behov...

"Jag gillar jazz."

F.d. finansministern Bosse Ringholm (S) förklarar för tidningen Fokus varför han motionerat i riksdagen om ökade statliga bidrag till jazzmusiken.

Offer för jazzbacillen?

Mina dikter till brudparet

Det dagsaktuella bröllopet har förvisso fått sin beskärda del (och mer därtill) av uppmärksamhet i media, men även en övertygad republikan som jag tänkte bidra med lite poesi dagen till ära.

Det första alstret, för vilket jag givetvis förväntar mig något slags Kgl. medalj i högblått band, berör de speciella levnadsbetingelser den unge Daniel från Ockelbo kan förvänta sig nu när han äktar en kronprinsessa. (DN berörde temat i en ledare häromdan.)

När senast det begav sig,
var anno sjuttisex
Carl Gustaf fick sin drottning,
och Silvia fick sin Rex.

Nu är det tjugotio
och Vickan står på tur
Att låsa in sin Daniel
i slottets gyllne bur.

Vägen fram till Storkyrkans altare har nu inte varit alldeles spikrak för de unga tu. Enligt Sveriges grundlag (5 § successionsordningen) måste Victoria nämligen fråga både pappa och Fredrik Reinfeldt om lov innan äktenskap kan komma i fråga. Efter att denna, ur allmänmänsklig synpunkt, absurda bestämmelse omtolkats av min storslagna skaldekonst blev resultatet följande.

En vältränad ynglig från landet
till en Höghet höll fram kärleksbandet
Hon sa ”ja” och han knöt
till dess ”vänta” hon tjöt:
”Fråga först kungen och fosterlandet!”

Med detta sagt återstår väl inte så mycket mer än att önska Victoria och Daniel lycka till. Jag hoppas de får leva länge tillsammans och att vi snart inför republik i Sverige så att de blir lika fria som alla andra brudpar i vårt vackra land.

Läs andra om kronprinsessbröllopet, Victoria och Daniel, republik, monarki

Lärlingsutbildning hjälper unga in på arbetsmarknaden

Sverige är ett av de länder med högst ungdomsarbetslöshet (se diagrammet nedan från Ekonomifakta.se). De olika partierna har olika förslag på hur fler unga ska komma i arbete. Vänsteroppositionen vill göra det dyrare att anställa ungdomar, trots att forskning visar att kostnaderna för ungdomar är ett av huvudskälen till den höga ungdomsarbetslösheten.

Ett annat skäl är reformeringen av gymnasieskolan på 1990-talet, där något slags felriktad jämlikhetsidé ledde till att även yrkesutbildningar skulle ge högskolebehörighet. Detta medförde stora avhopp eftersom många elever på yrkesprogram valt den studievägen just för att de föredrog praktiskt arbete framför akademiska studier. Varför Socialdemokraterna var så angelägna om att slå ut just denna grupp elever är för mig en gåta.

Alliansen har tack och lov bättre förslag. Vi har halverat arbetsgivaravgiften för unga, och därmed gjort det billigare för företagen att anställa ungdomar. Folkpartiet vill dessutom förändra gymnasiets yrkesprogram så att kravet på högskolebehörighet slopas, t.ex. för den snickarelev som mot förmodan inte vill studera vidare på universitetet. (Fortfarande finns dock möjlighet att välja högskolebehörighet.)

Eder bloggare delar ut flygblad om lärlingsjobb i Skarpnäck.

Folkpartiet har infört lärlingsutbildning på gymnasiet, dvs. att elever i yrkesförberedande program får arbeta parallellt med studierna och på så vis får in en fot på arbetsmarknaden, lär sig sitt yrke ordentligt och får betalt för det. Självklart är lönen för lärlingarna något lägre (de exakta nivåerna förhandlas fram av fack och arbetsgivare).

Att lärlingsutbildningar är ett framgångsrecept konstateras av regeringens utredare, LO-ekonomen Irene Wennemo. "Länder med lärlingsutbildning har generellt mycket lägre ungdomsarbetslöshet", säger hon. "Forskningen är överens om att det ger en bättre övergång till arbetslivet."

Dyrt att anställa och utbildningar som slår ut yrkeselever. Eller billigare anställningar och utbildningar som får ungdomar in på arbetsmarknaden. Så ser alternativen ut den 19 september.

Folkpartiledaren Jan Björklund om lärlingsjobb.

Läs även
Andreas Froby: Lärlingsjobb en del av lösning till ungdomsarbetslösheten
Rasmus Jonlund: Lärlingssystem för unga
Victor Zetterman: Obefogad kritik

Läs andra om lärlingsjobb, lärlingsutbildning, ungdomsarbetslöshet, arbetsmarknadspolitik, utbildningspolitik

Ett bra beslut om kärnkraften

År 1972 laddades Sveriges första kärnkraftverk, Oskarshamn 1. Sju år senare drabbades kärnkraftverket Three Mile Island i Harrisburg i USA av en partiell härdsmälta och Tage Danielsson skrev sin fantastiska sannolikhetsmonolog. Kalla kriget mellan Sovjet och USA pågick och atombomben upplevdes fortfarande som ett reellt hot.





Detta var alltså kontexten när svenskarna i mars 1980 folkomröstade om kärnkraften. Tre alternativ, som alla förespråkade avveckling, stod till buds: Linje 1 (Kärnkraften ska avvecklas långsamt), Linje 2 (Kärnkraften ska avvecklas långsamt) och Linje 3 (Kärnkraften ska avvecklas inom tio år).

Linje 2 vann och riksdagen fattade beslut om att kärnkraften skulle vara avvecklad senast 2010. Sedan inträffade något. Vi kanske kan kalla det för Verkligheten.

För i Verkligheten så visade det sig inte vara så lätt att bli av med kärnkraften. I Verkligheten visade det sig att kärnkraften var en driftsäker energikälla som inte smutsar ner och som genererar relativt billig el. I Verkligheten visade det sig att svenska företag, svenska jobb, svensk tillväxt och svensk välfärd mådde rätt bra av kärnkraften.

Det är bra när politiska beslut är förankrade i Verkligheten. Därför tycker jag det är bra att den borgerliga majoriteten i riksdagen igår röstade för att svenska kärnreaktorer kan få ersättas när de gamla tjänat ut. Därmed skapar man förutsättningar för att den svenska energiförsörjningen i framtiden ska slippa bli beroende av rysk gas eller koldioxidspyende fossila energikällor. Svenska företag och hushåll kan även i framtiden få klimatsmart el.

Man ska förstås inte vara så naiv att man tror att kärnkraften är problemfri. Brytningen av uran har stor miljöpåverkan och slutförvaringen har ännu ingen optimal lösning. Samtidigt har all energiutvinning problem. Fossilkraftens problem är uppenbara, sol- och vindkraft är svårt att utvinna på ett effektivt sätt och vattenkraft kräver stora ingrepp i miljön när floder ska dämmas upp. När man väger för- och nackdelar mot varandra tycker jag att mycket talar för kärnkraften.

Kärnkraften har sina nackdelar, helt klart. Men det riktigt naiva är att tro att vi är redo att avveckla den, så som svenska valmanskåren gjorde för 30 år sedan. Det är bra att riksdagen nu har insett detta. I Verkligheten behövs kärnkraften ännu ett tag.

Läs även
Agneta Berliner: Dagens energibeslut
Carl B Hamilton: MP och kärnkraften. Replik på DN-debatt idag (16/6)
Rasmus Jonlund: Hellre svensk kärnkraft än dansk kolkraft

Läs andra om kärnkraft, energipolitik

Ohlys obegåvade elitsatsning

I dagens DN gör Vänsterpartiets ledare Lars Ohly ett av de mest bisarra inläggen i skattepolitiken jag hört på länge. Lars Ohly, som ju annars inte är förtjust i låga skatter, vill sänka skatterna för elitidrottare. "Det gäller inkomster under kort tid", säger Ohly.
Lars Ohly har nämligen, i ett sällsynt ögonblick av klarsynthet, noterat att om en svensk proffsfotbollsspelare flyttar till Danmark så gör han det inte nödvändigtvis för att han utvecklas mer som spelare där utan för att han tjänar mer än dubbelt så bra, utan att det danska fotbollslaget behöver betala mer i lön. Skatten för fotbollsspelare är nämligen lägre i Danmark.

Och det här tycker Lars Ohly är bra. "Elit behövs i idrotten", säger han.

Han får tjäna pengar i Lars Ohlys Sverige.

För en gångs skull sätter Lars Ohly fingret på något viktigt. Skatterna påverkar människors beteende och arbetsinsats. Alla kan inte, som fotbollsproffset, flytta utomlands för att få behålla mer av sin inkomst. En del kanske då väljer att inte jobba så mycket, eftersom uppemot 60 procent annars försvinner bort i skatt.

Nånstans här återvänder Ohly in i socialismens dimma. När DN:s reporter frågar honom om samhället inte skulle kunna tillämpa samma resonemang på uppfinnare och entreprenörer - nej, då är det plötsligt ett problem att somliga tjänar mer än andra. Den som råkar ha sina talanger i högerfoten kan gärna skattegynnas. Men den som har talangen i händerna eller huvudet - hon kan gott betala. Och Ohly ska snacka om jämlikhet?

Hon får det inte.

Tack och lov tänks det kloka tankar på andra håll i politiken. Alliansregeringen har under de senaste fyra åren genomfört stora skattesänkningar, som gynnar alla i arbetslivet. Genom jobbskatteavdraget har alla löntagare - fotbollsproffs, börs-vd eller snickare - fått behålla mer av sin lön. Folkpartiet föreslår en sänkning av marginalskatterna, så att den som satsar på sig själv i form av utbildning och hårt arbete inte blir straffbeskattad för det.

Detta är reformer som ger hundratusentals svenskar mer pengar i plånboken och därmed mer makt över sina egna liv. En förmån som Lars Ohly vill att fotbollsproffs ska få åtnjuta, men inga andra.

"Girighet är den av de sju dödssynderna som jag har svårast för", säger Lars Ohly. Frågan är vem som är mest girig; den som jobbar hårt och vill behålla så mycket som möjligt av sin lön - eller den politiker som anser att han har rätt till det mesta av lönen?

Läs även:
Edvin Alam: Vill du göra det svårare för människor att bli rika i Sverige? Gör så här!
Adam Cwejman: Spelar Ohly okunnig?
Carl B Hamilton: Lars Ohlys ystra självmål
SvD: Nej, Lars Ohly är inget spöke. Han finns ju på riktigt

Läs andra om Lars Ohly, girighet, Vänsterpartiet, skatter, jobbskatteavdraget, marginalskatt, värnskatt, Folkpartiet, egenmakt

Fair and balanced?

Att diskutera Israel- och Palestinakonflikten är att be om att bli hudflängd. Debatten är oerhört polariserad och utrymmet för nyanser begränsat, vilket framgått inte minst under de senaste dagarnas rapportering om skottlossningen ombord på ett av skeppen i Ship to Gaza-konvojen.

Muf-ordföranden Niklas Wykman var snabbt ute och kallade Ship to Gaza-aktivisterna "nyttiga idioter, terrorister och ideologiskt drivna israelutrotare". På vänsterkanten påstår Åsa Linderborg att israelerna förvandlat båten till "ett flytande slakthus". Vänsterpartiets Hans Linde kallar Israels regering för "en av vår tids värsta förbrytarregimer". Med den här typen av deltagare i förutsättningarna för ett meningsfullt samtal utomordentligt dåliga.

Erik Laaksos inlägg är mot den bakgrunden befriande balanserat och läsvärt. Mark Klamberg redogör sakligt och likaledes läsvärt för folkrättsliga aspekter på Israels agerande.

Att stå på varsin sida och kasta skit på varandra leder sällan till konstruktiva lösningar. Samtidigt som de flesta debattörer säger sig vilja verka för fredlig samvaro i regionen så ägnar sig många åt just sådan smutskastning. Det är möjligt att de därmed tillfredsställer anhängare i de egna leden. Men huruvida de gör någon insats för freden är ytterst tveksamt.

Läs andra om Israel, Palestina, Gaza, Ship to Gaza, Mellanöstern, Niklas Wykman, Åsa Linderborg, Hans Linde