Stad i ljus, nästan

Som den urbanist jag är gillar jag förstås neonskyltar. Stockholm har en del fina. En favorit är den rödvita DN/Expressen-skylten vid Slussplan. På väg till och från jobbet har jag förmånen att varje dag få passera Fryshusets snygga takskylt och dessutom biografen Victorias funkisvackra fasadskylt på Götgatan.

Dessa prydnader i stadsbilden har dessvärre sina motpoler (vilka, ännu mer dessvärre, är oräkneliga i antal). Ett exempel ska särskilt belysas (jag är, som ni förstår, otroligt nöjd med den ordvitsen):

På Götgatan finns köpcentret Skrapan, som slagit på stort och satt upp en ljusskylt med rörlig grafik i bokstäverna. En häftig tanke, men ack så fel det blivit. Ända sedan köpcentret öppnade för drygt ett år sedan har den där grafikskylten inte funkat fler dagar än att en femåring kan räkna dem. Servicebilen från Focus Neon kör till skytteltrafik till Skrapan men det båtar föga. Alltid är det några pixlar som vägrar vakna till liv på Skrapan-skylten. Allvarligt talat, hur svårt kan det va att få en sketen ljusskylt att funka?

Jag tänkte nu med ojämna mellanrum följa upp hur det går för Skrapan-skylten. Förhoppningen är att de ansvariga ska skämmas så mycket att de tar sig i kragen och kopplar ihop skiten på rätt sätt. Den defekta Skrapan-skylten börjar faktiskt bli en okulär olägenhet.

30 december. Skrapan firar nyår med många svarta hål.

Inte i tid - men mätt

SJ har i och för sig grava problem med att hålla tidtabellen. Men de har shapat upp sig lite när det gäller servicen ombord. På nedresan till Halmstas serverades således trerätters middag till oss i första klass.

Tåget är som flyget.

Och ränta och ja, och ränta och ja...

Med tanke på hur dyrt bolånet blivit på sistone var det trevligt att läsa att Riksbanken beslutade sig för att sänka räntan med 1,75 procent idag. Strax därefter meddelade Nordea att de också sänker räntan - med 0,15 procent!

Det är väl ungefär då man borde börja fundera på att byta bank.

Dagens glada nyhet:

EU-flaggan tar äntligen plats i riksdagen!

Ett angeläget förslag

Dagens Nyheter rapporterar om ett nytt förslag från Centerpartiet:

Passande nog visar sig DN:s skribent utgöra ett levande exempel på hur angeläget det är med åtgärder för att förbättra kvaliteten i skolorna. Åtminstone såvitt jag kan "bedömma".

Obama o-bra?

"De kommande fyra åren kommer helt enkelt att bli fruktansvärda med en muslimsk socialist som har utställt så mycket löften som han aldrig kommer att kunna hålla" Sean Thomas, 38, är inte lika övertygad som resten av världen om att Obama var det bästa valet. DN, 4 november

Dagens "åh fan"

De svenska tidningarna rapporterar med braskande rubriker att "Obama har röstat" och "Här röstar McCain". Var är nyheten, undrar jag? Var det liksom nån som trodde att Obama och McCain inte skulle gå och rösta?

Jaså de gjorde det ändå? Åh fan.

Barndomshem till salu

Det känns såklart lite konstigt att huset man flyttade in i för 28 år sen är till salu. Men jag får glädja mig åt att jag aldrig mer kommer att behöva klippa den där jäkla gräsmattan.

Förut hade vi många fler träd. Men vi tröttnade på att räfsa löv så vi sågade ner dem.

...uppenbara dem, som till rätta gå...

Ibland blir det extra tydligt hur de beslut som fattas i domstolarna får direkta konsekvenser för en människas tillvaro.

I dag skulle domstolen ta ställning i ett mål som rörde rattfylleri, narkotikabrott och stöld. Den tilltalade var en hemlös missbrukare i 40-årsåldern, med digert belastningsregister och aidsdiagnos.

Den tilltalade hade tidigare dömts till skyddstillsyn, vilket i princip innebär kriminalvård i frihet. Att få skyddstillsyn i stället för fängelse betraktas som ett förtroende från domstolen. Den tilltalade hade under skyddstillsynen begått nya brott för vilka hon lagförts, och då fått förlängd skyddstillsyn. Nu stod hon alltså åter inför skranket efter att ånyo ha brutit det förtroende som skyddstillsynen innebär.

Hennes advokat påpekade att ett nytt behandlingsprogram var inplanerat och att hon även var föremål för vissa andra insatser från frivården och socialtjänsten. Dessa instanser uttryckte gott hopp om hennes framtid. Själv betonade hon att hon, sedan bromsmedicinerna visat effekt, börjat se ljusare på livet än hon först gjorde när hiv- och aidsbeskeden kom.

Är fängelse en lämplig påföljd för en person i den här situationen? Å andra sidan, går det att motivera ett annat straff när den tilltalade återfallit i brott under skyddstillsynen, trots att förtroendet en gång förnyats?

Dom meddelas om en vecka och kommer finnas tillgänglig på tingsrättens kansli.

* * *

Har för övrigt noterat att det kan finnas ganska mycket blodtörst även i små gråspräckliga nämndemannatanter.

Tröst när det blåser

Over the past century and a half capitalism has proved its worth for billions of people. The parts of the world where it has flourished have prospered; the parts where it has shrivelled have suffered. Capitalism has always engendered crises, and always will. The world should use the latest one, devastating though it is, to learn how to manage it better.

The Economist, 18 oktober.

Avkoppling

Jag tror att det kallas retreat på modern svenska. Jag kallar det Dalarna.

Lördag morgon.

Lördag eftermiddag.

Citatet

Marie har varit på Bonniers konsthall. En av toaletterna är utrustad med en konstinstallation i form av en kamera som filmar toalettbesöket underifrån. Marie känner sig kränkt.

- Jag är ingen sur gammal tant, men vad jag upplevde på Bonniers konsthall är över gränsen. Det är så mycket som är snett i samhället i dag. Inget är hemligt längre. Man ska öppna alla lådor och ta bort all spänning och all intimitet. Det är bara skit, helt enkelt.

Hur var det nu? Sur gammal tant - eller inte? (DN 7/10)

Citatet

Sedan löntagarfondsstridens dagar har Sverige ­liberaliserats och blivit ett bättre land att leva i, men det är inte tack vare socialdemokraterna. Om socialdemokraterna ska göra något nytt och bra är det hämtat från den borgerliga godispåsen gott och blandat. Och det sker först när man har kört landet i botten eller för att hålla sig väl med väljarna.

Claes Arvidsson i SvD den 4 oktober 2008.

Inte så ny demokrati

Sverigedemokraterna i Halmstad ruttnar inifrån, rapporterar Hallandsposten. Och ingen är väl förvånad. Sd:s representanter är en osalig blandning höger- och vänstermänniskor som egentligen bara har en sak gemensamt och det är att de tycker att allt är invandrarnas fel och att lösningen på alla problem är att kasta ut dem.

Men politik är mer än så. Politik är allt från vardagsnära detaljfrågor till att enas om en budget. Och då krävs det att man kan enas om annat än att inte tycka om flyktingar. Det säger sig självt att de här gamla höger- och vänstermänniskorna inte kommer att kunna enas. Precis som ny demokrati en gång i tiden så kommer mötet med den verkliga politiken leda till att sverigedemokraterna faller samman, drabbas av falangstrider och till slut kommer bara en patetisk sörja återstå. I värsta fall på riksdagsmandat.

Destruktion

I fredags påbörjades min Östermalmsexil. Men den avbröts redan på lördagmorgonen när jag var tvungen att återvända till slusksödern. Eftersom jag visste att dagen skulle ägnas åt köksrivning brydde jag mig inte om att göra mer än att borsta tänderna på morgonen. Således gick jag ut på Sturegatan på lördagsförmiddagen och mötte en massa Östermalmsbor som rastade sina löjliga små hundar. De: piffiga och välgroomade. Jag: sunkig, nattrufsig i håret och med gårdagens skrynkliga kläder på mig. Då plötsligt uppenbarades känslan av att det stod "Bortamatch" stämplat i pannan på mig.

Detta var nu ändå inte morgonens värsta upplevelse. I samband med köksrivning fordras diverse verktyg. Eftersom min befintliga utrustning i princip bestod av glatt humör och en tumstock så fordrades ett besök på Clas Ohlson. Eftersom jag var uppe så tidigt så kom jag till butiken strax innan de öppnade. Kan ni tänka er - jag hängde på låset till Clas Ohlson! Fullständigt penibelt.

Nåväl. Efter tio timmar, ett antal varierade svordomar, blodvite, sjöar av svett (men dock inga tårar) så såg mitt kök ut så här. 

Möt förresten mina två nya bästisar: Herr Slägga och Fröken Huggmejsel. Utan dem hade jag aldrig klarat det.

Kurage i Malmö

Malmö stad gör en kraftfull politisk markering mot kungahusen i Sverige, Danmark och Norge. Stadens politiska majoritet vägrar bjuda de tre skandinaviska statscheferna till hundraårsjubileet av trekungamötet 1914.

- Det finns ingen anledning att bjuda hit personer som inte är demokratiskt valda, säger Göran Andersson (s), ledamot av kulturnämnden.

Och det har Göran Andersson naturligtvis helt rätt i. Det finns i själva verket ingen som helst anledning att låta Sverige företrädas av någon vars tillsättande inte har det ringaste med demokrati att göra. Malmöpolitikerna verkar ha insett detta och det är glädjande att de har kurage nog att markera mot monarkin.

...ej den saker göra, som saklös är...

I måndags var det dags igen för tingstjänstgöring. Hela dagen ägnades åt mål som var av så ringa betydelse att jag tycker man kan ifrågasätta det vettiga i att belasta rättsväsendets resurser med dem.

• Tilltalad A hade snattat två mössor och en mascara. Sammanlagt värde 357 kr.
• Tilltalad B hade snattat två chokladkakor och en tub skinkost. Värde 100 kr.
• Tilltalad C hade snattat en burk kaffe à 59 kr.
• Tilltalad D hade uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåtit att göra vad som skäligen kunnat krävas av henne för att hindra att hennes fordon brukats av annan, trots att körförbud gällt för fordonet eftersom hon inte kontrollbesiktigat det.
• Tilltalad E hade snattat för 87 kr.
• Tilltalad F hade snattat för 432 kr. Och erkänt.

Även de enklaste rättegångar kostar en del. Man ska boka upp en domare, en förvirrad notarie och en sönderstressad åklagare. Man ska försöka få en försvarsadvokat att slita sig från whiskyflaskan och man ska skrämma liv i tre giktbrutna nämndemän.

Jag tror inte den här stora apparaten alltid är nödvändig. Rättssäkerhetsaspekterna måste naturligtvis väga tungt, men jag är övertygad om att det skulle gå att inrätta en kraftigt förenklad process för den här typen av småmål. Det känns helt enkelt inte vettigt att samhällets resurser förslösas på det här viset.

* * *

Under måndagen fick vi dock prov på att rättegångar kan vara rätt effektiva. Rekordet var nog när vi utdömde 1 500 kr i böter i den tilltalades frånvaro. Sakframställan - överläggning - domslut - pang! Allt var över på tre minuter blankt.

* * *

Rättegångarna blir allt mer internationella. (I måndags t.ex. hade vi tilltalade och vittnen från Sverige, Polen, Lettland, Bulgarien, Bosnien, Turkmenistan, Hägersten, Förenade arabemiraten och Okänt land.) Vilket förstås leder till ett ökat behov av tolkar.

Tolkning i rättegångar går till så att man ringer in en tolk som sätter sig jämte den som har tolkbehov. När någon pratar börjar tolken, ganska simultant, att översätta det som sägs. Det blir alltså lite surrigt i rättssalen - men det är inget emot vad det blir när två personer behöver tolkar. I måndags hade vi en sådan situation; den tilltalade behövde tolkning på arabiska och vittnet behövde tolkning på bosniska. Det var alltså hela tiden tre personer som pratade samtidigt och det hela var så otroligt komiskt att jag hade svårt att hålla mig för skratt. (Jag tror dock jag lyckades.)

* * *

Jag bör väl också kort beröra det som hänt i veckan, nämligen att en nämndeman i Västmanlands tingsrätt tvingats avgå efter att hon uttryckt sig på ett sätt som gör att hon framstår som jävig. Nämndemannen ska ha sagt

"Nej, inte så att jag har helt och hållet trott att [den tilltalade] är oskyldig. Jag har nog kanske mest lutat att hon har varit skyldig."

Alla ska ju ha rätt till en opartisk rättegång. Men även om nämndemannens uttalande var olämpligt så är det svårt att komma ifrån att det speglar verkligheten ganska bra. Ofta bildar man sig ganska fort en uppfattning i skuldfrågan, baserat på vilket intryck man får av de inblandade personerna. Det där är ett rätt mänskligt sätt att reagera och om man vill undvika det ska man kanske överväga att helt avskaffa nämndemannainstitutet och låta utbildade jurister sköta dömandet.

Detta tröttsamma gnäll från vänstern...

Jag läste på DN.se en artikel där Salka Sandén, f.d. gangster i olika vänsterrörelser, intervjuas. Sandén växte upp i ett område med flerfamiljshus i Göteborg, men gick i skola tillsammans med radhusbarn och barn från den välbärgade stadsdelen Askim.

Redan i högstadiet började Salka Sandén bli hatisk mot radhusbarnen. "Jag minns att det fanns ett underliggande hat i Tynnered och många skämdes över att de var fattiga", säger Sandén till DN. "Vi som bodde i flerfamiljshusen hade ingenting att se fram emot, ingen framtid", tyckte hon, och ett par år senare hoppade hon av gymnasiet och hamnade i ett ockuperat flerfamiljshus i Malmö.

"Jag upplevde ingen gemenskap med samhället. De som bestämde betraktade sådana som mig som värdelösa - men samtidigt såg jag samhället som värdelöst. Det hade ju inget att erbjuda oss som bodde i flerfamiljshusen", berättar Salka Sandén för DN.

Det är väl ingen nyhet att jag inte har mycket till övers för maskerade gatstenskastare på vänsterkanten. Efter att ha läst vad Salka Sandén säger närmar jag mig förakt. Samhället är värdelöst. Det har inget att erbjuda, tycker vänsterglinen.

How about this: gratis skola, sjukvård, tandvård, universitetsutbildning, dessutom barnbidrag, studiebidrag och bostadsbidrag och om allting skiter sig socialbidrag, amsutbildningar etcetera etcetera... Pengarna som betalar allt det här kommer från vanliga anständiga hårt beskattade människor som jobbar häcken av sig dag ut och dag in för att få vardagen att gå ihop. Allt medan ni sitter i era jävla ockuperade hus, gnäller över samhället och när ni tröttnar på det går ut och kastar gatsten, vandaliserar McDonalds-restauranger eller vad det nu är som misshagar er just för dagen.

Jag vet att det är en sliten klyscha, men den duger som uppmaning till "aktivisterna": Cut your hair and get a job. Ni är bara patetiska.

Angeläget

Det är tydligen på SvD.se man hittar de stora nyheterna:

Jo, förresten, min sysslings svärmors hund har varit lite risig i magen på sistone. Kan det vara nåt för SvD, kanske?

Citatet

"När man får beröm av miljöpartiet finns det oftast anledning att undra om man uttryckt sig otydligt eller rentav råkat säga något ogenomtänkt."

Per Gudmundsson på SvD:s ledarsida den 16 augusti 2008.

Sommartorka

Bland alla meningslösheter man kan göra på Facebook finns IQ-test. Förra gången jag gjorde ett fick jag 132, till glädje för min gode vän som fick 133. När det nu dykt upp ett nytt, "avancerat" IQ-test ville han "utmana" mig igen. Han trodde nog han skulle vinna igen men - hehe - det sket sig. För efter elva minuters mentalt väntande och vridande på kuber, figurer och sifferserier så påstod IQ-testet att jag hade 155 i IQ!

Jag har aldrig fäst något större avseende vid IQ-tester. Och när jag nu plötsligt blir placerad bara några pinnhål under Albert Einstein (IQ 160) så blir det liksom ännu svårare att ta dem på allvar. (Men det hindrar ju inte att det är lite roligt att reta den kaxige vännen som scorade 133 i båda testen.)

En uppmärksam läsare noterade nog att jag använde den svengelska termen "scorade" i föregående mening. Man kan diskutera om det det är tecken på ett torftigt ordförråd eller på språklig lekfullhet. Själv hävdar jag såklart det senare. Men det innebär inte att jag tycker att svengelska är bra i alla sammanhang.

Ovanstående är också hämtat från Facebook. Jag blev faktiskt lite nervös när jag först läste att en av mina kompisar har en krossa på mig. F'låt jag. Men sen ramlade polletten ner. Jag förstår dock fortfarande inte var de har fått "Infödd" ifrån?

Bussarna måste gå

Efter att ha låtit bussarna stå i garaget några dagar verkar det nu som att Kommunal återigen ska ta upp busstrejken. Nu ska tydligen även flygbussarna omfattas.

Kollektivtrafiken är varje storstads blodomlopp, en förutsättning för att staden ska leva, för att människor ska kunna ta sig till och från sina skolor, arbeten och fritidssysselsättningar. Kollektivtrafiken är särskilt viktig för de resurssvaga, som inte har råd att ha bil eller åka taxi kors och tvärs genom stan, och för gamla och unga, som inte kan eller får köra bil. Att sätta stopp för busstrafiken är att sätta stopp för att tiotusentals människor ska få livspusslet att gå ihop.

Bussförarkonflikten aktualiserar frågan om en proportionalitetsregel vid strejker. Det måste helt enkelt kunna göras en bedömning av strejkens skadeverkningar gentemot tredje man. En strejk som har alltför samhällsskadliga effekter ska kunna stoppas.

Jag själv är lyckligt lottad, jag kan promenera till jobbet. Men många är helt beroende av kollektivtrafiken. Staden är beroende av kollektivtrafiken. Därför borde det vara självklart: Bussarna måste gå.

Götterdämmerung

Den spektakulära Martin Luthers kyrka i Halmstad, ritad av Bertil Engstrand och Hans Speek, invigdes 1970. Arkitekterna försåg det vidbyggda församlingshemmet med soffor från italienska Zanotta.

Provinsbladet Hallandsposten rapporterar idag att sofforna börjar sjunga på sista versen och att församlingen vill byta ut dem - mot Ikeas Klippan!

"Jag tycker det är en bra och likvärdig ersättning", säger kyrkoherde Bo Wallén.

Throw-away och Klippan. Same shit, different name?

Varför inte gå ett steg till - om nu dussinvaror från Ikea är likvärdiga italiensk kvalitetsformgivning så ser jag flera möjligheter för församligen att få loss pengar. Ikea har det mesta; kyrkans konstverk kan bytas ut mot Pjätteryd (599 kr), dopfunten mot Pomp (129 kr) och själva altaret kan väl ersättas av en rejäl Malm (945 kr).

Suck. Mot några sparade tusenlappar står sig hantverksskicklighet och genomtänkt formgivning tydligen slätt. Kulturskymningen sänker sig över Martin Luthers församling.

Uppdatering: Soffkonflikten har nu även nått riksmedia, närmare bestämt Aftonbladet. Att döma av rubriken, Soffan som är för billig, ställer sig Aftonbladet på kretinernas sida. Men det förvånar väl ingen.

Mer om mördaren Mugabe

Svenska Dagbladet 28 juni:

Ett foto av en gråtande zimbabwisk pojke pryder fredagens upplaga av tidningen Herald Tribune. Han är högst ett år gammal och har gipsade fötter. Båda bröts av anhängare till president Mugabe, av den enkla anledningen att pojkens pappa arbetar för oppositionen.

The Economist 28 juni:

It is hard to believe that the horrors inflicted by Zimbabwe’s ruler on his own people could get worse. But even in the past week they have. The burning to death of a six-year-old boy because his father is an opposition politician, and the butchering of the young wife of the capital’s new opposition mayor, are part of a growing wave of violence that has persuaded Morgan Tsvangirai, the opposition leader, to withdraw from the presidential [election].

Det är uppenbart att så länge Robert Mugabe kan klamra sig fast vid makten kommer våldet i Zimbabwe att eskalera, åtminstone så länge det finns människor kvar som ens vågar tänka oppositionella tankar.

Omvärlden skulle kunna förändra detta. Men omvärlden verkar förlamad, och det tycks främst bero på att Ryssland och Kina, dessa diktatoriska/semidiktatoriska stormakter, vägrar kritisera Zimbabwe. För att inte tala om Sydafrika, den regionala stormakten, vars president Thabo Mbeki visat sig förbluffande ryggradslös gentemot diktatorn i norr.

Det är förstås inte lätt att efterträda en nationell och global hjälte som Nelson Mandela. Men även bortsett från Mandelas skugga så hade Thabo Mbeki framstått som en exceptionellt patetisk representant för sitt land.

I Zimbabwe dödas och lemlästas människor - eller deras barn - för att de sympatiserar med "fel" parti. Situationen är skrämmande och frustrerande. Det är möjligt att det inte tjänar särskilt mycket till att spy galla över fega politiker. Men jag får i alla fall utlopp för frustrationerna.

Dags att fly tillbaka till Mars?

Svenska Dagbladet har nyligen kört en serie om dyskalkyli, mattesvårigheter (ungefär som dyslexi fast med siffror i stället). I ett avsnitt räknade man upp dyskalkyli-symptomen:

• Svårt att lära sig klockan.
• Svårt att skilja höger från vänster.
• Dålig tidsuppfattning, kan inte beräkna tiden, kommer ofta för sent.
• Klarar inte avståndsbedömning.
• Dålig känsla för väderstreck.
• Dålig orienteringsförmåga geografiskt, svårt att hitta, går lätt fel, svårt att läsa och förstå kartor. Kan ge ett förvirrat intryck.
• Svårt att läsa, förstå och minnas tidtabeller.
• Svårigheter att sköta ekonomin.

Jag kommer förmodligen få äta upp det här, men låter det inte som beskrivningen på en genomsnittlig kvinna?

Citatet

Watching Microsoft in the company of Google and Facebook is a bit like watching your dad trying to be cool.

Ur The Economist (som ändå tycker att Bill Gates gjort ett bra jobb; The meaning of Bill Gates, 28 juni 2008).

Påfyllning i ordförrådet, del XIII

Thure Stenström har skrivit en mycket intressant understreckare idag om situationen i Norge under andra världskriget. Och så använde han ett ord som jag inte begriper - vad i herrans namn är en hekatomb?

Nog för att det skrivits hekatomber av specialundersökningar om den tyska ockupationen av Norge under andra världskriget, bokhyllorna formligen dignar av minnesskildringar och vittnesrapporter.

Ordboken ger lyckligtvis klart besked: hekatomb = stor mängd. Tack för det, ordboken.

En solglimt i skuggan av Slottet

Dagens Nyheter rapporterar från Republikanska Föreningens nationaldagsfirande på Mynttorget i Stockholm.

Republikanska föreningen håller möte i skuggan av slottet.

- Det är inget fel att fira det positiva Sverige står för, men kungafamiljen har kidnappat nationaldagen, säger ordförande Hillevi Larsson till DN innan hon äntrar talarstolen.

De drygt 100 stolarna är tomma när hon hälsar välkommen. Lite senare utses Aftonbladets krönikör Karolina Fjellborg till årets republikan.

Man kan väl tillägga att de drygt 100 stolarna inte stod tomma särskilt länge. Solen strålade även över det lilla område som utropats till republiken Sverige och de många besökarna bjöds på kaffe och bullar, kunde köpa Republikanska prylar och fick dessutom delta i ett fiktivt presidentval - allt för att känna på hur det skulle vara om Sverige var en aning mer demokratiskt. Republikanska Föreningens nationaldagsfirande var en solglimt i Slottets mörka skugga.

Friheten mot Förtrycket

Jag misstänker att alternativen i nästa val kommer att vara ganska tydliga.

På ena sidan: Anders Borg föreslår skattesänkningar.
På andra sidan: Lars Ohly föreslår skattehöjningar.

(Vad Mona Sahlin tycker står väl fortfarande skrivet i stjärnorna?)

För Halmstadborna har detta blivit obarmhärtigt tydligt redan. I kommunen styr Alliansen trots en minoritet i fullmäktige. Tungan på vågen är pensionärspartiet och sverigedemokraterna. Vilket fått oppositionen att vädra morgonluft och lansera en budget där de föreslår - ja, vad annars? - skattehöjningar. 72 öre per hundralapp är vänsterkartellens "belöning" till skattebetalarna i en av Sveriges ekonomiskt mest stabila och välskötta kommuner.

Båd' stat och lagar oss förtrycka
vi under skatter digna ner

sjöng arbetarrörelsen innan de kom på att det var de själva som stod för det dignande skattetrycket. Tack och lov finns det betydligt trevligarare sångtexter än Internationalen. Varför inte nynna lite på Evert Taubes rader...

Vårt skepp är själva Friheten,
besättningen är blå!

Sedan maktskiftet 2006 har Alliansen gett svenskarna lite mer frihet. Vi är nu bara världens näst hårdast beskattade folk. Lars Ohly tycks dock sträva efter att återta förstaplatsen. Att svenska folket ska digna under skattetrycket tycks vara en självklarhet för vänsterledaren.

Bevare oss för maktskifte 2010

I DN rapporterades häromdagen om två norska bloggare som krävde statlig lön på samma villkor som vissa konstnärer får konstnärslön. DN-artikeln kan man lätt avfärda som ett kuriosum, men faktum är att det i den svenska riksdagen finns ett parti som tycker att alla svenskar ska ha ett slags statlig lön - miljöpartiets förslag på medborgarlön är ännu inte begravet. På helgens partikongress slogs de första spikarna i kistan, men mp:s hemsida trumpetar fortfarande ut att "I vår grundsyn på människan som aktiv och skapande har vi en vision om ett samhälle med medborgarlön för alla."

Karin Jansson från partistyrelsen vill dock behålla medborgarlönen. "Medborgarlön kan också ses som ett slags allemansrätt. Att alla har rätt till det som naturen ger", säger hon.

Alltid tyder på att politiken kommer att bli väsentligt mera underhållande om s+v+mp får bilda regering 2010. Underhållande är förresten inte rätt ord. Tragikomisk är bättre.

...efter mitt bästa förstånd och samvete...

I dag var det fullt race i tingsrätten. På fem timmar dömde vi av sex mål och när vi efteråt skulle ha enskild överläggning var det nästan svårt att hålla reda på alla tilltalade ("vänta nu, var det han med Berettan eller cannabisen?").

Dagens mest minnesvärda mål var tvivelsutan det sexuella ofredandet. H var åtalad för att ha ofredat A sexuellt genom att ha skickat kränkande sms och e-post till henne. Eftersom processföringen är muntlig innebär det att i princip allting måste läsas upp i rättssalen. Så även H:s pilska sms. Och e-postmeddelandet. Vilket råkade vara en kort hälsning ("det här vill jag uppleva med dig...") följd av en inklippt, tre-fyra sidor lång, erotisk novell. Som domaren alltså tvingade åklagaren att läsa upp.

Således fick rätten följa med på en fantastiskt spännande resa ut till ett lantställe på Värmdö där det vimlade av damer med generösa urringningar och nytillverkade tuttar, svettiga bastuseanser och varierat umgänge mellan diverse könsorgan i erigerat eller lubricerat tillstånd. (Pulserande också, det är tydligen viktigt.)

Åklagaren läste ganska fort och inte särskilt inlevelsefullt men det var tillräckligt för att en lagom pryd nämndeman som jag skulle tycka att situationen var något obekväm. Då kunde jag i och för sig skingra tankarna genom att fundera på hur underhållande situationen varit om den där högstadieklassen som besökte förra förhandlingen hade suttit kvar. Det vore faktiskt ett sånt där ögonblick som gör livet värt att leva.

En bra helg, helt enkelt

Vilken formidabel helg! Fantastiska aktiviteter och en sol som slösat med värme. Man tackar och tar emot.

I fredags var det Europadagen. Eftersom folkpartiet är Sveriges Europavänligaste parti måste det naturligtvis firas. Vi i Skarpnäck bjöd på kaffe och hade städslat skolborgarrådet Lotta Edholm för att sprida stjärnglans åt evenemanget. Själv spred jag mest småkakor till förbipasserande.

Världens finaste flagga.

Direkt efter vidtog ett annat firande av, vi kan väl säga, väsentligt mindre kafferepskaraktär. Det var den gode Fredrick Federley som firade sin 30-årsdag och det gjorde han med besked. Någon sa att han bjudit in 160 personer och det stämmer säkert; jag räknade dem inte. Dessvärre räknade jag heller inte alla drinkar jag köpte i baren. (Min konkursförvaltare gnuggar händerna.) Nåväl. Federleys kalas fortsatte på stan och slutade utanför McDonalds. Några pommes frites i soluppgången, sen var det bara att vänta på baksmällan.

Här ger jag stöd åt min inneboende. En avvikelse från normen.

Jodå, den kom. Och höll i sig rätt länge. Märks att man börjar bli gammal. Lördagkvällen bjöd lyckligtvis på en god tröst i form av anklever och Sauternes. Och jordgubbar och gräddglass. Och sen en sväng ut i Stockholmsnatten (där naturligtvis även Federley befann sig. Säga vad man vill om Federley, men svensk politik har inte varit så spritmarinerad sen Gudrun Schyman var i farten).

Frukost.

Idag har det varit så varmt att det nästan inte är klokt. Efter den obligatoriska balkongfrukosten var det läge för promenad runt Årstaviken och en påminnelse om hur förunderligt vackert Stockholm kan vara på sommaren. Lunchen åts på Medis och jag känner mig väldigt stolt som lyckades avstå från ett glas vitt till skaldjurstoasten. Men vad hade jag för det - man hinner ju knappt komma hem och installera sig på balkongen förrän ens inneboende kommer ut med en skål oliver och ett glas sval chardonnay på en bricka. Tur man ska vara nämndeman i morgon så man kan slumra lite.

Stockholm eller Skärgården?

Konsumentupplysning

Jag köpte nya solglasögon härförleden. I ett litet informationsblad som skickades med tillhandahåller tillverkaren nödvändiga råd och tips.

Allmän information - Solglasögonens glas är utförda med hög optisk precision och är slagtåliga. De skall dock ej anses fungera som ett okrossbart skydd mot slag.

Varning - Denna produkt är ej lämplig för bilkörning vid dålig belysning.

Rengöring och underhåll - Använd ej smutsiga eller slipande putstukar då dessa kan påverka filternas egenskaper.

Ja, det där är ju fällor man annars lätt hade gått i. Man tackar och bockar för upplysningarna.

And now: Zuma vs. Zimbabwe

Idag noteras att ledare för olika kyrkor i Zimbabwe nu varnar för att de våldsamheter Robert Mugabe iscensatt efter att han förlorade presidentvalet kan leda till folkmord om inte omvärlden ingriper.

"We appeal to the Southern African Development Community [SADC], the African Union and the United Nations to work towards arresting the deteriorating political and security situation in Zimbabwe", säger kyrkoledarna i ett gemensamt uttalande.

SADC är en regional samarbetsorganisation, som antagligen inte lär bidra med särskilt mycket hjälp till Zimbabwes hårt prövade folk. Flera av SADC:s medlemsländer leds, i likhet med Zimbabwe, av före detta befrielserörelser emellan vilka det tycks råda något slags perverterad respektfullhet - man lägger sig inte i varandras affärer.

Thabo Mbeki och SADC utövar påtryckningar mot Mugabe. På sitt sätt.

Det viktigaste medlemslandet är Sydafrika, som styrs av frihetsrörelsen ANC ända sedan demokratin infördes. President Thabo Mbeki har, ända sedan Zimbabwes problem började, tillämpat ett sätt att förhålla sig till sitt grannland som han kallar quiet diplomacy. Mbeki avser väl därmed att antyda att han försöker påverka Mugabe på ett diskret och försiktigt sätt. Det må vara hur det vill med den saken; den tysta diplomatin har visat sig förödande ineffektiv. Priset för det betalas av zimbabwierna.

Mitt upp i denna förlamade situation börjar helt plötsligt Jacob Zuma uttala sig. Zuma är partiledare för ANC och kommer sannolikt att bli Sydafrikas näste president. Om han inte sitter i fängelse förstås; Zuma har nämligen ett korruptionsåtal att se fram emot. (Fast kanske blir han frikänd, så som när han var anklagad för våldtäkt.)

(Zuma är för övrigt en av få nu levande människor som anser att en dusch efter sex är vad som behövs för att skydda sig mot hiv; det torde placera honom i samma knäppgöksdivision som Mbekis hälsominister Manto Tshabalala-Msimang, som förespråkar vitlök och rödbetor i stället för aidsmedicin.)

Zuma och den berömda duschen.

Hursomhelst. Zuma anser nu att de afrikanska länderna måste skicka in en delegation till Zimbabwe för att se till att valresultaten publiceras (nej, de är fortfarande inte offentliggjorda). Zuma vill uppenbarligen positionera sig gentemot Mbeki. Kanske få cred i västvärlden. Bli lite mer salongsfähig, helt enkelt. Men tål hans kort att synas?

...och döma efter Sveriges lag och laga stadgar...

Gårdagens sittning i Södertörns tingsrätt bjöd på ett misshandelsmål. Den tilltalade skulle vid två tillfällen ha misshandlat sin flickvän och vid ett tillfälle ha knivhotat sin mor. I de båda första åtalspunkterna fanns inga vittnen. I åtalspunkten tre fanns ett vittne - som dock tycktes ha drabbats av svår minnesförlust, för han kunde i stort sett inte komma ihåg någonting av vad som hände den där kvällen för drygt två veckor sedan.

Förklaringen till vittnets plötsliga amnesi kom möjligen när vittnesmålet var avlagt. För när vittnet skulle lämna rättssalen fick han sällskap av två biffiga, bistra karlar som suttit på åhörarbänken.

Vissa sammanträffanden är svåra att bortse ifrån. Visst, det skulle kunna vara så att de biffiga, bistra karlarna var vittnets kompisar från frimärkssamlarklubben. Men mina tankar, som fick extra bränsle av vetskapen att vår tilltalade tidigare varit medlem i ett mc-gäng, gick snarast i riktning mot vad som i juridiken kallas övergrepp i rättssak (17 kap. 10 § BrB).

- - -

I övrigt tvingades vi genomlida en fånig tuppfäktning mellan advokaten och målsägarbiträdet. Biträdet bad advokaten om en hänvisning till varifrån han hämtat en viss utsaga. Advokaten slog upp passagen i förundersökningen och började läsa högt. Biträdet förklarade sig nöjd med en sidhänvisning men advokaten fortsatte demonstrativt läsa högt. "Tack, jag kan läsa", protesterade biträdet, alltmedan vi i rätten besvärat skruvade på oss åt pinsamheterna.

Två sätt att se på Zimbabwe?

Thabo Mbeki är uppenbarligen döv och blind. Eller dum i huvudet.

En som är betydligt mer alert, och antaligen inte gör samma bedömning som Sydafrikas president, är riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson (fp). Hon har nyss kommit hem från ett besök i Zimbabwe. För den som vill ta del av hennes erfarenheter rekommenderas Liberala Klubben på måndag kl. 18.30.

Kusin Vitamin talar ut

På väg hem från en väldigt lyckad 30-årsfest ställde jag in siktet på 7-Eleven. Och fick erfara att även i fyllematskön klockan kvart i fyra en lördagsnatt kan man lära sig kan man lära sig ett och annat.

Tjejen framför mig överraskade mig genom att fråga om jag varit på Nobelfesten. Jag antar att frågan föranleddes av att jag hade kostym och slips på mig men den var ändå något oväntad eftersom Nobelfesten normalt sett äger rum i december och deltagande herrar bär frack. Jag framförde dock inte denna invändning utan lät mig i stället dras in i konversationen (fyllesnack är ju alltid lika stimulerande).

Det visade sig att tjejen jobbar på något slags företag som tillverkar vitamintabletter och hon är inblandad i själva tillverkningsprocessen (på ett sätt som jag inte riktigt begrep). Jag frågade henne om det är med vitamintabletter som med falukorv, att om man vet hur de tillverkas så vill man inte äta dem. Hon svarade diplomatiskt "jag äter inte vitamintabletter". Min tolkning av det är att vitamintabletter inte är meningsfulla. Som sagt, även i 7-Elevenkön kan man lära sig en del.

För övrigt har jag på mitt högra knä ett stort blåmärke, som jag inte kan härleda till någon i minnet bevarad händelse. Märkligt.

Nu blir det bråk

Beväpnade poliser hindrade på lördagen två advokater som företräder oppositionspartiet MDC när dessa försökta ta sig in i en domstolsbyggnad för att där kräva ett domslut om att resultatet från förre helgens presidentval ska offentliggöras. (SvD, 5 april)

Nu vågar man nog inte längre hoppas på en fredlig upplösning av valdramat i Zimbabwe. Det finns ingen anledning att tro någonting annat än att enda anledningen till att Robert Mugabe ställer upp i en andra valomgång är att han vill köpa sig tid. Tid för att krossa oppositionen.

Mer skola, mindre sprit

I dagens DN kan man läsa att matte blivit det nya taktikvalet på gymnasiet. Den som är van vid ett annat slags (s)kolpolitik kanske funderar på om det är ett aprilskämt. Men det verkar inte så. Det verkar snarare som att den liberala, kunskapsfokuserande utbildningspolitiken börjat få effekt. Snart kanske Sverige kan börja klättra i kunskapsligorna igen?

I en annan del av regeringskansliet har Mats Odell sålt Vin & Sprit för 55 miljarder. Socialdemokraterna må tycka att alkoholproduktion är en angelägen uppgift för staten. Kanske har det att göra med att man vill trygga sprittillgången för konferensande fackbasar, jag vet inte. Men jag är glad att Alliansen tycker annorlunda.

Allt regeringen gör är inte bra. Men en hel del är det faktiskt, och de förtjänar den cred för.

Att tiga är guld?

Henrik Mellström hade ett vikariat hos en offentlig (skattefinansierad) arbetsgivare. Han bloggade om sitt jobb. Han fick inte förlängt vik. Svagt, Umeå lasarett.

Retreat

Så här i efterhand visade det sig att en helg på ett torp in the middle of nowhere var precis vad jag behövde. Promenader i skogen, frisk luft, en skön fåtölj vid kakelugnen, trevligt sällskap, lagom mycket rödvin. Känner mig otroligt utvilad.

Ett hus i skogen.

Jesus ging über den Bach Kidron

Sannerligen gjorde han det. Han gick med sina lärjungar över bäcken Kidron, in i örtagården där han blev förrådd av Judas och sen började den välkända historia som slutade med att Jesus fick sluta sina dagar som krucifix.

Nej, jag har inte blivit religiös. Men jag har varit på konsert, i Engelbrektskyrkan. Johannespassionen stod på programmet och den framfördes förtjänstfullt av Drottningholms barockensemble och Engelbrekts motettkör.

Johannespassionen är ett dramatiskt verk som skildrar Jesus sista tid i livet. Judarna drar honom inför Pontius Pilatus; de vill ta livet av honom. Pilatus tvekar men ger till slut med sig för judarnas övertalningar och bakslughet. Jesus döms till döden och spikas upp på ett kors. Väl däruppe blir han törstig, får suga lite på en svamp som dränkts i ättikvin, tappar trots det livsgnistan och drar till slut sin sista suck med de ödesmättade orden "det är fullbordat".

Precis där gör sig 2000-talet påmint i form av ett välbekant brummande i en handväska någonstans inte långt från mig. När man går på kyrkokonsert och sätter mobilen på "vibration" så tror man kanske att man ska komma undan med det. Men då har man uppenbarligen inte räknat med risken att den ska börja vibrera precis i det ögonblick av kompakt tystnad som bara kan uppstå i en kyrka när Jesus just har dött.

Johannespassionen avslutas med att Jesus läggs i graven till tonerna av kören "Ruht wohl, ihr heiligen Gebeine". Så här i efterhand vet vi att Jesus heliga ben inte fick vila särdeles länge. Men varför spoliera en bra story; Bach satte punkt just där och det hade han säkert goda skäl för.

Efter slutkören fick jag ett omedelbart och auktoritativt svar på den fråga jag ibland funderat över: Får man applådera i kyrkan?

Ända sedan barnsben har jag fått mig itutat att sådana fasoner inte går för sig. I kyrkan ska ingen människa applåderas, blott Herren och hans enfödde Son (och de är ju sällan kroppsligen närvarande). Men tiderna förändras, tydligen, för i Engelbrektskyrkan fick applådåskorna dåna. Det auktoritativa inslaget i det här sammanhanget utgjordes av biskopen i Stockholms stift, Caroline Krook, som satt i bänken framför mig - och applåderade! Därmed får saken anses vara avgjord. För om en biskop applåderar i kyrkan, då måste det ju vara rätt.

Perspektiv

För ett tag sen skrev jag om Zimbabwe. Precis som en kommentator anmärkte hade jag fel när det gäller inflationstakten. Inflationen i Zimbabwe är nu inte femsiffrig, utan sexsiffrig. En vanlig inköpsrunda med ägg, kött och lite läsk kan gå lös på sisådär 450 miljoner.

Det får mig osökt att tänka på en gång för länge sedan när jag var student vid University of Pretoria i Sydafrika och skulle hålla ett föredrag om svensk utrikespolitik. Vår lärare, Nicola de Jager, lyssnade intresserat och efter presentationen frågade hon mig vilka problem som finns i Sverige. Jag började svettas lite, för alla "problem" som jag kunde komma på verkade så futtiga i jämförelse med de utmaningar som Sydafrika står inför.

Till slut (eftersom detta utspelade sig på den gamla dåliga tiden när Sverige styrdes av Göran Persson) mumlade jag något om "unemployment". Jaså, frågade Ms de Jager, och hur hög är arbetslösheten då? "About 5 percent", svarade jag varpå hon, med ett både häpet och roat uttryck, genast utbrast: "5 percent? Is that a problem?"

Och det är klart. Med tanke på att hennes eget land tampas med en arbetslöshet på mellan 30 och 40 procent kan jag förstå att hon hade lite svårt att ta mig på allvar. Det är nyttigt med lite perspektiv på tillvaron ibland.

En liga man inte gärna vill leda

Nu rapporterar tidningarna att - hör och häpna! - Sveriges skattetryck inte längre är högst i världen! Högskatteligan leds nu i stället av Danmark, som länge varit god tvåa.

Just i den ligan är förlusten av förstaplaceringen inget att sörja över. Det är i stället bara att tacka Alliansregeringen för en god insats.

Alkoholens baksida

Jag röker ju inte. Men efter några glas bubbelvin tycker jag tydligen det är en god idé att puffa lite på en onödigt dyr cigarill. Det är inte bra, men vad gör man inte för att få va med på bild?

Dum men glad.

Say "cheese"

Igår skulle jag fotograferas, med anledning av ett litet extrauppdrag som jag har. Eftersom jag inte är särskilt van att bli fotograferad trodde jag att det hela skulle vara rätt snabbt överstökat. Lite grann som i Sällskapsresan - IN!-klick-UUT!, typ.

Icke så. Det här var en seriös fotografering. Till och med folk från reklambyrån var på plats; en copy, en AD och en ADHD. AD:n hade såklart en iPhone. Dessutom en sminktjej.

Vi modeller (solklar eufemism) skulle alltså bli sminkade. Man fick sitta ner på en stol framför en spegel med en massa glödlampor runtom, sådär som man sett på tv. När sminktjejen fick se mitt ansikte blev hon uppenbarligen inte imponerad, för hennes första åtgärd var att måla över alltihop med nåt slags beige kräm. Breda, rejäla penseldrag. När hon var klar med renoveringen såg jag ut som en vaxdocka. Det var ingen make-up, det var en make-over.

Därefter: posering. (Vilket jag, såvitt jag minns, inte gjort sedan klassfotot på gymnasiet. Och det gick inte bra då heller.) Framåt, bakåt, höger, vänster, upp med näsan, ner med näsan, vrid på huvet nej inte så mycket. Fotoblixtarna gav en skön stroboskopkänsla.

Och så le. Men inte skratta. Och inte se för allvarlig ut. Utan liksom le på ett allvarligt sätt. Jag började längta tillbaka till mitt jobb där man kan le på vilket jävla vis man vill utan att nån har synpunkter. Plötsligt säger fotografen "det där var bra, nu ser du lite kåt ut". Nej, det har jag heller aldrig fått höra på Skatteverket.

Efter tre timmar var alltihopa över. Jag tryckte i mig två kanelbullar som fotografen köpt på Pressbyrån, sände Vår Herre en tacksamhetens tanke att min modellkarriär var över och klev ut i solen som en fri och lycklig byråkrat. En ovanligt välsminkad byråkrat.

En diktator på väg ut?

Det stundande presidentvalet i Zimbabwe kanske inte blir så förutsägbart trots allt. För nu har Robert Mugabe, som genom svårslagen vanskötsel slagit sitt land i spillror och drivit upp inflationen till femsiffriga tal, fått konkurrens.

Det är inte längre bara ihärdige, men chanslöse, oppositionsledaren Morgan Tsvangirai som vill ge den 84-årige despoten en match; ur Mugabes egna led reser sig nu även utmanaren Simba Makoni, som tidigare varit Mugabes finansminister.

Makonis kandidatur verkar ha satt en snöboll i rullning i den zimbabweska politiken. Tunga namn ur Zanu-PF:s politbyrå, samt Zimbabwes vicepresident, har offentligt ställt sig bakom Makoni. Och The Economist rapporterar att den plågade allmänheten i Zimbabwe nu tycks vädra morgonluft:

[Makoni's] surprise candidacy has breathed life into a poll that most observers presumed would be a shoo-in for Mr Mugabe. Immediately after Mr Makoni's declaration, thousands of people rushed to register.

Den 29 mars går Zimbabwe till val. Det kan bli riktigt spännande.

Sommaren är räddad

Få saker gör mig så lycklig som en trave nya böcker. (Det skulle möjligen vara att nån gång ha tid att läsa dem.) Eftersom årets bokreafynd levererades idag så är jag följaktligen rätt uppåt för närvarande. (Jo, det är korrekt uppfattat. Jag föll i hädelseträsket i år och beställde reaböckerna på internet.) Sommaren är räddad, oavsett om den blir regnig eller solig. Allt tack vare 393 kronor och Buddenbrooks, Centraleuropas historia, Snö, Spelaren Christian Günther, Stundande natten och Svinalängorna.

Skarpt läge

För första gången på typ hundra år har en livvakt till ett svenskt statsråd tvingats skjuta skarpt. Den dramatiska händelsen inträffade någonstans i de norrländska skogarna. Statsrådet var Maud Olofsson och i skottlinjen befann sig - en ren.

Only in Sweden.

Inifrån Skatteverket, del CI

Är det okej för en handläggare på Skatteverket att skvallra om man får in ett ärende som skulle få det att vattnas i munnen på pressen?

Frågan ställdes i ett tidigare inlägg (del XCII) och svaret kom idag, på Skatteverkets intranät.

Vi ska inte ta initiativ till att beslut om enskilda personer eller företag offentliggörs i media. Vi ska behandla alla lika. Att aktivt försöka få publicitet om enskilda beslut kan skada vår trovärdighet. Därför ska vi inte tipsa media om beslut om enskilda personer eller företag.

Så var det med den saken. Det känns onekligen skönt att även den svenska absurda offentligheten har sina gränser.

...aldrig lag vränga eller orätt främja...

Dagens sejour i Södertörns tingsrätt bjöd på två mål: En misshandel och ett försök till dråp.

I misshandelsmålet påstod sig en kvinna ha blivit nerdragen i marken med skador i ansiktet som följd, efter ett hon gått emellan i en dispyt mellan hennes sambo och en annan man (kvinnor är från Venus och män bråkar).

Kvinnan yrkade skadestånd för den ärrbildning hon fått. Åklagandet motiverade yrkandet på följande sätt:

Hon är kvinna och då är det inte roligt att ha ett ärr mitt i ansiktet.

Nej, det förstår man ju. Ett ärr går ju inte riktigt ihop med kvinnans roll som prydnadsföremål.

- - -

Vid eftermiddagens dråpförsök stod det att Leif Silbersky skulle vara försvarsadvokat och det verkade ju lite spännande. Det visade sig dock snart att han skickat en kollega i stället. Även tingsnotarien verkade besviken; hon intygade dock att hon sett Den Store Advokaten i tingsrättens korridorer vid något tillfälle. Rent fysiskt är han tydligen en Ganska Liten Advokat. Men prata kan han.

I målet hördes en stackars rättsmedicinare, som av försvarsadvokaten ansattes med frågor om på vilka olika sätt offrets skador hypotetiskt sett kunde ha åsamkats (eftersom de naturligtvis inte åsamkats av hans klient). Således tvangs rättsläkaren börja varje mening med "detta är ju bara en spekulation...", varför hans vittnesmål inte kunde tillföra något alldeles avgörande i målet. För det är klart, rent hypotetiskt kan man ju till exempel ramla baklänges på en kniv. Eller bli bortrövad av ett ufo.

- - -

När den tilltalade skulle berätta sin version av vad som hände blev det lite omständligt och långdraget. Jag kom på mig själv med att sitta och rita geometriska figurer i mitt anteckningsblock, så som jag alltid gör när jag håller på att tappa koncentrationen. Fick förstås omedelbart dåligt samvete över min ouppmärksamhet - tills jag kastade ett öga på de andra i rättssalen. Åklagaren satt också och ritade i sitt block. Stora, uttråkade, bläckblåa blommor. En av de medföljande biffiga häktesvakterna satt och halvsov. Den andre sms:ade ivrigt. Tingsnotarien kollade sina mail. Endast domaren var vaken.

Citatet

Jag tror han kommer att bli ihågkommen som en av de riktigt stora ledarna under 1900-talet. Och jag tänkte redan när han blev sjuk att han kunde dra sig tillbaka, och dö, nöjd.

Eva Björklund, redaktör för Tidskriften Kuba och suppleant i vänsterpartiets partistyrelse, apropå Fidel Castros avgång i TV4:s Nyheterna den 19 februari 2008.

Vad får man om man blandar en punkt med ett komma?

Semikolonet är ett rätt trevligt skiljetecken, som tyvärr hamnat lite på undantag. Jag får ibland känslan att det är lite mobbat. Vilket är synd, för det är en användbar krumelur.

New York Times uppmärksammade igår semikolonet med anledning av att skyltar med texten "Please put [the newspaper] in a trash can; that's good news for everyone" satts upp i stadens tunnelbana. Så här skriver NYT:

Semicolon sightings in the city are unusual, period, much less in exhortations drafted by committees of civil servants. In literature and journalism, not to mention in advertising, the semicolon has been largely jettisoned as a pretentious anachronism.

Pretentious anachronism? Det var det fräckaste. De som säger så vet nog bara inte hur semikolonet ska användas. Vilket osökt leder mig dit egentligen jag ville komma: I artikeln nämns den förtjusande boken Eats, Shoots & Leaves, skriven av Lynne Truss. Boken, som jag gärna vill göra reklam för, bär undertiteln "the Zero Tolerance Approach to Punctuation", vilket indikerar att för Truss är det inte direkt mjukisattityden som gäller; i stället pekar hon med hela handen ut var, när och hur olika skiljetecken ska användas och inte användas. Boken är förstås inte direkt tillämplig på svensk grammatik, men dess underhållningsvärde väger mer än väl upp för sådana futiliteter. Eats, Shoots & Leaves finns i en internetbokhandel nära dig.

Två sorters tysk film. Del 2.

Några har frågat om Kukhäxans trollerikonster var sevärda. Jag måste erkänna att jag fortfarande svävar i lycklig ovisshet därom. Jag skrev ett mail till Cdon:s kundtjänst där jag vänligt förklarade att en och en halv timme tysk lågbudgetporr inte riktigt var vad jag sett fram emot när jag beställde Undergången. Kundtjänsten visade viss sympati för mina synpunkter och skickade Hitlerfilmen till mig i stället. Den har jag förvisso heller ännu inte sett men den pryder sin plats i dvd-hyllan, där jag helt randomly placerat den mellan Zozo och en brasvideo.

Detta är egentligen ganska olikt mig. Böckerna i bokhyllan är sorterade i strikt bokstavsordning, från Hans Alfredson till Torsten Örn (ingen Östergren, således. Är det en brist?). Fotoalbumen är uppradade prydligt i årtalsordning. Men i cd- och dvd-hyllan råder kaos. Försökte häromdagen ordna cd-skivorna i nåt slags genreordning men det blev sådär. Dvd:erna står fullständigt hipp som happ. Därför hamnade Hitler jämte Fish & Flames. Kanske är oredan undermedvetet avsiktlig. Så att jag också kan få känna mig lite sådär crazy och bohemisk ibland.

Offentliga vinstsyften?

Hallandsposten rapporterade i veckan att Hallands läns landsting gjort ett plusresultat 2008. Det blev ingen dålig vinst - 230 miljoner, närmare bestämt.

"Den stabila grundekonomin kan behövas", skriver HP:s skjutjärn. Och det kan hon nog ha rätt i. Men låt oss göra ett litet tankeexperiment. Säg att det i stället var en privat vårdgivare, friskola eller dylikt som gjorde ett plusresultat. Skulle det rendera i hyllningsartiklar i lokaltidningen?

Jag är tveksam. Enligt den socialistiska doktrin som vi svenskar fostrats i sedan Per-Albin Hanssons dagar är det offentliga gott och gudi behagligt, medan det privata är syndigt och tabu.

Min gissning är att HP:s artikel skulle gå mer i Janne Josefsson-stil. För att inte tala om reaktionen på insändarsidorna, som skulle bombarderas av ilskna SAP- och LO-fabricerade inlägg om kapitalistisk rovdrift och giriga entreprenörer.

Film à la Surprise

För en del av den lilla julbonus som fackförbundet ST i all sin outgrundliga vishet och stora nåd förhandlat fram till oss oorganiserade arbetstagare tänkte jag unna mig lite påfyllning i filmhyllan. Alltså surfade jag in på Cdon.com och beställde fyra riktigt bra filmer - Zozo, La vie en rose, Capote och Undergången. I dag damp beställningen ner i postlådan. Lycklig som ett barn på julafton plockade jag fram den ena filmen efter den andra - Zozo, La vie en rose, Capote och, eh, Kukhäxan.

Vilken ska bort?

Den sistnämnda är, av omslaget att döma, en s.k. vuxenfilm. Den är producerad i Tyskland och handlar (enligt baksidestexten) om "Sylvana, en kvinna som låter begären styra hennes handlingar. Hon kan konsten att manipulera en man och hans trollstav till att utföra underverk i sängen". Sylvana avporträtteras också i en inte tekniskt högklassig men påfallande figurativ bildsvit.

Jodåsåatt. Till helgen blir det filmmaraton med lite knorr på slutet.

... i alla domar rätt göra

Min första dag som nämndeman i Södertörns tingsrätt fick ett lite snöpligt slut; eftermiddagens intressanta misshandelsmål blev nämligen inställt. Men vi fick å andra sidan gå hem tidigt vilket ju är trevligt på sitt sätt.

I dag hann vi med att döma av tre mål. Ett som rörde rattfylla, ett som rörde rattfylla och vållande till kroppsskada och ett som rörde olovlig körning och smitning från olycksplats. Förutom rådmannen, som var synnerligen sympatisk, så bestod nämnden av två pensionärer och så jag.

Att döma (hihi) av de nämndemän jag såg i uppehållsrummet så är nämndemannakåren ganska homogent gråhårig. Enligt Domstolsverket ska nämndemannakåren spegla befolkningen men... well, jag kan väl säga som såhär att som 28-åring kände jag mig ganska underrepresenterad. Ja, frågan är om det inte är en klar minoritet av nämndemännen som inte har egna minnen från andra världskriget. Så mycket för den speglingen.

Om de domar vi beslutade i dag får jag inte säga så mycket. Jag kan bara konstatera att det var intressant att få sitta på andra sidan skranket (för en gångs skull, höll jag på att säga) och det är rätt spännande att lyssna på och jämföra de olika utsagorna, bedöma olika människors trovärdighet och så vidare. Man märker att det krävs en garvad lögnare för att åstadkomma koherens och konsekvens i en uppdiktad historia.

Till randanmärkningarna kan läggas en subtil tuppfäktning mellan åklagaren och försvarsadvokaten rörande vilka egenskaper som bör tillskrivas en bonus pater familias. Lite småkul att iaktta en tillrättavisning lätt kamouflerad i välformulerad juristprosa.

Citatet

"Depressingly ordinary."

Arkitektgruppen Archigrams förgrundsfigur Peter Cook om samtida svensk arkitektur (SvD 27 januari).

Man önskar ju man hade något att slå honom i huvudet med - några fräcka, nyskapande, hoppingivande arkitektoniska skapelser med svensk stämpel - men jag kommer inte på något. Depressing, var ordet.

Släkten är värst?

I en DN-artikel om det svenska personvalssystemet fäller socialdemokraten Morgan Johansson följande häpnadsväckande kommentar (apropå att det i en liten valkrets inte krävs särskilt många röster för att "kryssa fram" en personvalskandidat):

"Det är släkten, plus några till."

Vad menar Morgan Johansson egentligen? Borde en röst från någon som är släkt med kandidaten inte räknas kanske? Eller är han helt enkelt bara rädd för att personvalssystemet på sikt riskerar att slå ut okarismatiska betonghäckar som han själv?

Gurkburk

Vill ni höra hur en bilförsäljare från Halmstad låter, klicka här. Otroligt kul.
(Men strunta i chefen, han är utböling.)

I-landsproblem

Om man köper ett nytt paket müsli, dessutom med en ny smak som man gärna vill testa, måste man då tvinga i sig det där sista mjöliga spannmålet som finns i botten av det gamla müslipaketet? Eller är det okej att slänga det där sista, trots att det egentligen skulle räcka till typ en portion till?

Etymologi

Inför sommarens (än så länge endast diffust planerade) Italienresa försöker jag komma i rätt stämning genom att läsa lite böcker med anknytning till Italien och romarriket. Som tur var hade jag en del oläst i bokhyllan - Conn Igguldens Roms portar, Steven Saylors Romarblod (rekommenderas!), Hans Furuhagens Rom. Marmor och människor, Andrea Camilleris Telefonkoncessonen och Umberto Ecos Drottning Loanas mystiska eld passar alla väl in på temat.

En av dagens slösurfsessioner på jobbet ägnade jag åt antikens Rom och snubblade då över följande otroligt värdefulla vetande.

It was the custom in Ancient Rome for the men to place their right hand on their testicles when taking an oath. The modern term 'testimony' is derived from this tradition.

Och eftersom jag läste det på internet så är det naturligtvis sant.

Citatet

Skulle tro att antalet genuint kulturintresserade i Göteborg uppgår till cirka 800 personer.

Henrik Wallgren i G-P den 11 januari.

Som man sår får man skörda

Inför 2006 års val var det bara 46 procent som visste vilket parti som satt i regeringen. Resten hade inte en aning eller gissade på något helt annat parti än socialdemokraterna. Flest okunniga väljare har socialdemokraterna och det rör sig då om vilka partier som finns, hur Sverige styrs politiskt, enkla personfrågor och vad olika sakfrågor handlar om. Av de kunnigare väljarna röstar flest på folkpartiet och sedan moderaterna. (SvD den 20 januari)

Pålästa och välinformerade väljare röstar borgerligt, alltså. Plötsligt förstår man varför vänstern tycker så illa om att Jan Björklund vill avskaffa deras omhuldade flumskola.

Hitta Nemo

Den senaste veckan har präglats av ett instabilt hälsotillstånd. Min gode vän Petter har lanserat diagnosen PTSD-relaterad dyspepsi. (Petter är entusiastisk hobby-medicinare och grämer sig i hemlighet över att han måste utveckla tråkiga online-databaser i stället för att vara läkare eller bilmekaniker.) Oavsett vilket kände jag att jag behövde en extremt lugn och händelsefattig helg.
Således har den mest dramatiska händelsen varit ett besök på City Gross i Kungens kurva. Skulle lika gärna kunnat handla på Sabis Gullmarsplan, men det var en bra ursäkt för att få provåka Petters nya bil (en miljöbil med 200 hk; låter som en självmotsägelse men han slipper trängselskatt i alla fall).

Extremt asocialt alltså, men samtidigt skönt. Skönt att ha tid att läsa igenom allt som inte hinns med under veckorna (ni som prenumererar på Economist förstår vad jag menar). Skönt att kunna ägna sig åt en bok för en gångs skull (f.n. halvtråkiga Roms portar av Conn Iggulden). Och ikväll ska jag titta på Hitta Nemo.

Clamour for glamour

Grammisgalans efterfest hade besök från Skatteverket. Jo det är sant, jag var en av de lyckliga (nåja) innehavarna av ett sånt där glittrigt guldarmband som gjorde att man fick komma och mingla lite med kändisarna efter galan. Vad det nu skulle vara bra för. Att placera mig bland en massa kändisar är litegrann som att sätta en neanderthalare i en datorsal. Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig bland alla dessa märkvärdiga människor. Är inte direkt typen som går fram till Carola och säger hejsan tjosan. (För övrigt: Säga vad man vill om Carola, men hon har star quality - hon bytte faktiskt outfit mellan själva prisutdelningen och efterfesten!)

Jag fick i alla fall hälsa på några Idol-människor; en superblonderad Idol-Danny, en rar, och likaledes blond, Idol-Amanda, en Idol-Ola och en Idol-nånting-på-M (Martin? Marcus? Mattias?). Alla var verkligen pyttesmå. Det var Orup också, förresten.

Carl Bildt var rolig att titta på, i sin gräsliga kavaj med råttmönster (sic!). Pratade lite Italien med hans fru.

Kunde också nöjt konstatera att varken Eric Gadd, Petter eller Sarah Dawn Finer ser särskilt glamorösa ut när de är halvpackade. Men de gör ju det när de är nyktra åtminstone, så de drar väl längsta strået i alla fall.

Färgäkta

Glöm allt positivt jag skrivit om Domaine du Vieux Lazaret. Ett jävla skitvin är det. Åtminstone när det hamnat på mormors linneduk. (Eventuellt får jag skylla mig själv som lät duken ligga och torka in ordentligt i en vecka innan jag stoppade den i tvättmaskinen.)

Söndagkvällens humör bättrades dock på av Woody Allens Scoop, en av de bästa komedier jag sätt på länge (jo, faktiskt bättre än Göta Kanal 2...).

Varde ljus!

Efter ett par dagar i civilisatoriskt mörker (dit räknar jag nu inte julvistelsen på Västkusten) har Com Hem nu sett till att min tillvaro återigen illumineras av åtkomst till internet. Vilket gör att jag äntligen kan få lite utlopp för mitt behov att kontaminera cyberrymden med förflugna ord och vilsna tankar.

Julen var bra; nyår var dock bäst. Trots att jag, som ovan kock, var ett nervvrak ungefär två veckor innan nyårsmiddagen (drömde nästan mardrömmar om hummersoppa, örtagårdsstek och vinkokta päron) så gick allting som smort. Möjligen bidrog Spruceups nyårschampagnelåda till detta - med några glas Jean-Paul Morel cuvée speciale till fördrink så kunde det bara bli bra.

Vi fortsatte på champagnetemat till förrätten; hummersoppan ackompanjerades av Michel Cousinat brut tradition, vilket visade sig vara ett utmärkt val. Den örtagårdskryddade rostbiffen blev lyckligtvis alldeles lagom rosa i köttet och vinet, Domaine du Vieux Lazaret 2005 (Châteauneuf-du-Pape) var det godaste jag druckit sen en vällagrad Montes Alpha i höstas. De vinkokta päronen, som serverades med råkräm och Château Menota 2005 var en ren njutning. Nånstans efter kaffet med avec började det bli lite dimmigt, det måste erkännas. Men det blev bubbel på balkongen vid tolvslaget och sen alldeles för hög musik i några timmar.

Hummersoppa serveras.

Hedda.

Hedda och Thomas.

Jag, Erika och Måns.

Så här galen kan en skattejurist bli.

Bildens suddighet är betecknande.

Dagen efter ägnades åt omhändertagande av disk.