Politiken i Italien är ju lite tumultartad just nu, när Romano Prodi tvingats avgå men nog snart ska tillträda igen. I morgon ska det hållas en förtroendeomröstning i senaten där Prodiregeringens öde kan beseglas.
Eftersom det är så jämnt mellan blocken vill båda sidor att alla "deras" senatorer ska närvara. Det fick till följd att omröstningen sköts upp just till i morgon, för att Prodi-anhängaren Rita Levi-Montalcini skulle hinna hem från Dubai. Levi-Montalcini (som f.ö. fick Nobelpriset i medicin 1986) skulle tydligen därefter slänga sig på ett plan till New York för att hinna med andra viktiga möten.
Detta är väl i och för sig inte så märkligt. Om det inte vore för att Rita Levi-Montalcini är 97 år gammal! Yes, där kan man snacka om krutgumma. Med svenska mått skulle hon varit folkpensionär sedan 1974 och dömd till ett liv på Solbackens servicehem. Det är hon antagligen lyckligt ovetande om. Tanten ger järnet. Ända in i kaklet, får man gissa.
2007-02-28
Nog med öppenhet?
På DN Debatt idag går förre SvD-chefredaktören Bertil Torekull till attack mot Carl Bildt. Den här gången gäller det inte det vanliga Bildt-drevet (som i grunden handlar om att Bildt råkar ha haft en karriär utanför politiken) utan om att - hör och häpna! - Carl Bildt bloggar!
Torekull ifrågasätter om det är rimligt
Resonemanget är märkligt. Varför är det ett problem att medborgarna dagligen får kontakt med sina representanters tankar och funderingar, i stort och smått? (Dessa tankar brukar ju ändå redovisas förr eller senare i memoarform; Göran Persson sitter väl just nu och filar på sina.) Varför är det nödvändigt att alla utsagor från makthavare först passerar massmediernas filter innan de når medborgarna?
Det är kanske just här skon klämmer. Som den publicist han är ogillar väl Torekull att mediernas sanningsmonopol utmanas. Mot bakgrund av de många exempel på slaskjournalistik som vi sett på sistone (fallet Lejonroos är ett exempel, Expressens Bildt-drev ett annat, samma tidnings icke-nyhet om kulturministerns "kortskandal" ett tredje) tycker jag snarare att en sådan utveckling är önskvärd.
Bildt bloggar. Det gör han rätt i.
Torekull ifrågasätter om det är rimligt
"att ett statsråd på sin fritid (?) blir sin egen utgivare och
förlägger sin politiska argumentation till den privata dagbok som nätet i detta
fall utgör och där tonfallet ena ögonblicket är den store statsmannens, nästa
den ironiske privatpersonens?"
Resonemanget är märkligt. Varför är det ett problem att medborgarna dagligen får kontakt med sina representanters tankar och funderingar, i stort och smått? (Dessa tankar brukar ju ändå redovisas förr eller senare i memoarform; Göran Persson sitter väl just nu och filar på sina.) Varför är det nödvändigt att alla utsagor från makthavare först passerar massmediernas filter innan de når medborgarna?
Det är kanske just här skon klämmer. Som den publicist han är ogillar väl Torekull att mediernas sanningsmonopol utmanas. Mot bakgrund av de många exempel på slaskjournalistik som vi sett på sistone (fallet Lejonroos är ett exempel, Expressens Bildt-drev ett annat, samma tidnings icke-nyhet om kulturministerns "kortskandal" ett tredje) tycker jag snarare att en sådan utveckling är önskvärd.
Bildt bloggar. Det gör han rätt i.
2007-02-27
Sue the bastards
Den 14 november skrev jag om Erika Lejonroos, blivande kommunalråd i Sundbyberg, som TV 4 krossade genom att lögnaktigt påstå att hon lurat till sig pengar ur en stiftelse. Nu medger TV 4 att man gjort fel och vill förlikas. Som ersättning kräver Lejonroos mellanskillnaden mellan sin nuvarande lön och kommunalrådslönen i fyra år; nästan två miljoner. "Sådana pengar finns inte", säger TV 4. Skitsnack, säger jag. Stå på dig, Lejonroos. Stäm skiten ur dem.
2007-02-25
Påfyllning i ordförrådet, del IV
Dagens kunskapslucka uppenbarade sig i en ledare i SvD:
Inte så konstigt att ordet var obekant. Mycket kan man beskylla mig för att vara. Men knappast gudsnådelig.
Han utmanar plugg- och rabbelkulturen, ger eleverna order att riva ut bigotta avsnitt ur läroboken och trummar in mottot carpe diem, fånga dagen."Han" är i det här fallet Robin Williams inspirerande lärare i filmen Döda poeters sällskap. Men det var inte det saken gällde. Det var det för mig obekanta ordet bigott, som betyder fördragsam på grund av överdriven eller hycklad fromhet om person, handling e.d., gudsnådelig, skenhelig.
Inte så konstigt att ordet var obekant. Mycket kan man beskylla mig för att vara. Men knappast gudsnådelig.
2007-02-24
Något om slipsar
Kunde inte låta bli att reagera när jag såg Fredrik Reinfeldt på tv häromdan. Är inte hans slipsknutar lite väl... stora, liksom? Ungefär som om han dragit slipsen ett extra varv. Det är lite jobbigt för varje gång Reinfeldt är i rutan kan man liksom inte fokusera på vad han säger, man ser bara hans gigantiska slipsknut.
På tal om slipsar (och endast i det avseendet) saknar jag ibland Jan Eliasson. Antagligen Sveriges bäst klädda statsråd ever. (Konkurrensen är inte mördande.)
Eliassons efterträdare Carl Bildt lämnar tyvärr det mesta i övrigt att önska när det gäller slipsstil: utrikesministerns slipsar är alldeles för långa och har nästan undantagslöst gräsliga mönster.
Bildkällor: internet :-)
På tal om slipsar (och endast i det avseendet) saknar jag ibland Jan Eliasson. Antagligen Sveriges bäst klädda statsråd ever. (Konkurrensen är inte mördande.)
Eliassons efterträdare Carl Bildt lämnar tyvärr det mesta i övrigt att önska när det gäller slipsstil: utrikesministerns slipsar är alldeles för långa och har nästan undantagslöst gräsliga mönster.
Bildkällor: internet :-)
Skillnad på folk och folk?
Jomen då har det hänt igen. Så här skriver SvD idag:
Så här många träffar fick jag när jag googlade:
högerextremister 65 100
vänsterextremister 23 600
högeraktivister 11 700
vänsteraktivister 23 400
Dvs. när galningar från höger omnämns så kallas de extremister i 85 procent av fallen men vänstergalningarna kallas bara extremister i hälften av fallen. Trots att det är samma gatstenar som kastas.
Ett 20-tal högerextremister och vänsteraktivister drabbade samman i dag i centrala Göteborg.Man kan ju undra: Vad är det som gör att våldsamma högergäng alltid kallas "högerextremister" medan våldsamma vänstergäng kallas "vänsteraktivister"? Inte för att jag gillar några av dem, men jag har svårt att se det rimliga i att högergängen demoniseras samtidigt som vänstergängen idylliseras genom att man benämnder dem med epitet med olika värdeladdning.
Så här många träffar fick jag när jag googlade:
högerextremister 65 100
vänsterextremister 23 600
högeraktivister 11 700
vänsteraktivister 23 400
Dvs. när galningar från höger omnämns så kallas de extremister i 85 procent av fallen men vänstergalningarna kallas bara extremister i hälften av fallen. Trots att det är samma gatstenar som kastas.
2007-02-23
Schysst farsan och morsan, schysst...
Dagens sjukaste notis i SvD:
En 26-årig man upptäckte att han var sjukpensionär. Föräldrarna hade pensionerat honom och tog ut pengarna.Ah! Nu vet jag varför lönen aldrig räcker till...
2007-02-22
Nej, nu händer det igen!
När jag var i Mocambique 2003 (skrev lite om det i förrgår) så konstaterade jag att landets pulsåder, vägen EN1, var i ett bedrövligt skick. Vägen var inte alls gjord för vår lilla, icke-terränggående, Toyota Tazz - vi fick köra slalom mellan hålen och groparna.
Jag fick förklarat för mig att det usla skicket på denna estrada nacional berodde på att det fattiga landet drabbades av häftiga översvämningar år 2000; översvämningar som man inte kunnat hämta sig ifrån.
Döm om min förtvivlan när jag läser i tidningen att det nu händer igen! Det känns så orättvist att detta utsatta land, med sin underbara natur och sin trevliga och gästvänliga befolkning, ska drabbas så hårt än en gång. Det är inte ofta jag citerar bibeln, men nog stämmer det att "...den som icke har, från honom skall tagas också det han har." (Matt 13:12).
Jag fick förklarat för mig att det usla skicket på denna estrada nacional berodde på att det fattiga landet drabbades av häftiga översvämningar år 2000; översvämningar som man inte kunnat hämta sig ifrån.
Döm om min förtvivlan när jag läser i tidningen att det nu händer igen! Det känns så orättvist att detta utsatta land, med sin underbara natur och sin trevliga och gästvänliga befolkning, ska drabbas så hårt än en gång. Det är inte ofta jag citerar bibeln, men nog stämmer det att "...den som icke har, från honom skall tagas också det han har." (Matt 13:12).
Fp:s skolpolitik är faktiskt bra
Som den gode folkpartist jag är känner jag att jag måste ge Lars Leijonborg en ryggdunk nu när han skrivit en så bra debattartikel i DN. Kärnan i folkpartiets skolpolitik är att skolan ska vara en lugn och trygg arbetsplats så att eleverna ska få chans att lära sig något. Tidigare betyg är också viktigt, så att eleverna får veta hur de ligger till och har chans att lägga på ett extra kol om det behövs. Som Jan Björklund brukar säga: "Det går inte att hoppa höjd utan ribba."
Hursomhelst. Lars Leijonborgs debattartikel går i korthet ut på att de gymnasieelever som väljer seriösa kurser ska premieras jämfört med de som väljer lattjolajbankurser av typen "manikyr", "vinkunskap" och "äventyr". Dagens gymnasieskola uppmuntrar till taktikval, vilket leder till att eleverna väljer bort krävande ämnen (språk, mattefördjupning) till förmån för mer lättjefulla (själv är jag lycklig innehavare av MVG i "datorgrafik med ljud" och "datakunskap"; helt överflödiga kurser eftersom jag visste allt redan innan).
Det är naturligtvis en helt riktig inställning att premiera t.ex. språk och matte. Det är sådana kunskaper som faktiskt behövs på högskolan; att lära sig skilja en cabernet sauvignon från en merlot kan man gott lära sig i studentföreningarna (själv missade jag dessvärre den kunskapen, men jag kan i alla fall med lätthet skilja en cabernet sauvignon från en chardonnay. Eller öl.).
Det verkar alltså som att Sverige äntligen fått en utbildningsminster som tar utbilning på allvar. De som hävdar att Alliansen gör ett dåligt jobb kan inte ha lyssnat på Lars Leijonborg.
Hursomhelst. Lars Leijonborgs debattartikel går i korthet ut på att de gymnasieelever som väljer seriösa kurser ska premieras jämfört med de som väljer lattjolajbankurser av typen "manikyr", "vinkunskap" och "äventyr". Dagens gymnasieskola uppmuntrar till taktikval, vilket leder till att eleverna väljer bort krävande ämnen (språk, mattefördjupning) till förmån för mer lättjefulla (själv är jag lycklig innehavare av MVG i "datorgrafik med ljud" och "datakunskap"; helt överflödiga kurser eftersom jag visste allt redan innan).
Det är naturligtvis en helt riktig inställning att premiera t.ex. språk och matte. Det är sådana kunskaper som faktiskt behövs på högskolan; att lära sig skilja en cabernet sauvignon från en merlot kan man gott lära sig i studentföreningarna (själv missade jag dessvärre den kunskapen, men jag kan i alla fall med lätthet skilja en cabernet sauvignon från en chardonnay. Eller öl.).
Det verkar alltså som att Sverige äntligen fått en utbildningsminster som tar utbilning på allvar. De som hävdar att Alliansen gör ett dåligt jobb kan inte ha lyssnat på Lars Leijonborg.
2007-02-20
Botswana - ett afrikanskt undantag
Så fort man säger Afrika så tänker de flesta på fattigdom, svält och oändliga krig. Det finns naturligtvis god anledning att göra den typen av associationer. Men allt i Afrika är inte elände. Ett exempel är Mocambique, en före detta portugisisk koloni som efter långa inbördes oroligheter nu tycks ha klarat övergången till demokrati. Jag besökte Mocambique under Sydafrikaterminen 2003 och kan varmt rekommendera en resa dit.
Ett annat glädjande exempel är Botswana, som ligger norr om Sydafrika, mellan Namibia och Zimbabwe (här finns karta). (Jag var för övrigt nära att även besöka Botswana under Sydafrikaterminen, men när den sydafrikanska polisen stoppade oss några mil från Botswanas gräns - nära Swartruggens, om det hjälper - och konstaterade att vår hyrbil var oskattad, så tog det äventyret slut.) Faktum är att Botswana under åren 1966 till 1996 hade världens snabbaste tillväxt, med en genomsnittlig inkomstökning på 8,2 procent per år.
Naturligtvis är detta till stor del tack vare intäkterna från diamantgruvorna, men det beror också på "good governance", dvs. att regeringen tidigt förstod vikten av att låta välståndet komma befolkningen till del samt att bekämpa korruption. Utgångsläget var inte lysande; vid den brittiska överhögheten visade inte Botswana något större intresse och vid självständigheten 1966 fanns det t.ex. mindre än en mil asfalterad väg i landet. Botswanas regering lyckades dock väl, och idag har landet en BNP per capita som nästan når upp till Sydafrikas (11.400 dollar jämfört med 13.000; Sverige har som jämförelse 31.600).
I SvD den 15 februari har Sveriges ambassadör Annika Jagander skrivit en intressant understreckare, som utgår från de memoarer som Botswanas tidigare president Ketumile Masire nyligen gett ut (Very Brave or Very Foolish: Memoirs of an African Democrat). Jag skulle gärna vilja läsa boken men jag hinner nog inte. Dock rekommenderar jag Jaganders artikel, som ger en mycket intressant inblick i en afrikansk framgångssaga.
Ett annat glädjande exempel är Botswana, som ligger norr om Sydafrika, mellan Namibia och Zimbabwe (här finns karta). (Jag var för övrigt nära att även besöka Botswana under Sydafrikaterminen, men när den sydafrikanska polisen stoppade oss några mil från Botswanas gräns - nära Swartruggens, om det hjälper - och konstaterade att vår hyrbil var oskattad, så tog det äventyret slut.) Faktum är att Botswana under åren 1966 till 1996 hade världens snabbaste tillväxt, med en genomsnittlig inkomstökning på 8,2 procent per år.
Naturligtvis är detta till stor del tack vare intäkterna från diamantgruvorna, men det beror också på "good governance", dvs. att regeringen tidigt förstod vikten av att låta välståndet komma befolkningen till del samt att bekämpa korruption. Utgångsläget var inte lysande; vid den brittiska överhögheten visade inte Botswana något större intresse och vid självständigheten 1966 fanns det t.ex. mindre än en mil asfalterad väg i landet. Botswanas regering lyckades dock väl, och idag har landet en BNP per capita som nästan når upp till Sydafrikas (11.400 dollar jämfört med 13.000; Sverige har som jämförelse 31.600).
I SvD den 15 februari har Sveriges ambassadör Annika Jagander skrivit en intressant understreckare, som utgår från de memoarer som Botswanas tidigare president Ketumile Masire nyligen gett ut (Very Brave or Very Foolish: Memoirs of an African Democrat). Jag skulle gärna vilja läsa boken men jag hinner nog inte. Dock rekommenderar jag Jaganders artikel, som ger en mycket intressant inblick i en afrikansk framgångssaga.
2007-02-18
Dagens citat
"[J]ag tycker det är svårt att ha respekt för någon som bokstavligen tror att Eva skapades för att man plockade ur ett revben från Adam."Björn Ulvaeus i SvD den 18 februari 2007.
2007-02-14
Årets understatement?
Under 2007 räknar man med att uppemot 20.000 flyktingar från krigets Irak kommer att söka skydd i Sverige. Redan har så många kommit hit att kommunerna har svårt att ordna bostäder åt alla. Vilket resulterar i att irakiska flyktingar - i Sverige år 2007 - tvingas sova på bussar eller i bilen.
I TV4:s morgonsoffa kallar migrationsminister Tobias Billström (m) läget "lite ansträngt". Han tycker flyktingarnas situation är "trist".
Grattis, Tobias Billström! Du har just gjort vad som måste betraktas som årets understatement. Och visat en oändlig brist på empati.
I TV4:s morgonsoffa kallar migrationsminister Tobias Billström (m) läget "lite ansträngt". Han tycker flyktingarnas situation är "trist".
Grattis, Tobias Billström! Du har just gjort vad som måste betraktas som årets understatement. Och visat en oändlig brist på empati.
2007-02-12
Castro inte långt från Theorin
Den som läste dagens SvD kanske såg artikeln om att socialistregimen på Kuba vill försöka förbjuda parabolantenner. På Kuba styr staten alla massmedier och det finns ingen fri press. Det vet alla utom Castro-kramarna i Svensk-kubanska föreningen. (Kuriosa: Föreningens ordförande heter Martin Österlin, och han har en gång svarat "Nej, det kan man inte säga" på frågan om Sovjetunionen var en diktatur. Söt kille.)
Hursomhelst. Att Castro-regimen försöker förbjuda objektiv information utifrån är naturligt. Så fungerar i stort sett alla diktaturer. Det som kan vara värt att tänka på är att det var inte så fasligt längesen som liknande tongångar hördes i Sverige - för typ 25 år sen ville socialdemokraternas kvinnoförbund under Maj-Britt Theorin förbjuda parabolantenner.
Man glömmer snabbt. Man glömmer löntagarfonderna. Man glömmer Maj-Britt Theorin. Så det skadar inte med en påminnelse: För inte så länge sen var debatten i Sverige verkligen ute på tunn is. Frågan är vad som hänt om inte borgarna vunnit valet 1991. Jag ryser vid tanken.
Hursomhelst. Att Castro-regimen försöker förbjuda objektiv information utifrån är naturligt. Så fungerar i stort sett alla diktaturer. Det som kan vara värt att tänka på är att det var inte så fasligt längesen som liknande tongångar hördes i Sverige - för typ 25 år sen ville socialdemokraternas kvinnoförbund under Maj-Britt Theorin förbjuda parabolantenner.
Man glömmer snabbt. Man glömmer löntagarfonderna. Man glömmer Maj-Britt Theorin. Så det skadar inte med en påminnelse: För inte så länge sen var debatten i Sverige verkligen ute på tunn is. Frågan är vad som hänt om inte borgarna vunnit valet 1991. Jag ryser vid tanken.
Dags för snyggare sedlar
Republikanska Föreningen föreslår idag i ett pressmeddelande att kungens bild tas bort från enkronan. Det är ett bra förslag. Kungen symboliserar ett föråldrat, odemokratiskt och osympatiskt statsskick där vissa människor genom börd anses finare och bättre än andra. Monarkin är pinsam och ett bra sätt att markera detta vore att ta bort kungens profil från enkronorna.
I samma veva tycker jag dessutom att man ska ta bort de kvarvarande kungarna från sedlarna; Karl XI på 500-lappen och Gustav Vasa på 1 000-lappen. Ersätt dem i stället med personer som representerar något positivt, personer som uträttat något bra för Sverige (en av Gustav Vasas främsta bragder var ju att införa det kungliga enväldet och det är knappast en gärning i god demokratisk anda...).
Varför inte Vilhelm Moberg på 500-lappen? En folkkär skriftställare men också en frustande förkämpe för demokratiska ideal och den enskilda människans rätt mot samhället. På 1 000-lappen platsar Kerstin Hesselgren, den första kvinnan som blev invald i riksdagens första kammare och som därmed utgör en viktig milstolpe i det långa arbetet för att göra Sverige demokratiskt.
Vad tycks om förslagen?
I samma veva tycker jag dessutom att man ska ta bort de kvarvarande kungarna från sedlarna; Karl XI på 500-lappen och Gustav Vasa på 1 000-lappen. Ersätt dem i stället med personer som representerar något positivt, personer som uträttat något bra för Sverige (en av Gustav Vasas främsta bragder var ju att införa det kungliga enväldet och det är knappast en gärning i god demokratisk anda...).
Varför inte Vilhelm Moberg på 500-lappen? En folkkär skriftställare men också en frustande förkämpe för demokratiska ideal och den enskilda människans rätt mot samhället. På 1 000-lappen platsar Kerstin Hesselgren, den första kvinnan som blev invald i riksdagens första kammare och som därmed utgör en viktig milstolpe i det långa arbetet för att göra Sverige demokratiskt.
Vad tycks om förslagen?
2007-02-10
Vänstern med brallorna nere
Först var det sossarna som ville kringgå las-reglerna. Nu är det vänsterpartiet som plötsligt inser att den lagstiftning de officiellt omfamnar i själva verket bara ställer till bekymmer. Vänsterpartiet gick bakåt i valet, fick mindre cash från pappa staten och måste därmed säga upp folk. Vad gör man - jo, man vänder ut och in på sig för att kringgå las-reglerna om sist in-först ut.
Det går inte annat än att skratta åt hur patetisk den politiska vänstern är när man först vill belasta företagen med sinnessjuka anställningsregler och sen, när de inser att reglerna drabbar dem själva, gör sitt bästa för att kringgå dem.
Tänk om Sven Otto Littorin haft åtminstone lite av Maud Olofssons ryggrad. Då kanske vi hade haft en chans att slippa åtminstone en del av las-tramset.
Det går inte annat än att skratta åt hur patetisk den politiska vänstern är när man först vill belasta företagen med sinnessjuka anställningsregler och sen, när de inser att reglerna drabbar dem själva, gör sitt bästa för att kringgå dem.
Tänk om Sven Otto Littorin haft åtminstone lite av Maud Olofssons ryggrad. Då kanske vi hade haft en chans att slippa åtminstone en del av las-tramset.
2007-02-08
Sveriges vackraste kyrka
Alla som känner mig vet att jag är hundra procent ateist. Ironiskt nog är jag både döpt och konfirmerad i den kyrka som ligger bara ett par hundra meter från huset där jag växte upp. Snöstorps kyrka. Den kyrkan har nu utsetts till Sveriges vackraste. Utmärkelsen har den fått av Året Runts läsare, så det är kanske inte världens mest kvalificerade jury. Men ändå - visst är det en fantastiskt vacker byggnad. Se själva:
Kyrkan invigdes 1883 och byggdes efter ritningar av arkitekten Emil Langlet.
Mer info om Snöstorp finns här.
Kyrkan invigdes 1883 och byggdes efter ritningar av arkitekten Emil Langlet.Mer info om Snöstorp finns här.
2007-02-06
Hjälpsamme herrn åker lastbil
"Durch, für, gegen, ohne, um. Durch, für, gegen, ohne, um. Durch, für..."
Ehm. Om någon undrar varför jag sitter och repeterar tyska ackusativstyrande prepositioner så beror det på att jag idag fick en brysk påminnelse om hur ringrostig min tyska har blivit.
Så här var det: Jag var ute och joggade. När jag nästan var hemma fick jag syn på en tyskregistrerad lastbil som stod vid vägkanten med varningsblinkern påslagen. Utanför stod lastbilschauffören och verkade förvirrad. Jag kände hjälpsamhetsansvaret vila tungt på mina axlar, pluggade ur iPoden och frågade vad han behövde hjälp med. Han höll fram en lapp - "Allfrukt, Grosshandlarvägen 3, Årsta" stod det på den. Den förvirrade lastbilschauffören skulle alltså till Årsta partihallar.
Det var nu eländet började. Hjälpsam som jag är gjorde jag ett ambitiöst försök att förklara för chaffisen hur han borde köra. Enklast vore om han vände i rondellen, körde tillbaka till Gullmarsplan, vände i rondellen där och sen körde ner i tunneln. Men hur fan säger man det på tyska? Vad heter "rondell"? Rondelle? Zirkulationsplatz? Trafikschnurr? Vad heter "tunnel"? Tonnel? Zünnel? Ganska snabbt insåg jag att snubben inte skulle ha skuggan av en chans att komma rätt om han försökte följa min stapplande vägbeskrivning.
Alternativ två således: I stället för att vända i rondellen kan han köra rakt fram. Sedan vänster. Sedan höger. Sedan, vid trafikljuset (vad heter "trafikljus"?) - nej, inte det första utan det andra, vid en stor Kreuzung - vänster igen, ut på Huddingevägen. Sen, när du kommer fram till mässan ("Nej, inte der Kugel [Globen] - mässan! Die Messe." [Der Messe? Das Messe?]) tar du höger. Rechts!
Lastbilschaffisen såg deprimerad ut. Jag insåg att här tarvas en karta. Jag bad om penna och papper. Han bad mig kliva upp i förarhytten. När jag väl satt där fick jag en snilleblixt. "Fahren Sie. Ich zeige. Geradeaus!" Iväg for vi. Så jävla långt är det inte till Årsta. Jag orkar springa hem sen, tänkte jag.
Måste säga att det kändes lite ofräscht att sitta där i hytten, eftersom jag nyss varit ute och sprungit. Men, vid närmare eftertanke var nog min svettiga lekamen ett av chaffisens allra minsta bekymmer just då. Chaffisen berättade att han åkt ända från Spanien. Jag försökte säga något om den svenska kylan. Men å andra sidan, med tanke på temperaturen i hans förarkupé vete fasen om han ens märkt att han kommit till isbjörnarnas land. Han frågade om jag brukade springa ofta. Ja, ljög jag. För egen del var hans Bein kaputt sa han. Das ist schlecht svarade jag lamt. Tut mir leid hade kanske varit mer passande, men jag tror inte han tog illa upp.
Jodåsåatt... Färden gick vidare mot Årsta och lyckligtvis hade Allfrukt en stor och präktig ljusskylt utmed vägen så jag slapp guida min nyfunne vän inne på industriområdet. När jag skulle kliva ut hytten började han babbla nåt om hur billig whiskyn är i Spanien och att han tänkte ta sig en stadig jäkel när Allfrukt väl fått sina äpplen eller vad det nu var. Gör du det, tänkte jag och försökte förgäves komma på vad jag skulle säga som avskedsfras. Auf wiedersehen verkade ju inte särskilt sannolikt. Gute nacht kändes lite väl intimt. Schönen Abend hade nog funkat, men det dök liksom inte upp innanför min svettiga mössa just då. Det blev nåt diffust mummel i stället innan jag åter styrde kosan mot der Kugel.
Detta lilla kvällsäventyr var för mig en brysk påminnelse om hur lite avtryck sex års tyskstudier satt i min skalle. Men chaffisen bryr sig nog inte. Han fick ju sin whisky till slut.
Påfyllning i ordförrådet, extraupplaga:
korsning - Kreuzung f
lastbil - LKW, Lastkraftwagen m
rondell - Kreisverkehr m
trafikljus - Ampel m
tunnel - Tunnel m
vända - umkehren
Ehm. Om någon undrar varför jag sitter och repeterar tyska ackusativstyrande prepositioner så beror det på att jag idag fick en brysk påminnelse om hur ringrostig min tyska har blivit.
Så här var det: Jag var ute och joggade. När jag nästan var hemma fick jag syn på en tyskregistrerad lastbil som stod vid vägkanten med varningsblinkern påslagen. Utanför stod lastbilschauffören och verkade förvirrad. Jag kände hjälpsamhetsansvaret vila tungt på mina axlar, pluggade ur iPoden och frågade vad han behövde hjälp med. Han höll fram en lapp - "Allfrukt, Grosshandlarvägen 3, Årsta" stod det på den. Den förvirrade lastbilschauffören skulle alltså till Årsta partihallar.
Det var nu eländet började. Hjälpsam som jag är gjorde jag ett ambitiöst försök att förklara för chaffisen hur han borde köra. Enklast vore om han vände i rondellen, körde tillbaka till Gullmarsplan, vände i rondellen där och sen körde ner i tunneln. Men hur fan säger man det på tyska? Vad heter "rondell"? Rondelle? Zirkulationsplatz? Trafikschnurr? Vad heter "tunnel"? Tonnel? Zünnel? Ganska snabbt insåg jag att snubben inte skulle ha skuggan av en chans att komma rätt om han försökte följa min stapplande vägbeskrivning.
Alternativ två således: I stället för att vända i rondellen kan han köra rakt fram. Sedan vänster. Sedan höger. Sedan, vid trafikljuset (vad heter "trafikljus"?) - nej, inte det första utan det andra, vid en stor Kreuzung - vänster igen, ut på Huddingevägen. Sen, när du kommer fram till mässan ("Nej, inte der Kugel [Globen] - mässan! Die Messe." [Der Messe? Das Messe?]) tar du höger. Rechts!
Lastbilschaffisen såg deprimerad ut. Jag insåg att här tarvas en karta. Jag bad om penna och papper. Han bad mig kliva upp i förarhytten. När jag väl satt där fick jag en snilleblixt. "Fahren Sie. Ich zeige. Geradeaus!" Iväg for vi. Så jävla långt är det inte till Årsta. Jag orkar springa hem sen, tänkte jag.
Måste säga att det kändes lite ofräscht att sitta där i hytten, eftersom jag nyss varit ute och sprungit. Men, vid närmare eftertanke var nog min svettiga lekamen ett av chaffisens allra minsta bekymmer just då. Chaffisen berättade att han åkt ända från Spanien. Jag försökte säga något om den svenska kylan. Men å andra sidan, med tanke på temperaturen i hans förarkupé vete fasen om han ens märkt att han kommit till isbjörnarnas land. Han frågade om jag brukade springa ofta. Ja, ljög jag. För egen del var hans Bein kaputt sa han. Das ist schlecht svarade jag lamt. Tut mir leid hade kanske varit mer passande, men jag tror inte han tog illa upp.
Jodåsåatt... Färden gick vidare mot Årsta och lyckligtvis hade Allfrukt en stor och präktig ljusskylt utmed vägen så jag slapp guida min nyfunne vän inne på industriområdet. När jag skulle kliva ut hytten började han babbla nåt om hur billig whiskyn är i Spanien och att han tänkte ta sig en stadig jäkel när Allfrukt väl fått sina äpplen eller vad det nu var. Gör du det, tänkte jag och försökte förgäves komma på vad jag skulle säga som avskedsfras. Auf wiedersehen verkade ju inte särskilt sannolikt. Gute nacht kändes lite väl intimt. Schönen Abend hade nog funkat, men det dök liksom inte upp innanför min svettiga mössa just då. Det blev nåt diffust mummel i stället innan jag åter styrde kosan mot der Kugel.
Detta lilla kvällsäventyr var för mig en brysk påminnelse om hur lite avtryck sex års tyskstudier satt i min skalle. Men chaffisen bryr sig nog inte. Han fick ju sin whisky till slut.
Påfyllning i ordförrådet, extraupplaga:
korsning - Kreuzung f
lastbil - LKW, Lastkraftwagen m
rondell - Kreisverkehr m
trafikljus - Ampel m
tunnel - Tunnel m
vända - umkehren
2007-02-05
Snyggt vid soffan
Idag fick jag äntligen hem det (stort tack till Maria) - mitt efterlängtade soffbord. Jag beställde det i december och det har legat i möbelaffärens lager sen mellandagarna, men först nu har jag kunnat hämta det. Soffbordet heter Cana och kommer från EM Möbler. Och passar väldigt bra till min nya soffa.
För den som till äventyrs är nyfiken på hur det hela ser ut - voila:
Själv tycker jag det blev omåttligt tjusigt. (Det är förstås tillåtet att ha en avvikande uppfattning, men jag är inte intresserad av att höra den ;-)
För den som till äventyrs är nyfiken på hur det hela ser ut - voila:
Själv tycker jag det blev omåttligt tjusigt. (Det är förstås tillåtet att ha en avvikande uppfattning, men jag är inte intresserad av att höra den ;-)
2007-02-04
Två trevliga nyheter
I fredagens DN kunde jag läsa två trevliga nyheter:
Arbetsgivarorganisationen Almega vill att helgdagarna ska bli religionsneutrala och kunna tas ut när man vill. Detta skrev jag om för två år sen ungefär ("Släpp helgdagarna fria", 17 april 2005) och det är kul att det är fler än jag som tycker det är befängt att tvinga människor att vara lediga på vissa dagar som är "röda" av religiösa, traditionella eller politiska skäl.
En annan trevlig nyhet är att utbildningsminister Lars Leijonborg räknar med att avskaffa kårobligatoriet under den här mandatperioden. Det här är en viktig fråga eftersom ingen människa ska behöva bli tvångsansluten till en organisation mot sin vilja; kårobligatoriet är tvivelsutan en kränkning av de mänskliga rättigheterna.
Jag minns att avskaffandet av kårobligatoriet var på tapeten redan under den tid jag var aktiv i studentkåren, och jag drev frågan i Jönköpings studentkår. Frågan gick så långt som till en votering i riksdagen (borgarna hade ingen egen majoritet på den tiden men fick stöd av miljöpartiet). Dock så föll avskaffandet på att två borgare röstade med sossarna och vänstern - om jag inte minns fel var det Lennart Hedquist (m) och Cecilia Wikström (fp). (Cecilia Wikström var ju för övrigt den som lanserade idén om en litterär kanon. För att kalla sig liberal verkar hon ovanligt förtjust i tvångsåtgärder.)
Men nu verkar det alltså som att kårobligatoriets sista dagar närmar sig och det är en seger för valfriheten och demokratin.
Arbetsgivarorganisationen Almega vill att helgdagarna ska bli religionsneutrala och kunna tas ut när man vill. Detta skrev jag om för två år sen ungefär ("Släpp helgdagarna fria", 17 april 2005) och det är kul att det är fler än jag som tycker det är befängt att tvinga människor att vara lediga på vissa dagar som är "röda" av religiösa, traditionella eller politiska skäl.
En annan trevlig nyhet är att utbildningsminister Lars Leijonborg räknar med att avskaffa kårobligatoriet under den här mandatperioden. Det här är en viktig fråga eftersom ingen människa ska behöva bli tvångsansluten till en organisation mot sin vilja; kårobligatoriet är tvivelsutan en kränkning av de mänskliga rättigheterna.
Jag minns att avskaffandet av kårobligatoriet var på tapeten redan under den tid jag var aktiv i studentkåren, och jag drev frågan i Jönköpings studentkår. Frågan gick så långt som till en votering i riksdagen (borgarna hade ingen egen majoritet på den tiden men fick stöd av miljöpartiet). Dock så föll avskaffandet på att två borgare röstade med sossarna och vänstern - om jag inte minns fel var det Lennart Hedquist (m) och Cecilia Wikström (fp). (Cecilia Wikström var ju för övrigt den som lanserade idén om en litterär kanon. För att kalla sig liberal verkar hon ovanligt förtjust i tvångsåtgärder.)
Men nu verkar det alltså som att kårobligatoriets sista dagar närmar sig och det är en seger för valfriheten och demokratin.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)