Annedal – en ny del av Stockholm

Förra veckan besökte jag Annedal, Stockholms nya bostadsområde i norra delen av Bromma. Annedal ansluter till del av det strategiska utvecklingsområdet Ulvsunda och ska, enligt visionen, bli en "attraktiv promenadstadsdel", det vill säga erbjuda trygga miljöer för gående och bidra till att koppla samman olika stadsdelar med varandra och minska bilberoendet. Nybyggnationer i Stockholm fyller förstås också en annan, viktig funktion: att bidra till att lösa bostadsbristen och att ge fler människor möjlighet att bo i tät, klimatsmart stadsmiljö.

Arkitektur som sticker ut.

Mitt intryck av Annedal är att de flesta hus som byggts verkar trevliga, om än ordinära. En del är mer effektsökande, t.ex. Besqabs hus vid nya hamnbassängen (se ovan). Nu är det kanske inte arkitekturen man i första hand ska ha synpunkter på som politiker, men däremot bör man få tycka till om hur staden byggs. Och vad det gäller Annedal har jag en del synpunkter.

Glesbyggt.

Jag förstår nämligen inte varför man valt en så uppluckrad parkstadsstruktur i området. I stället för att ta vara på chansen att bygga slutna kvarter med trevliga innergårdar så är många kvarter öppna i någon ände, eller inte sammanbyggda alls. Detta skapar, tycker jag, många halv-offentliga ytor som har en tendens att inte nyttjas särskilt väl. Bättre vore i stället att bygga slutna kvarter; därigenom skapar man uppskattade och trygga innergårdar, som komplement till sammanhållna, större parkytor.

Längs Bällstaåvägen.

Ett tydligt exempel på det hittade jag vid Bällstaåvägen (se ovan) där man byggt ett antal hus längs med den utdikade ån. Mycket trevligt läge vid vattnet och goda förutsättningar för ett uppskattat promenadstråk. Men då har man valt att mellan varje huskropp göra en glugg med något slags terrass. Detta ser kanske trevligt ut på bild, sommartid. Men till vintern kommer det bara bli mörkt och trist. Och sannolikt illa utnyttjat året om. Vore det inte bättre att sluta leden och skapa ett trivsammare stråk med lokaler och kaféer i gatuplan? Ett exempel på hur man lyckats bättre med detta är Sjövikskajen vid Liljeholmen.

Sjövikskajen. Satellitbild från Eniro.se.

Även på andra sidan vattenlinjen, längs Annedalsvägen (nedan), har byggherrarna valt en konstig lösning. Här möts besökaren av slutna bottenvåningar, entréportar, soprumsdörrar och garagenedfarter. Detta är en trist bakgata, av det slag som är sällsynt i en tät kvartersstad. Onödigt, tycker jag.

Annedalsvägen.

Det utglesade östra Annedal konstrasteras av den mer tätplanerade, men ännu ej färdigbyggda, västra delen. Utställningsmodeller (nedan) visar en i huvudsak konsekvent kvartersstruktur med innergårdar, där gränsen mellan offentligt och privat är mer tryggt och tydligt. Här är väl enda anmärkningen att husen är låga – att bygga 4–5 våningar känns onekligen lite snålt i en stad där bostadsbristen är ett av de stora hoten mot den framtida utvecklingen. Varför inte lägga på ytterligare ett par våningar, helt enkelt?

Kvartersplaner i västra Annedal.

Annedal är ljust, fräscht och nytt. Det kommer säkert att bli ett populärt bostadsområde för de över 5 000 invånarna, inte minst tack vare de nya tvärbanegrenarna som byggs på ömse sidor om området. Men Annedal hade kunnat välkomna ännu fler.

Media:
SvD, DN1, DN2, SVT , Yimby