2012-09-06

Obligatoriska gynundersökningar? Nej tack!

I ett inslag på TV 4-nyheterna luftade jämställdhetsminister Nyamko Sabuni än en gång sin gamla idé om att alla högstadieflickor borde genomgå obligatoriska gynundersökningar för att kontrollera om de blivit utsatta för kvinnlig omskärelse. Självklart delar jag Sabunis uppfattning att kvinnlig omskärelse är ett oacceptabelt övergrepp. Men om man utifrån det föreslår att staten ska göra obligatoriska inspektioner av alla kvinnliga medborgares könsorgan – då har man helt missat vartåt den liberala kompassnålen pekar.


Vi folkpartister ska stå upp för individens rätt gentemot staten, inte medverka till ytterligare begränsningar av hennes frihet! Därför har jag, tillsammans med flera andra folkpartister, skrivit en debattartikel där vi tydligt tar avstånd från Nyamko Sabunis förslag. Ett förslag som, vilket är viktigt att understryka, är hennes eget, och inget som Folkpartiet står bakom. (Klokare liberala åsikter i denna fråga framförs av t.ex. landstingsrådet Anna Starbrink och borgarrådet Lotta Edholm.) Debattartikeln i sin helhet har jag klippt in nedan.



Vakta den liberala profilen – ministrar mer än andra!

Liberalerna är numera ordet som syns bakom vår partiledare och andra vid tal och konferenser. Det är utmärkt att Folkpartiet börjar marknadsföra sig utåt just som liberaler. Vi vet att vi är liberaler. Men – är det så som väljarna övervägande uppfattar oss?

Kravretoriken har satt sig hårt i bilden av vårt liberala parti. Språktest lyfts gång på gång fram som en av de viktigaste integrationsåtgärderna (och tillåts skymma andra goda förslag). Högre krav på särskoleelever blir kärnbudskapet när goda idéer för att ge människor större makt över sina egna liv presenteras. Liberaler går i första ledet för att övervaka allas elektroniska korrespondens genom datalagringsdirektivet. Och en liberal jämställdhetsminister lanserar återigen sitt eget förslag om rutinmässiga gynundersökningar av unga tjejer, trots att det avvisats upprepade gånger.

Gynundersökningsidén är Nyamko Sabunis egen – och varken Folkpartiets eller regeringens politik. Det framgick dock nog inte så tydligt för alla dem som såg inslaget i TV4 Nyheterna (21/8) där förslaget åter väcktes till liv.

Många har argumenterat emot Nyamko Sabunis förslag, även den här gången, och bl.a. påpekat att jämförelsen med undersökningar av pojkars genitalier inte håller. Sådana sker inte längre rutinmässigt. Och även det som är rutin i elevhälsovården, är förstås frivilligt. Sabuni backade i en artikel på debattsajten Newsmill åtminstone från att gynundersökningarna skulle vara obligatoriska – men på hennes egen hemsida står, utifrån boken från 2006:
”Det bör inom skolans ram införas obligatoriska gynekologiska kontroller, liknande de som genomförs på pojkar vid sex års ålder. Detta bör för flickor ske någon gång på högstadiet. En sådan undersökning fyller inte bara en kontrollfunktion utan ger möjligheten att diskutera om sexualitet, kvinnans underliv samt typiska kvinnosjukdomar.”
Det problematiska är inte den obefintliga risken att Sabunis förslag skulle kunna bli Folkparti-politik. Det problematiska är att det riskerar att uppfattas som sådan. Vi kan inte nöja oss med att vara liberaler – vi måste också visa det. För att citera USA:s president Obama, ”symbolerna och gesterna … är minst lika viktiga som de sakpolitiska förslag vi för fram”.

Tiden med återkommande utspel från dåvarande partitopp och ledande företrädare om allt från automatiska utvisningar till övergångsregler för nya EU-medborgare är lyckligtvis förbi. Men ännu märks effekterna av det som Lennart Nordfors döpt till Folkpartiets varumärkesskada (Liberal Debatt november 2010) – att ”partiets uppsåt ifrågasätts” och ”att partiets budskap, när man framför välmotiverade uppfattningar, tolkas genom förförståelsen att man är på väg att lämna sina ideal”.

Är det så konstigt att människor får en sådan uppfattning när en liberal jämställdhetsminister, som deklarerat att hon ska lämna sitt uppdrag, utifrån denna plattform, som hon har fått av Folkpartiet, ger luft åt vad de flesta anser är ett genuint oliberalt förslag? Eller när partiledningen, trots att integrationspolitiken är ett ämne för en arbetsgrupp inför det nya partiprogrammet, deklarerar en ny integrationspolitisk linje där paradnumret alltjämt är det ökända och, ärligt talat, uttjatade språkkravet för medborgarskap?

För ett parti som balanserar runt 5–6 procent i opinionen, men har betydligt högre ambitioner än så, måste vi utnyttja våra plattformar och de chanser vi har att kommunicera med väljarna betydligt bättre. Åtminstone om vi vill bevisa att vi är de liberaler som vi vet att vi är.

Anne-Lie Elfvén, vice ordförande Folkpartiet Liberalerna Södermalm-Gamla  Stan
Rasmus  Jonlund, ordförande Folkpartiet Liberalerna Kungsholmen-Essingeöarna
Hanna Gerdes, ersättare Skarpnäcks stadsdelsnämnd,  Stockholm
Jesper Svensson, ordförande Folkpartiet Liberalerna Skarpnäck
Ivar Järnefors, ordförande Folkpartiet Liberalerna Östermalm
Charlotta Schenholm, gruppledare Kungsholmens stadsdelsnämnd
Jan Jönsson, ordförande Skärholmens stadsdelsnämnd
Per-Niklas Lowén, ordförande Folkpartiet Liberalerna Södermalm–Gamla stan
Richard Bengtsson, ordförande Folkpartiet Liberalerna Norrmalm

Inga kommentarer: