I anslutning till namnbytet uppstod viss diskussion kring hur partinamnet ska förkortas – Lib, som partiet ville, eller L, som språkvården föredrog. Fördelen med Lib är förstås att det är lättare att förstå vad som avses. Dessutom syns det ju lite mer, rent grafiskt. Det är naturligt att partier, liksom andra organisationer, vill att det egna namnet ska sticka ut så mycket som möjligt. Därför skriver Ikea och Ica alltid IKEA och ICA i sin egen reklam, även om den vedertagna principen är att förkortningar som uttalas som ord enbart skrivs med stor inledningsbokstav, medan förkortningar som uttalas bokstav för bokstav skrivs med stora bokstäver (således Saco, men TCO och LO).
Vad gäller förkortningar för politiska partier så skrivs de numera med stora bokstäver: M, S, C och V. Detta gäller även partier som kommit att förkortas med två bokstäver: KD, MP, SD och tidigare FP (även om man förstås hade kunnat argumentera för Kd, Mp, Sd och Fp).
Till stöd för Lib skulle kunna anföras att partinamn inte förkortas helt konsekvent. Varför blev det t.ex. FP, men inte VP eller CP? Och varför blev Socialdemokraterna bara S när Kristdemokraterna blev KD? I linje med detta borde även Lib kunna accepteras.
Nu är dock detta en fråga som i praktiken inte löses genom argumentation utan genom den praxis som etableras bland professionella språkbrukare. Språkrådet var snabba med att rekommendera L, och journalisterna följer efter. Därmed lär L snabbt etablera sig, och eventuella försök från partiet att framhärda med Lib bara leda till otydlighet och en prestigekamp dömd att förloras. Därför var det klokt av Liberalerna så snabbt besluta sig för att själva använda L som förkortning.
För egen del tycker jag att L är mer i linje med hur övriga partier förkortas, och konsekvens tilltalar mig. Det blir mer ordning och reda med L, helt enkelt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar