2011-04-12

Bortom burkaförburdet

När Donald Rumsfeld myntade uttrycket Old Europe för åtta år sedan hade han knappast det franska burkaförbudet i åtanke. Men sällan har väl Europa känts så old som nu, när det gamla kulturlandet Frankrike bestämt sig för att förbjuda burka och niqab.

Jag vill vara tydlig med att jag inte gillar burka. Enligt min uppfattning står den för kvinnoförtryck och ojämlikhet. Jag blir beklämd när jag ser kvinnor i burka (vilket förvisso inte är särskilt ofta).

Men i ett modernt liberalt samhälle ska vi akta oss för att förbjuda vissa klädesplagg bara för att de representerar något majoriteten inte gillar. Först och främst för att ett sådant förbud (i burkafallet något paradoxalt) inskränker människors frihet. Det strider mot mina liberala värderingar; den som vill följa ett kulturellt/religiöst påbud, hur konstigt det än är, måste faktiskt få göra det. Oavsett om jag gillar det eller inte.

Förbjuda eller inte förbjuda?

Man skulle kunna stanna där. Det kan emellertid ändå vara intressant att reflektera lite kring syftet med förbudet och försöka föra ett lite bredare resonemang. Rimligtvis borde de som förespråkar burkaförbud se framför sig att det leder till att förtrycket mot kvinnor minskar. Men kommer förtryckande män att bli mer timida och glatt låta sina kvinnor gå ut på stan i jeans och t-shirt bara för att burka är förbjudet? Eller kommer förbudet bara leda till att kvinnorna blir isolerade? Jag vet ju inte. Men jag tror att ett burkaförbud snarast riskerar att bidra till ökad stigmatisering av individer som redan är utsatta.

Burka innebär inte bara en frihetsinskränkning, det försvårar också deltagande i såväl utbildningar som arbetsliv. Den burkabärande individen blir därmed dubbelt drabbad. Samtidigt är det här utmaningen ligger, eftersom just utbildning och deltagande i samhällslivet sannolikt är det bästa sättet att ge den enskilda individen styrka att kasta av sig oket. För mig framstår detta som ett moment 22 som jag önskar jag hade en klok utväg ur. Det har jag nu inte, men jag tror att långsiktiga insatser för information och stöd är en bättre väg att gå än förbud och straff. Om Europa inte vill vara old så borde vi kunna bättre.

Till sist: Att föra den här typen av resonemang innebär att man utsätter sig för risken att trampa i fallgropar av olika slag: etnocentrism, okunskap, trångsynthet, naivitet, intolerans eller missriktad välvilja. Men man får inte vara rädd att föra resonemang. Mångfalden i samhället ökar, och därmed också de tillfällen då gamla och nya kulturer och traditioner skaver mot varann. Stöter vi på problem – vare sig de egentligen finns inom oss själva eller hos andra – måste vi våga närma oss dem.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

1 kommentar:

Anonym sa...

KRAM :-)