Nya planer för Stockholm

I mitten av 1800-talet gjordes den s.k. Lindhagenplanen, där den kommande bebyggelsen i Stockholm planlades. Det var en omfattande och djärv plan som, när den sedan successivt genomfördes, bidrog till att göra innerstaden till den attraktiva kvartersstad den är idag.

Ytterstaden, å andra sidan, planlades i ett senare skede, när nya ideal rådde. 1930- och 40-talets planerare ville man bygga glesare, med enskilda hus spridda i parkmiljö. Hammarbyhöjden och Årsta är exempel på sådana områden. De har sina förtjänster, men också sina brister. En tydlig sådan brist är att den låga tätheten – eller, om man så vill, de långa avstånden mellan människor – skapar dåliga förutsättningar för den service och de fördelar som stadslivet erbjuder i form av t.ex. butiker och restauranger.

För att illustrera detta gjorde jag en sökning på "kemtvätt" och "restaurang" i östra Södermalm respektive i utglesade Hammarbyhöjden, se bilderna nedan. Samma resultat får man i stort sett oavsett vad man söker. Om man uppskattar att ha nära till en kvartersbutik, en skomakare eller något annat, då är den tätbyggda staden överlägsen.

Restaurangtäthet i stadsdelar som ligger några hundra meter ifrån varandra.

Samma jämförelse med kemtvättar.

I kväll presenterade nätverket Yimby en ambitiös plan, "Lindhagenplanen 2.0", för hur fler stockholmare skulle kunna få ta del av den täta stadens fördelar. Genom att gräva ner trafikleder, skapa nya kommunikationsstråk och planlägga tidigare obebyggda områden skapar man möjligheter för mer stad och mer – mycket mer! – kollektivtrafik.

Norra Skarpnäck i Yimbys tappning.

Yimby vill lämna större utrymme för byggherrar att, utifrån givna ramar, utforma husen och dess innehåll. Sannolikt är detta en bättre metod än det politikerstyrda experimentbyggande som präglade 1900-talet. Eller, som paneldeltagaren Anna Wersäll från Stockholms handelskammare, påpekade under den efterföljande debatten:  De bästa och mest attraktiva stadsmiljöerna byggdes innan plan- och byggreglerna fanns. (Hon syftade då på det sena 1800-talets kvartersstad.)

Den uppdaterade Lindhagenplanen som Yimby tagit fram är ett intressant och ambitiöst diskussionsunderlag. Om den skulle genomföras skulle stockholmarna kunna njuta av stadsmiljö inte bara innanför tullarna. Den som vill ha ett surdegsbageri på promenadavstånd skulle kanske inte behöva köpa en svindyr lägenhet i SoFo. Många skulle slippa långa pendlingstider. Stadsdelar som tidigare varit åtskilda av skogspartier eller trafikytor skulle förenas med hjälp av trygg och trivsam bebyggelse. Yimby-planen kan förhoppningsvis bidra till att diskussionen fortsättningsvis handlar om hur vi ska bygga mer stad i Stockholm – inte om.

Läs även
Per Hagwall (M): Lindhagensplanen 2.0
Madeleine Sjöstedt (FP): Välkommet inspel av Yimby: Lindhagenplanen 2.0
Lars Epstein: Uppskattad och kritiserad vision för en tätare stad