Baylans pinsamma bravader

Dagens moralpanik kommer (föga förvånande) vänsterifrån. I en debattartikel, som antagligen kommer att bli historisk i all sin pinsamhet, går Ibrahim Baylan (S) och hans partisekreterarkollegor i V och MP till storms mot politisk tv-reklam.

Resursstarka partier kan få för mycket inflytande, ojar sig Baylan & Co. Och sen är det tydligen ett problem att politisk tv-reklam tenderar att bli negativ snarare än positiv.

Debatten påminner inte så lite om 1980-talet, när socialdemokrater ville förbjuda parabolantenner. Den framväxande kommersiella tv-marknaden var tydligen farlig för människorna.

Vi vet hur det gick. Valfriheten ökade, och nu finns det ett digert utbud av kommersiella kanaler; såväl slask-tv (TV 3, Kanal 5) som kvalitets-tv (TV 8, Axess TV). Jag tror inte många tycker att svenska folket lidit nämnvärt av den utvecklingen.

Men nu är det alltså återigen fara å färde. Och än en gång haltar argumenten. Redan idag är det ju lättare för resursstarka partier att få ut sitt budskap. Men det tycks inte bekymra Baylan; stödmiljonerna från LO smakar antagligen för bra. Men kanske räcker de inte till tv-reklam?

Och när det gäller negativa kampanjer så är det såvitt jag kan bedöma redan vänsterns paradgren. Åtminstone har vi i Stockholmsförorten Skarpnäck fått erfara det, när våra valaffischer systematiskt blivit nedrivna. (Nej, jag tror inte det är Moderaterna som är skyldiga.) Och i fredagens Metro framträdde den brett leende S-kandidaten Olle Ludvigsson i en klassisk negativ kampanj-annons där en italiensk EU-kandidat (i svartvit bild och utan leende) påstods förespråka låg lön och usla villkor i arbetslivet.

Bad campaigning à la Socialdemokraterna.

Nedrivna valaffischer i Skarpnäck.

Jag är ledsen Ibrahim Baylan, men det enda du och dina kollegor har åstadkommit med er debattartikel är att dra ytterligare ett lager av löjets skimmer över det röd-gröna samarbetet.