Köksklenod

Eftersom jag fått ärva ett gammalt våffeljärn efter farfar så tänkte jag att det var passande att bjuda några vänner på våfflor. Vilket skedde idag. Järnet är av fabrikatet Husqvarna, och nyfiken som jag är så googlade jag lite mer. (Nej, våffeljärn är annars inget specialintresse.) Det visade sig att våffeljärnet - åtminstone enligt min bedömning - är en raritet, utställt på Tekniska museet och allt. Sent 50- eller tidigt 60-tal, formgivet av Sixten Sason. Och goda våfflor blev det också.

Farfarsarvet i aktion.

Den yngste deltagaren i våffelfrossan var Elliot, en s.k. toddler. För att sysselsätta honom försökte vi tillhandahålla leksaker som enligt vår uppfattning är lämpliga för barn i hans ålder (dvs. okrossbara och av ringa ekonomiskt värde). Det jätteskojsiga durkslaget och den otroligt stimulerande smörkniven föll emellertid inte unge herrn i smaken. Det som i stället fick hans ögon att tindra var min dator, min stereo, min video (jo, jag har en sån) och i stort sett allt annat i lägenheten som är elektrifierat och kostsamt att återanskaffa.

För husfridens skull lät jag honom tugga lite på en fjärrkontroll. Men nästa gång får jag nog be hans föräldrar att hålla honom kopplad.